Hade tänkt skriva om melodifestivalen men jag känner mig så jävla nere att jag inte orkar med det idag. Vi kan väl bara sammanfatta det hela till att det sög. Alla låtar var kassa.

Bara en sak som riktar sig till min familj och mina vänner: Nej jag vill inte prata om varför jag känner mig nere så fråga inte är ni snälla. Jag sätter på mig glad-masken i vanlig ordning i morgon så kör vi tills allt blir bra och så vidare…

En liten del av anledningen är att jag känner mig anklagad för något som inte är i närheten av någon som helst sanning. Okej, jag kanske inte ÄR anklagad, men det är inte det som är grejen. Det är det att jag känner mig anklagad och det är bad enough.

Nä. Fy fan. Jag har lust att supa mig redigt full och lyssna på Boulevard of broken dreams med Green Day. Jag får nog nöja mig med det sistnämnda.

I walk this empty street
On the Boulevard of Broken Dreams
Where the city sleeps
and I’m the only one and I walk alone

My shadow’s the only one that walks beside me
My shallow heart’s the only thing that’s beating
Sometimes I wish someone out there will find me
’Til then I walk alone

 



This entry was posted on söndag, februari 10th, 2008 at 22:26 and is filed under Uncategorized. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.

Related Posts

  • No related posts found.

One Response to ' … '

Subscribe to comments with RSS

  1. 1
    Syster said,

    on februari 11th, 2008 at 20:14

    Vet att du sa att du inte vill prata..men skulle du ändra dig så ring…

Sorry, the comment form is closed at this time.