Pinsamt. Kanske. Vet inte.

Jag vet inte exakt vilket år det var, men det var någonstans i slutet av åttiotalet eller prick nittio som jag och ”Allard” (Anders Allard, alliteration – yes) hade odlat squash hela sommaren, levererat den till Yngve (Andersson) och tjänat våra första pengar. Jag har ingen aning vad Allard köpte för sina första penningar (hade varit intressant att veta) men jag köpte en stereo. Med CD-spelare. MED cd-spelare (och skivspelare naturligtvis, alla musikapparater hade det då).  I alla fall. Låt säga att det var 1990, jag är alltså 13 år och lyssnar på det som finns (morsans och farsans skivor och just allt som ges). Men i alla fall så sitter jag och lyssnar på följande:

På tal om Jim Jidhed och Anders Allard så bara måste jag skriva om en episod i våra liv. Vi gick i fyran eller femman och skulle snart gå tillsammans med Barlingbo i sjuan och Anders var förälskad i en tjej i barlingboklassen på ett sådant sätt som man bara kan vara när man går i mellanstadiet. Därför hade han förberett ett band (kasettband, ungdomar) där han spelat in Aliens (Med Jim Jidhed som frontfigur) Only One Woman i en enda följd på hela bandet. Samma låt tiotusen gånger i följd. Han kom således till festen med detta triumfkort i fickan. Denna eviga tryckarlåt som han skulle få dansa med denna kära barlingbo-bo. Här har vi den:

Nåväl. Jag satt i vilket fall hemma och lyssnade på Jim Jidheds skiva ”Wild young and free” och LP-skivan av Trance Dance ”Dancing in the shadows”

Det var tider det. 13-14 år gammal, oknullad och livet liksom väntade på en utan att jag visste om det.

 


Ny bil

Martin ringde vis sjublecket och behövde skjuts till danderyd där han skulle hämta sin nya bil. Den ska tydligen köras till uppsala i morgon för att meckas med. Martin är rolig på många sätt och han är den enda jag känner som skulle få för sig att importera en 1956 års chevrolet bel air. Tre liter milen dricker den. Hur som helst åker vi ut till danderyd (där den stått ett tag sedan han importerade den) och i ett svart moln av bensin startar han upp muskedundret och jag bara kan inte låta bli att mysa över den muskliga v8-ans ljud.

Titta på bilden. Martin Backlund ska inte ha någon annan bil än en bel air.

 


Blekan i Ronneby

image

Åt för ungefär ett år sedan på restaurangen Blekan i Ronneby någon slags pepparbiff som i all sin enkelhet överträffade vad jag förväntat mig. Förväntningarna var i och för sig inte särskilt högt uppskruvade eftersom Blekan är ett riktigt ‘sjapp’.

Idag är jag tillbaka egentligen av den anledningen att det är närmaste restaurangen. Tack och lov är jag i mitt esse gällande inbundenhet. Är helt och hållet avskuren från verkligheten genom hörlurar i båda öronen samtidigt som jag fokuserat ‘pillar’ på mobilen. Enda gången jag riktar ett uns av uppmärksamhet utåt världen är när jag tar ur den ena hörluren och beställer en oxfileplanka och en weissbier.

Oxfileplankan är så obeskrivligt vidrig. Det står dock helt klart för mig att jag inte vill påtala detta för dem, dom är uppenbart medvetna om att dom inte serverar mat som har något i övrigt att önska och ett påpekande manar ju ändå till någon slags kompensation till kunden (mig) och mindre inkomster är sannolikt det sista Blekan behöver. Av samma anledning tvingar jag i mig just så mycket som kan krävas för att det inte ska vara uppenbart att jag ogillade maten.

Det är dock dåligt så till den milda grad att jag omöjligtvis kan svara ‘det var bra’ på frågan smakade det bra som jag vet kommer. Det är i dom här lägena som jag prisar det faktum att jag helt ogenerat kan vända fokus inåt.

Till sist kommer servitrisen med den där frågan som jag vet ska komma. Jag ser den på långt håll och hinner egentligen inte formulera någon genomtänkt strategi så jag tar ur ena hörluren och säger i mun på servitrisens fråga jag tar en öl till och låtsas som jag inte hörde att hon ställde en fråga i mun på mig som jag vet lika väl som henne att hon inte vill ha svar på ikväll. Därefter pluggar jag i luren igen och sätter igång att skriva detta.

Samtidigt myser jag en aning över att det hela löste sig ganska okej ändå.

