Ibland är Stockholm bra.

Faktum är att Stockholm för det mesta är bra, men i vissa avseenden är det bättre än på nästan alla andra ställen här i landet. Verkstäder liksom många andra servicebaserade verksamheter h
åller stängt på helgerna. Det är ju på helgerna vanligt hederligt folk har tid att reparera bilen.

Så… Stort tack Mekonomen för att ni har verkstaden öppen på en lördag så jag kunde få punkan lagad.

 


Bekymmer bekymmer bekymmer

Funderade över mina egna bekymmer på väg hem från jobbet idag. I den kontexten går det inte att förbise bekymmer som ligger andra nära tillhands. Däribland har vi på första plats lillebrors ettkilos för tidigt födde son (grattis till mig som blivit farbror och grattis till syrran som blivit faster) och grattis till lillebror som blivit farbrors bror. På andra plats hamnar lillasyster som har sin pojkvän bortsprungen över hela världen och får träffa honom alldeles för sällan. Mina bekymmer hamnar efter deras i magnitud, men har ändå viss inverkan på min existens. Jag vet inte. Kanske kan jag glädja mig över mina syskons värre öden och i och med det skatta mig lycklig.

Jag tror jag gör så. Det verkar vettigt.

Nu måste jag gå och klippa naglarna.

 


Idag

Idag var det ledigt från jobbet så jag hämtade upp Per från Stora Essingen eftersom han inte var ledig. Vi skulle på utflykt blev det bestämt. På Essingen ligger pizzeria ”Öppet” vilket jag tyckte var roligt och fotade. Undrar just när Pizzeria Öppet har stängt. Hur som helst så blev det bestämt att utflykten skulle gå till Fotografiska där Anton Corbijn hade utställning men kön var hundratals meter lång så vi avstod.

Pizzaöppet

Vi äkte istället hem till John och tog en kopp kaffe och Frida tipsade oss om ”toalettmuseet”. Gustavsbergs porslinsmuseeum fick det alltså bli och det var väl inte världens upplevelse, men det var en upplevelse. Sen gick vi på Rörstrands och Gustavsbergs outlets och köpte ingenting. Eller jag köpte en kniv, men det är väl inget något av företagen är kända för. Efter det Biltema och nya torkarblad och sen hem till The Voice på teven.

 

Porslin

The Voice… Lett av Carina Berg. Hon som brukar flytta in. Först måste jag säga att programmet når sina höjdpunkter när ingen trycker vidare dom tävlande och sen ska förklara sig varför dom inte gjorde det. En annan kort reflektion är att Carina Berg är en sådan där som är riktigt snygg men totalt osexig. Fullkomligt.
Berg

 


Dagens I-landsproblem

Vart tusan ska jag ställa sillen…Dagens I-landsproblem by Terry Ekelöf

Dagens I-landsproblem



, a photo by Terry Ekelöf



on Flickr.

Dagens I-landsproblem

 


Märthas Café

En timme senare på Märthas Café i Visby. 64 kronor.

Mättnad Café by Terry Ekelöf

Mättnad Café









, a photo by Terry Ekelöf

on Flickr.

Mättnad Café

 


Bromma flygplats

Allt är sig likt på Bromma Flygplats. En liten fralla och en kopp kaffe 48 kronor.

Bromma flygplats by Terry Ekelöf

Bromma flygplats



, a photo by Terry Ekelöf



on Flickr.

Bromma flygplats

 


Det är väl dags, I guess

Det var ett tag sedan. Hur som helst så var jag hemma på Gotland härom veckan och passade på att besöka min gamle klasskamrat Gustav för att hämta lite råmjölk. Råmjölk är alltså den mjölk som kon ger strax efter hon har ”kalvat”. Mjölken är väldigt proteinrik och nötig till smaken. Av denna mjölk gör man den delikata efterrätten Kalvdans. Råmjölk, vanlig mjölk, lite socker, mandel och lite kanel och that’s it. In i ugnen och sim salabim så har man en Kalvdans.

Jag passade på att hälsa lite på de unga kalvarna när jag ändå var där. Dom gillar att suga på fingrarna de små liven. Gulligt.

