Tunnsått nu

Beror på semester och andra skrivna saker som behöver bli skrivna.

Jag kan sitta i timmar och youtuba låtar som jag gillar fast då endast efter covers. Att hitta den där rösten som kryper längs ryggraden på en. Det är inte särskilt ofta. Det som slår en är att det finns en herrans massa som är riktigt bra sångare/sångerskor. Ni får här ett exempel en cover av John Lennons Working class hero som i och för sig inte kryper längs någons ryggrad, men hon hittar en känsla jag gillar.

Sjung med om ni vill (tog bort refrängen, blir lite mer poetiskt på det viset):

As soon as your born they make you feel small,
By giving you no time instead of it all,
Till the pain is so big you feel nothing at all,
They hurt you at home and they hit you at school,
They hate you if you’re clever and they despise a fool,
Till you’re so fucking crazy you can’t follow their rules,
When they’ve tortured and scared you for twenty odd years,
Then they expect you to pick a career,
When you can’t really function you’re so full of fear,
Keep you doped with religion and sex and TV,
And you think you’re so clever and classless and free,
But you’re still fucking peasents as far as I can see,
There’s room at the top they are telling you still,
But first you must learn how to smile as you kill,
If you want to be like the folks on the hill,