 


En form av sex

Färsk vit sparris kokad i saltat och sockrat vatten i tio elva minuter. Sköljd i kallt vatten och placerad på en tallrik tillsammans med hollandaise och en klick sikrom. Lite salt och lime på det och den blinde eller den som enkom var tilldelad ljudfilen från när jag åt detta skulle nog dra den slutsatsen att jag idkade sexuella handlingar. Det var så gott att jag satt och stönade för varje tugga. Att något så enkelt kan vara så inutavheskotta gott.

Sen gjorde jag slag i saken och slängde all gammal oäten glass som legat och tagit upp plats i frysen. Jag har ju för vana att köpa glass (köpte ytterligare en ny sort idag) men äter nästan aldrig glass vilket gör att frysen fort fylls. Följande åkte i soppåsen idag i alla fall:

 


påskafton

Aftonen började klockan 12 med lunch hemma hos Björn och hans exfru och barn samt exfruns syster och hennes lilla barn (barnet kunde gå för egen maskin men inte prata så den kan väl ha varit ett år eller två). Sen bjöds det kaffe i solen på altanen och femkampen startade. Vi delades in i tre lag och tävlade i olika saker som kasta vattenballong och skriva ner hundraser som börjar på specifika bokstäver.

Efter det tog vi ett varv runt Huddinge (promenad) och tittade på Björns nya lya, övriga nybyggnationer i området. Väl tillbaka så åkte jag och Björn och handlade för middag. Jag gjorde det mesta (bearnaisesås, fransk potatissallad med potatis, ruccola, sallad, kålrabbi, rödlök, cocktailkapris och så gjorde jag grillsåsen). Björn grillade.

Sen spelade vi ”När då då” (tror jag det hette) och nån frågesport om guiness rekord som faktiskt var lite halvtråkig. Sen körde jag hem och här sitter jag nu.

 


Apple, töntPhone håller koll

Det skrivs mycket nu om att om du har iPhone så håller telefonen koll på var du är och sparar det på nåt sätt för att sedan skicka detta till Apple som för någon slags logg över detta. Själv myser jag lite över att diktaturföretaget Apple visar sitt rätta ansikte. Jag myser lite över alla idioter som köpt iPhone (töntPhone, skitPhone…ja kärt barn har många namn).

Förutom att de håller koll på var du är så cencurerar de innehållet (detta borde väl alla känna till vid det här laget). Det vill säga att Apple, diktaturföretaget, enväldigt bestämmer vilka appar som ska få finnas till deras töntPhone, de avgör vad som får finnas tillgängligt för sina kunder och vad som inte ska vara tillgängligt.

Det som förvånar mig är att så många i det integritetsskrikande landet (läs Ipred och datalagringsdirektivet) och tryckfrihetskramande Sverige väljer att köpa produkter från diktatorföretag.

 


Springarunt

Får ju mina ryck emellanåt. Just nu rycker det och ytterligare lite ska det rycka i påsk. Så här ser mina två senaste veckor ut ur träningssynpunkt:

Fredag 8 april, löpning 6,8 km
Tisdag 12 april, löpning 8,3 km
Onsdag 13 april, Innebandy 45 min
Fredag 15 april, löpning 7,0 km
Lördag 16 april, innebandy 66 min
Söndag 17 april, löpning 8,9 km
Onsdag 20 april, innebandy 45 min
Torsdag 21 april, löpning 6,8 km

In totale 37,8 kilometer springning och 156 minuter annat. Tömd på vätska ger det mig en vikt på 76 kilo. Fyra veckor till så vettifan om jag inte kan vara på 72.

I morgon är det lite operation snygga till. Ska snygga upp lite i hemmet, snygga till bilen lite.

Lördag så ska jag på påsklunch hos Björn och hans exfru. Mycket trevligt.

Björn utan exfru:

 


Inga bilder – det var ju lite tråkigt

En fullmatad söndag, det var ju roligt. Klockan elva ringde jag till Anders och Helena och erbjöd mig att komma över till dem och laga lunch. Sagt och gjort och en pasta med tillhörande sås av röd, gul och vitlök, dijonsenap, champinjoner, squash och grädde swischades ihop. Den blev väl helt ok. Sedan skjutsade jag och Helena Anders till jobbet och vi for vidare till IKEA för lite shopping. För egen del blev det en filt, en kruka och några träslevar. Just det iskubs-tjoflöjt också. En gammal bild på Anders så blir det lite roligare.