 


Talanglös

Jag skulle vilja vara riktigt bra på någonting vettigt. Eller nåt som man hade kunnat fixa brudar på som yngre. Jag är bra på logiskt tänkande och kubb. Och inom vissa områden har jag snudd på fotgrafiskt minne. Inom andra områden har jag inget minne what so ever. jag skulle gärna kunna sjunga eller spela fiol kanske. Som den här jeppen (sen kanske man inte får några brudar med fiol, men ändå).

 

 


Frihet = bra?

Man brukar säga att frihet är bra. Med frihet inkluderas valfrihet. Man ska ha rätten att välja vad man själv vill.

Generellt anses stor valfrihet som något positivt. Det är bra att var och en kan/får välja vad just den personen vill ha/göra/köpa/rösta på och så vidare. Jag blir galen av all denna valfrihet. I min närmaste affär finns minst 50 olika sorters frukostflingor att välja mellan. Säkert lika många olika sorters schampon. Till och med sådana saker som är till synes helt indifferenta (som spolarvätska) finns i flera olika alternativ. Dels är det svårt att välja. Vilka faktorer är det som ska få avgöra vilket schampo jag väljer? Pris? Doft? Färg? Förpackning? Varumärke? Kombinationer av dessa? Kort sagt, det är stört omöjligt att göra ett korrekt val. Vad jag än väljer så kommer jag gå därifrån med känslan att jag valt fel. Det finns ett annat val som är bättre som jag borde ha gjort. Och så är det med allt. Vilket bredband ska jag välja? Vilka jeans ska jag köpa? Hur jag än gör så kommer jag välja fel, eller jag kommer välja rätt, men sannolikt finns det ett bättre val att göra vilket gör mitt val felaktigt per definition. Vad gör detta mig då? Jo, dels gör det att jag blir oförmögen att välja över huvudtaget. HUR ska jag kunna välja mellan 50 schampon eller för all del 700 fonder i PPM? Det är omöjligt. Och OM jag väljer så kommer jag för alltid förföljas av känslan att jag valt fel.

Valfriheten bara ökar och ökar dessutom. Det kommer inte finnas färre frukostflingor om 5 år. Det mobila samhället gör att du i princip i varje ögonblick måste avgöra om du ska jobba nu eller inte (bild). Jag blir galen.

Vad är det jag vill då? Ska vi inte ha ett valfritt samhälle? Ska det inte få finnas 50 olika sorters frukostflingor? Mitt svar är ett rungande: Njao. Jo kanske ändå. Det är väl bra. I guess. Men det gör i vilket fall mig till en olyckligare människa. (visst stavas människa så?). Kanske är enpartistater inte så dumt ändå. Kommunism är en fin sak. Så länge de styrs av personer som vet vad jag vill ha.

”Any customer can have a car painted any colour that he wants so long as it is black.” – Henry Ford

 


Att åka till eller från jobb

Dom lyfter en bro i sundbyberg så pendeltåget går inte mellan bålsta och centralen idag.

Så här gick det till när jag åkte hem från jobbet igår. Först tog jag gröna till t-centralen för att byta till blåa. På tavlan stod att ett tåg mot akalla var på väg, inte min destination. Jag förstod att de sa något i högtalarna eftersom merparten dock inte alla gick mot utgången. Tåget mot akalla kom aldrig utan hjulsta kom upp på tavlan. Min destination. Nästa gång högtalaren ljöd pluggade jag ur mina lurar som spelade p3 om och fick veta att blåa inte gick mellan centralen och rådhuset trots att de så sagt på teven. Åter till gröna och avstigning och se upp för avståndet mellan vagn och plattform vid fridhemsplan. Blåa till sundbyberg och sen var ju saken biff. Krångligt ställe det där bromma. Att bo på alltså. Om man jobbar i skanstull.

 


Best Western Plus och Ceasarsalladen

Morsan och farsan är i Stockholm i helgen. Jag hämtade dom vid båten (de har inte bilen med sig den här gången). Förra gången de var uppe körde de vilse såpass att de missade båten när de skulle ta sig från Stockholm till Nynäshamn. Checkade in dem på hotellet och sen skulle vi äta. Till sist blev det på det viset att vi åt på hotellets restaurant. Vi var de enda gästerna. Jag beställde hamburgare, farsan fiskgratäng och modern beställde club sandwich.

