Loe

Hade tänkt skriva någon rad om filmen the Strangers som jag såg ikväll. Men jag låter bli. Skräckisar liksom kommer aldrig innanför huden på mig. Det blir aldrig sådär läskigt man läser att andra tycker det är.

Min Erlend Loe-kavalkad är dock avslutad. Han skriver bara för underbart. Roligt och självklart. I stil med detta från boken Blåst.

Mirlinda omfamnar mig en kväll. Jag blir överraskad och låter mig kyssas, men efteråt ångrar Mirlinda sig. Hon säger att vi måste låtsas som om det inte har skett, och vi går bägge omkring och låtsas ett bra tag. Men det visar sig att det har skett ändå.

Eller

Jag förlorade mig i feberfantasier om att vara nittio år och bara sitta på en stol och heta Salvatore. Bara sitta och vänta på att saker och ting skulle ta slut. Åtnjuta allas respekt, ha en stor familj och dessutom heta Salvatore

 



This entry was posted on måndag, januari 19th, 2009 at 1:04 and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.

Related Posts

  • No related posts found.

Leave a reply