Hoppas…

Blir det här bra så vet jag vart jag ska köpa mina kläder hädanefter. Måttbeställt, så fan vore om det inte blir bra.

 


Kejsarens nya kläder

Jag har under flera år funderat på att köpa nåt otroligt löjligt men antagligen funktionellt. Nämligen sådana däringa löpartights (heter det så??). Jaja, ni vet vad jag menar. Jag har tidigare löpt i vanliga adidaslångbyxor vilket i de flesta fall är rättså okej. Men det tarvar rätt sorts kalsonger. För korta ben i kalsongen eller för lös i passformen renderar i att jag får skavsår på insidan av låren från byxorna.

I alla fall, efter noggrat övervägande och konsultation av mister runner Greger, köpte jag ett par på nordens största sportvaruhus som öppnat tvåhundra meter från där jag bor. XXL Bromma Blocka. Utvärdering efter två rundor: Jävligt najs att springa i. Även som ikväll i minus fem grader. När jag ändå var i shoppartagen köpte jag en överdragsjacka också.


 


de onödiga

Vill inte säga att jag är på GI-diet. Men någonstans på det nya året bestämde jag att i alla fall skippa alla ”onödiga” kolhydrater. Ett väldigt oprecist begrepp, men det ger å andra sidan utrymme för både tolkningar och situationsanpassning.

Så här kan mat se ut:

Kokta ägg, räkor och hemhjord majonnäs

Carpaccio på oxfilé, salt, olivolja, crema de balsamico, parmesanost, pinjenötter och ruccola

 


Lustigt

På ansiktsboken stod det ”Photos of you and Elise Ekelöf”. det vill säga bilder där jag och syrran figurerar på samma bild. Det måste man ju titta på och följande fyra bilder visades. Vilka är vi egentligen?

 


Saxat från Fonus hemsida

Eftersom frågan kom upp så tog jag reda på fakta, så läs nu familjen.

Mannens klädsel:
Den ursprungliga etikettsregeln var att det alltid är korrekt att bära vit slips men att de som inte tillhör de närmaste även kan bära svart slips. Genom åren har denna regel kommit att tillämpas på så sätt att de närmaste bär vit slips och övriga svart slips.

Gränsen mellan vilka som är närmast och vilka som är övriga, är idag mer flytande och får allt som oftast avgöras från fall till fall. Som närmast sörjande räknas i vart fall make, föräldrar, barn och syskon till den avlidne samt barnbarn och syskonbarn. Även makar till de närmaste räknas till de närmastes krets liksom andra släktingar beroende på sin relation till den avlidne.

Man kan också tillhöra de närmaste utan att vara varken släkt, gift eller ingift, exempelvis sambo, särbo, partner, styvpappa, styvbarn, plastfarfar och liknande. Även för dessa kan det kännas rätt att markera sin närhet genom att bära vit slips.

Kvinnans klädsel:
Korrekt klädsel för kvinnor är påskkycklingkostym alternativt väldigt lättklätt och flortunnt. Med åren har reglerna för detta flyttats mer och mer åt det burleska och idag ses det inte opassande att komma naken.

 


Det var så här det gick till

Jag for till gotland i fredags då farfar är sjuk. Jättesjuk. När jag kom så (tror jag) att han uppfattade att jag kom. Han öppnade i alla fall ögonen och sträckte armarna mot mig som han ville ha en kram (han har varit ganska orolig och viftat en del med armarna alldeles utan orsak, men jag vill väl tolka det som han ville ha en kram). Det var ungefär de sista verkliga livstecknen han gav ifrån sig. Efter det sov han i ytterligare ett och ett halvt dygn ungefär.