Följande hände: farsan fick en fisksoppa istället för fiskgratäng. Min hamburgare var väl rätt ok. Cole slawen innehöll alldeles för mycket svartpeppar och fisksoppan smakade för mycket selleri. När morsan fick in sin rätt utbrast hon ”det var ganska stor skillnad på den här caesarsalladen och den jag beställde i Göteborg”. Hon beställde som sagt club sandwich, vilket jag påminde henne om.

 


Colatest med lillasyster

För några år sedan genomförde jag ett cocacolatest med light, zero och originalcocacola. Jag vill minnas att det gick ganska dåligt. Hur som haver så var det dags igen nu när syrran är på besök på grund av jobb på älvsjömässan. Så här gick det till:

Den ena av oss hällde upp colan. Numrerade glasen samt burkarna. Syrran i vardagsrummet. Väl tillbaka skulle rätt burk ställas vid rätt glas. Syrran tog tre av tre första gången. Jag tog en av tre.
Jag blev bestört och ville att syrran skulle göra om testet för att se att det inte bara var tur. Andra gången spetsade jag lighten med vaniljarom. Så här reagerade syrran på vaniljaromlighten:

Jag intygade dock att det inte var någe fuffens med glasen och syrran återtog sin koncentrerade look och testade noggrannt.

Och… Satte alla tre igen. Jäkla syrra.

 


Över förväntan

Var ute hos John och Frida idag. Tog med blåbärspaj och vanljsås. Inte så tokigt det inte. Sen tillverkade vi sushi. Jag har gjort det en gång tidigare för ganska många år sedan nu. Den gången vågade jag inte mig på lax. Kändes lite läbbigt då att äta laxen rå (trots att jag ätit det hundratals gånger på sushirestaurang). Det är liksom läbbigare när man gör det själv.

Idag vågade vi oss på laxen. Riset blev sanslöst bra. Sushin blev helt kort långt bättre än förväntat.

 


Tunnsått nu

Beror på semester och andra skrivna saker som behöver bli skrivna.

Jag kan sitta i timmar och youtuba låtar som jag gillar fast då endast efter covers. Att hitta den där rösten som kryper längs ryggraden på en. Det är inte särskilt ofta. Det som slår en är att det finns en herrans massa som är riktigt bra sångare/sångerskor. Ni får här ett exempel en cover av John Lennons Working class hero som i och för sig inte kryper längs någons ryggrad, men hon hittar en känsla jag gillar.

Sjung med om ni vill (tog bort refrängen, blir lite mer poetiskt på det viset):

As soon as your born they make you feel small,
By giving you no time instead of it all,
Till the pain is so big you feel nothing at all,
They hurt you at home and they hit you at school,
They hate you if you’re clever and they despise a fool,
Till you’re so fucking crazy you can’t follow their rules,
When they’ve tortured and scared you for twenty odd years,
Then they expect you to pick a career,
When you can’t really function you’re so full of fear,
Keep you doped with religion and sex and TV,
And you think you’re so clever and classless and free,
But you’re still fucking peasents as far as I can see,
There’s room at the top they are telling you still,
But first you must learn how to smile as you kill,
If you want to be like the folks on the hill,

 


Varmt och alldeles underbart

Det är varmt nu. Hemma i lägenheten klär jag av mig nästan naken direkt jag kommer hem och strosar runt. Men det var inte det det skulle handla om. Utan detta är en kärleksförklaring till sommaren. Det finns ingen annan gång jag så mår så ända in i själen bra som på sommaren. När jag går och myser för mig själv och bara sjunger inom mig själv väntandes på bussen som var försenad. De flesta jag träffat brukar prisa årstidernas skiftningar och att alla årstider har sin charm och så vidare. För mig finns det bara en årstid och resten är bara en enda lång ickesommar. Jag kan inte minnas att jag vid något endaste tillfälle tänkt tanken att oj vilket underbart väder vi har idag när det är höst eller vinter (möjligen möjligen en varm vårdag) och känt mig så där in i själen glad.

