nolltvå

På gården där mor och far nu bor bodde en gång min farfar och hans tio syskon och deras föräldrar, då i synnerhet min gammelfarmor Karin, som också blev väldigt gammal. Så gammal att jag har tydliga minnen av henne och hennes ask med syrliga karameller som förvarades i garderoben.

När telefonen kom till Gotland delades telefonnummer ut per socken man bodde i sedan i den ordning man skaffade telefon. Prästgården var först med telefon och hade således telefonnummer nollett. Farfar (eller vem det nu var som skaffade telefon) fick nummer nolltvå. Därför svarar han alltid just ”nolltvå” när man ringer till honom. Som en bekräftelse på att man ringt det numret. Senare fick man längre nummer, generellt efter i vilken socken man bodde i även då och numret blev förvandlat till 30002.

Farfar svarade dock ändå alltid nolltvå i telefonen, även senare då vi bytte hus med dom och farmor och farfar så att säga flyttat till ”tre-fyra” (30034). Han hade blivit ett med nolltvå.

Nu svarar han inte i telefon över huvudtaget. Jag tror faktiskt att han ganska högaktningsfullt skiter i det av den enkla anledningen att det blivit farmors uppgift. Precis som alla andra uppgifter som inte har med att hugga ved att göra. Han är en väldigt skön man, min farfar. Så många egenheter att det liksom inte går att låta bli att falla för honom som person.

Jag har köpt en tavla av Ivan för 5000 spänn. Fixar en bild på den så snart jag fått den.

 



This entry was posted on måndag, juni 30th, 2008 at 17:37 and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.

Related Posts

  • No related posts found.

Leave a reply