Den aktuella natten börjar med att jag blir väckt av fadern som undrar om jag tagit hans snus (vilket jag inte hade) och varifan det i sånt fall finns (vilket jag inte hade en aning om)

Strax innan klockan ett den aktuella natten (natten mellan lördag och söndag) väcker morsan mig och säger att det nog är dags och att hon väcker mig för att vi faktiskt inte riktigt pratat om huruvida de skulle väcka mig ifall det var dags. Drar på mig ett par byxor och en stickad tröja utan något under (kliade som tusan, samt inga strumpor). När jag kommer ner så har han redan slutat andas och han ser mer tillfreds ut än jag sett honom sedan det dystra beskedet. Inom en halvtimme har fastern med man och farbror kommit ut och vi har tänt ett ljus. Om ytterligare en halvtimma kommer min kusin Anna-Maria ut med sina barn och vi sitter tillsammans och är mest tysta eller nickande överens om att det var skönt för honom att dö. Saker som behöver tas om hand planeras. Vem ska vi ringa till och meddela? Vilken präst ska förrätta begravningen? Vem ska meddelas först? Vem tar hand om hans larmutrustning? Hur stänger man av maskinerna som pumpat morfin och lugnande och icke-illamåendemedel in i farfar? Vem ska hämta high-tech-sängen han fått låna som inte ger liggsår? Meddela hemtjänst, distriktsköterskor och onkolog att de inte behöver åka ut idag. Naturligtvis det självklara: meddela jourhavande att vederbörande har avlidit samt insistera desamma att de inte behöver åka ut mitt i natten för att konstatera detta självklara. Det går alldeles utmärkt att uträtta detta påföljande morgon. Och så vidare. Klockan tre går jag och lägger mig. Läser en halvtimme i boken Pulp som jag lånat av Ingemar. Vill tänka på nåt annat. Somnar och sover väldigt djupt och gott.

Halv tolv nästa morgon blir jag väckt igen (av morsan igen) som meddelar att Stranges Begravningsbyrå snart ska komma och hämta honom. Jag stiger upp, tar nya byxor på mig, ny t-tröja och ett par otvättade sockor. Känns som om ögonen inte är synkade med resten av kroppen. Får en kopp kaffe direkt nere hos farmor. Farbror Jonas med familj och faster Bittan med man är på plats. Ganska snart kommer begravningsbyrån och vi tar alla farväl av farfar. Det är känslosamt och sorgligt. Sen genomförs det mesta av det som planerades under natten och vi äter middag/lunch tillsammans och jag gör en bearnaisesås som farsan tycker är god. Klockan 17.50 får jag skjuts till flygplatsen av faster med man och klockan åtta är jag hemma igen. John ringer när jag väntar på att få gå av flygplanet, han vill spela dataspel. Så då gör vi det.

Ta hand om dig, käre Evert.

 


Göra jobbet

Är hemma hos sjuka sjuka farfar. Han dör vilken dag som helst. Var fjärde timme samt under hela nätterna är hemtjänsten hos honom och fixar lite. Tvättar honom lite, vänder på honom, kollar lite saker eller bäddar. Typ. Idag satt jag och jobbade med en grej som är mitt jobb, dvs typ kontorsjobb. Trots att bland det sista jag skulle vilja är att hemtjänsten skulle hjälpa mig med mitt jobb så är man där och rycker och drar och lägger sig i deras jobb… Märkligt eftersom hemtjänstjobb nog är ett av de jobb jag är allra sämst på. Undrar om dom känner som jag – dvs kom inte hit och gör mitt jobb utan låt mig som kan detta sköta den biten.

 


Bittan

Bittan (Fastern). Du brukar ju vara lite nyfiken. Så här ser det ut på min diskbänk nu för tiden.

 


Nåt har hänt

Jag kan inte minnas att skoskåp varit en grej alltid. Idag då jag och Per ”Pelle pilsner” Gustavsson var ute i barkarby på IKEA (och outleten) så fanns säkert tio olika skoskåp att välja mellan. Jag köpte det på bilden då det sannolikt var det enda som var tillräckligt smalt för min yttepyttelilla hall.

Konstig sak: Jag har nu besökt i nämnd ordning Mekonomen Visby, Volvo i Visby och Mekonomen i Barkarby och inte en enda av dessa har en bakrutetorkarblad till en Volvo C30. Jävligt märkligt. Får kanske beställa från Internet eller nåt.

 


Att tassa på näckrosorna som inte sjunker

Velande velande.

Nu och då gör jag anteckningar i mobilen över saker jag ska skriva om här. Få saker når hit. De saker som når hit är saker jag inte planerat att skriva (s0m detta) och som bara blir skräp. Men syrran har börjat skriva. Läs henne.