Resten är stulet och jag skiter i att källhänvisa eftersom jag redigerat det lite.

det finns en vardag som är trygg
och vid denna vardaglighet klänger man sig fast
som ett skydd mot denna världens ondska
till och med storhelgerna är vardagliga det ska vara janssons frestelse
och lax och prinskorv och ägghalvor med kaviar vare sig det är jul, påsk
pingst eller midsommar
men vardagligheten är ett tunt och osäkert skydd
så många har gått vilse
har tappat bort alla perspektiv
som irrar runt i sin vardag utan att hitta ut
man hittar människor som har kört upp huvet i röven
och som sedan klagar över att allt ser mörkt ut


 


Någonstans

Jag är någonstans just nu. Det fascinerande är att det inte finns någon i hela världen som skulle kunna tala om var jag befinner mig just nu. Ingen. Jag har folk omkring mig som så klart hade kunnat peka ut mig på en lineup, men ingen av dom är personer som skulle kunna svara på vart jag är ty de vet inte vem jag är. Fascinerande.

 


Lite ledig

Hälsade på lillebror häromdagen och kikade på hans omtalade trädgårdsprojekt med nedgrävda popupspridare, elektricitet, rabatter, ny gräsmatta, plattsättning och trädgårdsland. Väldigt fint måste jag säga. Eller det kommer bli väldigt tjusigt när det väl blir klart. Frågade vad han hade planterat i trädgårdslandet – Allt, blev svaret. Jag vet inte om det var riktigt allt, men när det gäller ätbara växter så var det sannerligen välbeställt.

Vi grillade och hade oss. åkte till Lund och köpte korv hos min före detta klasskompis Robban som har startat Korvhuset. det är en kedja (eller ska bli) som säljer kvalitetskorv (över 100 olika sorter). Just nu finns det två korvhus i Malmö och ett i Lund och inom kort ska det öppnas i Helsingborg, göteborg och sedan Stockholm. Jag rekommenderar alla att köpa korv hos Robban. Underbart gott. I synnerhet den spanska korven Chistorra, som jag för övrigt åt på en tapasrestaurang i Göteborg för inte så länge sedan. Kul också att det går bra för Robban.

Vi hann också med en fest och en tripp till Köpenhamn. Spatserade på ströget (heter det va?) ner till Nyhavn där vi drack några öl och åt lite mat. Jag åt musslor, något jag kan konstatera att jag äter alldeles för sällan. Ska se till att inhandla lite färska musslor någon dag och fräsa/koka upp dem i vitt vin, grädde, salt peppar och grädde. Fantastiskt! Sen skulle vi ner till något glasställe som jocke menade hade den bästa glassen. Efter vi hade beställt visade det sig att de inte tog svenska betalkort så jocke fick lämna körkort i pant och iväg med oss att leta efter en bankomat. Inte så enkelt som man kunde tro. De första två vi hittade var stängda och nästföljande två kunde endast erbjuda femhundralappar. Så det blev uttagen dansk femhunka.

Nytt jobb sedan första juni. Börjar väl få grepp om vad det handlar om. Det verkar dock som om de som kopplade in min dator på nya kontoret gjort något fel. Vi har en grej som heter Sametime och varje gång det plingar till i den får jag en stark elektrisk stöt, det kan aldrig vara korrekt. Men det rättar nog till sig skulle jag tro.

 


Ungdomar, ungdomar…

Jag fick ett bord av min vän John för ett tag sedan vilket gjorde mitt gamla bord obsolet (”När en ny, mer funktionell produkt eller teknologi, ersätter en gammal”). Har länge suttit och ruvat på tanken att köra det till återvinningen, men till sist lade jag ut det på Blocket gratis. En tjej hörde av sig i princip omgående och ville prompt hämta bordet direkt. Jag berättade vart jag bodde och hon skulle åka på stört. Tio minuter senare var hon här och ytterligare tio minuter senare låg vi med varandra.

Nej, så var det naturligtvis inte. Hon berättade att hon skulle åka och en och en halv timme senare ringer hon och säger att hon befinner sig på smätvägen. Jag undrade vad i hela fridens namn hon gjorde där och det visade sig att hon och två kompisar hade ”hamnat” där efter att ha åkt kommunalt. Inget ont i det, men det var kanske inte vad jag förväntat mig (att bordet skulle hämtas via kommunala transporter). Hur som helst så talade jag om hur de skulle gå för att hitta rätt och ytterligare en timme senare ringde de igen och befann sig typ på samma plats de var från början. Jag åtog mig då att gå dem till mötes och sen löste sig hela historien. Det visade sig att de hade varit på väg på rätt väg men frågat en cyklist de mötte vart min gata låg och cyklisten hade pekat i tvärtemot riktning varpå de hamnade fel igen.

Hur som haver så var det två små små ungdomar som gick i första ring som skulle flytta ihop (+ ytterligare en kompis som kulle hjälpa flytta) som kom och hämtade bordet. Hoppas dom får det superduper i sina liv framöver med mitt bord.

 


Vintersaga

Missade bussen på väg hem från någon slags festlighet. Tar en Erdinger Weissbier på Bishops i Sumpan och sitter och funderar. Om man har spotify i telefonen så tystnar musiken om någon ringer. Musiken stannar hela tiden. Men den jag vill ska ringa ringer inte. Det är väl dålig mottagning bara helt enkelt.

Vemodet. Ska jag sila ner det till någon slags essens ikväll så tror jag att den innehåller ledsamhet, uppgivenhet, besvikelse, självömkan och beslutsamhet. Från och med snart så ska jag se till att hitta det jag vill ha. Alltså, det jag vill ha som är möjligt att få. Puss på er.

 


Känslan är: inte komplett lurad

Käkade på restaurant i lördags och till maten beställdes en pava vitt in till kostnaden 550 kronor. Det är ju inte helt billigt för en flarra, men det är inte det som oftast kan vara det som retar mig med vinpavor på restaurang. Det är den där känslan av att man blir blåst. Att vinet jag betalar 550 kronor för kostar typ 79 kronor på systemet eller så. I vilket fall så skrev jag ner vinets namn för att senare ta reda på hur det ligger till med just min 550-kronorstutare.

Resultat: finns inte på systembolaget (bra – i guess). Går att beställa på internet för 33 USD per flaska. Känns förhållandevis okej ändå. Antar att man får betala en massa skatter och tullar och grejer för att ta in sådana grejer till en restaurang.

 


”Semester” ”hemma” på Gotland

Har semester idag och i morgon. Tog kvällsbåten på onsdagen och idag har det varit årets stora biltvättardag. Inte mindre än drygt fyra timmar har jag lagt ner på åbäket. Det jag ojade mig för mest var rengöring av fälgarna, brukar vara envis smuts på sådana ställen. Men efter ett hett tips från kompis John om ett ”supermedel” för fälgar satte jag igång. Mina förväntningar på Sonax Superduper fälgrengöring var högt ställda men ojojoj vad det medlet överträffade mina förväntningar. Spraya på, borsta med diskborste och sen har ni före och efter här:

Före:

Och efter… kliniskt rent. Fanimig inget annat än magi.

Efter att sommarsulorna var rengjorda var det dags att skruva fast dom på själva bilen. Däckbyte således. Det var länge sedan man var så här skitig om händerna. Men på nåt vis känns det najs att smutsa ner sig lite ordentligt.

Efter det följde tvätt av mattorna med gummirengöringsmedel, dammsugning av hela bilen samt rentorkning av alla plastytor inuti bilen. Avslutningsvis tvätt med svamp och vaxning med svart pigmentvax. Men fint blev det.

Slutresultat. vad gillar ni min nya släpvagn?


 


När bildas den första ”goda” solidariska ungdomsklubben eller skolan?

Idag på lunchen pratade vi om barnfattigdomen som är så på tapeten just nu. Det hela föranleddes av gårdagens agenda som berörde ämnet och vi kom in på vad det får för konsekvenser för barn i exempelvis skolan. Att barn tvingas tacka nej till alla möjliga aktiviteter på grund av att de inte har råd, att man inte kan följa med på Gröna Lund eller på klassresan. Jag tänker mig att situationen är densamma i idrotten. Att barn tvingas välja bort idrotten på grund av att familjen inte har råd med utrustning eller andra gemensamma kostnader man förväntas stå för.

Under lunchen talade vi också om att det också är svårt för andra icke-fattiga familjer att ”hjälpa till” även om man skulle vilja betala de fattiga barnens resor/utlägg eller vad det nu må vara. Det följer naturligtvis en hel del skam i detta med fattigdom och barnen kommer nog envist hävda att de inte kan/vill följa med snarare än säga att de inte har råd.

Detta fick mig att fundera på om det inte borde kunna gå att skapa någon slags solidarisk modell. Jag menar att om vi utgår från att även de fattiga barnen vill delta i dessa aktiviteter och att det faktiskt finns ganska många icke-fattiga familjer som gärna hade betalat lite mer för att de mindre bemedlade också ska kunna få följa med på aktiviteter.

Jag började med att ta reda på Rädda Barnens definition av barnfattigdom (eftersom det verkar vara den allmänt accepterade definitionen). Rädda barnen räknar ut barnfattigdomen enligt följande formel:

Disponibel inkomst per konsumtionsenhet
Inkomststandard = —————————————————-
Norm för baskonsumtion + Boendenorm

Kort sagt kan man säga att den första faktorn disponibel inkomst per konsumtionsenhet handlar om familjens inkomster dividerat med antalet medlemmar (barn och vuxna viktas olika). Denna dividerar man sedan med SCB:s norm för baskonsumtion + SCB:s boendenorm som är lite olika beroende på vart i landet man bor. (i mitt tankeexperiment med skola eller idrottsklubb bor ju alla på samma ort vilket underlättar beräkningen).

Alla som hamnar på en inkomststandard under 1,0 betraktas som fattiga enligt Rädda barnen. Den som hamnar på 2,0 har alltså dubbelt så hög inkomststandard än den som ligger på gränsen till fattigdom.

Det är alltså fullt möjligt för vem som helst att räkna ut denna inkomststandard för vilken familj som helst och utifrån den konstruera ett lämpligt solidariskt minisystem i form av en klubb eller klass där man betalar utifrån inkomststandarden. Och alla som ligger under 1,0 bör således vara befriade från att betala.

Givetvis skulle det eventuellt skapa ett visst moturval som det heter på försäkringsfikonspråk, dvs att fattiga i högre utsträckning skulle vilja ha sina barn på ett sådant ställe. Om så blir fallet borde å andra sidan möjligheterna för sponsring/bidrag/andra barmhärtiga inkomster kunna vara möjliga (det är ju trots allt inga fantasisummor som krävs för att bekosta en normal klass eller normalt lags föräldrautlägg).

Jag kanske är naiv, det kanske inte är möjligt eller ens efterfrågat. Men det handlar om förhållandevis små pengar för de bemedlade och hjälpsamheten tror jag inte saknas. Dessutom finns massor av forskning som stödjer att vi människor hellre stödjer sådana som finns i vår fysiska närhet än de som finns längre bort.

 


Ibland slår fullt naturliga saker undan benen på mig

Det händer då och då att rena självklarheter sopar undan hela min värld så som jag ser den och vad jag förväntar mig av den. Senast i morse när jag på bussen på väg till jobbet satt och lyssnade på Filip och Fredriks podcast. Ni som också vill lyssna till deras podcast hittar den här. I vilket fall så ringer de upp en gammal farbror (76 år) från Piteå som drev något som de kallade för David mot Goliatkamp mot ett (?) köpcentrum (kanske inte finns fler än ett…) eftersom han ansåg att köpcentret skulle ersätta de glasögon som gått sönder då han promenarat rätt in i en automatiskt öppnande glasdörr som inte hade öppnat sig för honom. de snicksnackade med gubben och han berättade om sitt liv där han hade lite olika återkommande aktiviteter som att den eller den dagen så lämnade han in tipset, en annan dag träffade han ett gäng gamla kompisar på en kinarestaurang och spisade mat och diskuterade livet.

Två saker föll på plats i mitt huvud. Dels att jag ändå på nåt sätt ser fram emot detta fullständigt fria pensionärslivet, men framförallt det faktum att jag gillar gamla människor. De har så mycket livskunskap, erfarenhet och minnen från tider som inte längre finns. de har också levt nästan hela livet och har således en riktigt livshistoria att berätta. De har hört och läst så mycket och kan alla historier. Sen är de allra flesta lugna och fina människor som ofta tänker på sina medmänniskor i första hand. Men det är väl nåt som kommer med livets insikter antar jag.

Hur som helst. Den insikt jag pratar om som tumlade om mig och gjorde mig mycket sorgsen var:

Att när jag själv blir så där gammal så kommer det inte finnas några sådana människor kvar. Det kommer inte finnas någon som kan de här historierna från tider jag inte själv varit med om. Förhoppningsvis är jag själv en sådan gubbe, men det kommer inte alls vara samma sak. Det gör mig verkligt sorgsen.

Jag vet inte, men det man får hoppas på är väl att jag som en mycket gammal man kan fascineras av ungdomarnas leverne och nya tekniker (som jag för länge sedan slutat intressera mig för) och kanske glädja mig lika mycket med det som jag gör av gamla männsikor idag. Och vem vet, kanske hittar vi någon slags symbios i det. Vi gamlingar och ungdomarna.

Ni som kan er Filip och Fredrik känner igen den här gubben. Tycker han passar här. I dubbel bemärkelse.

 


Två jobbiga saker idag

Idag var det dags för tandhygienisten igen. Jag har skrivit om henne i inlägget The Devil tidigare, det kan ni läsa här. Det är verkligen avskyvärt och sen muttrar hon om att jag MÅSTE använda några jäkla gumminklädda pinnar och peta med mellan tänderna varje dag (och så tandtråd då förstås) eftersom det blöder när hon rafsar runt med sina redskap i munnen på jakt efter tandsten. Så här mycket kan jag säga: Ingen person i hela världen som fortfarande har puls kan undgå att blöda av hennes ”behandling”.

I alla fall så gör hon sin grej. Jag genomlider snällt men orkar bara inte låtsas trevlighet den här gången utan är rättså tvär mot henne och håller på och trotsar och har mig. mycket omoget, men man förlorar sin själ hos Marita. Efter spektaklet så går jag ut till repan och ska betala och en ganska söt (sköterska?) tar betalt och frågar hur det var och jag svarar att det var fruktansvärt. Hon frågar då men du kommer tillbaka ändå i alla fall. Detta får mig att inse. Jag MÅSTE kanske inte gå dit. Eller i alla fall inte så ofta som dom vill. Det är en god tanke.

Senare på kvällen är det innebandyträning med arbetskompis Björns lag. Det var jobbig sak nummer två idag. Det var riktigt riktigt många år sedan jag var så förbannat slutkörd som jag var idag. Björns brorsa Claes var målvakt i mitt lag och han var en riktig jävel att jaga på oss, satt där bak och hojtade löp upp längs kanten eller hjälp till i mitten eller nåt annat som gjorde att man var tvungen att pressa sig ytterligare trots att jag emellanåt var spyfärdig. Och jag menar bokstavligen spyfärdig.

 


Det kanske ordnade sig ändå

Jag har ju för enkelhetens skull lagt denna journal på en egen domän, herre.se, vilket inte precis underlättar uppdateringar i det bakomliggande. Jag borde verkligen ta tag i detta med SQL-servrar och FTP-servrar och protokoll och HTML och allt det ansvar man borde ta som ägare av en domän. Men jag har aldrig riktigt orkat göra det.

Idag i allafall så är själva bloggmotorn uppdaterad (och kors i taket så finns alla föregående inlägg kvar, sist lyckades jag ju fippla bort alltihopa (därav att alla bilder från gamla inlägg saknas)). Laddade hem ett program för hantering av FTP-servern (där all digital information på herren och lite andra gamla projekt ligger) och lyckades till sist få till det. För att fira det så fick herren ett nytt utseende. Omväxling förnöjer sägs det ju.

Slänger in en bild jag hade tänkt skriva om för ganska länge sedan. En övergiven godispåse från SF full med godis som får mig på både gott och dystert humör samtidigt.