Herren kan




IMAG0242.jpg

Originally uploaded by Terry Ekelöf

Man kan ju förbereda frukost redan nu. Till frukost i morgon ska jag äta rostad macka med någon slags räkröra. Det är själva räkröran jag ska tillverka ikväll.

Räkor
Majo
Rödlök
Ägg
Dill
Salt
Peppar

Stå över natten – smakar great på macka med sallad i morgon.

 


Lurad av tekniken

Herregud vad jag blev lurad av tekniken idag. Mitt lilla program till telefonen visade sig ha en liten bugg som jag fick lida svårt av idag. Detta var vad som hände.

För första gången tänkte jag att jag verkligen skulle testa om det gick att blåsa på i rätt bra hastighet. Av den anledningen slog jag på träningsprogrammet hemma, men satte den på paus under tiden jag värmde upp i kanske 700-800 meter eller så, jag vill ju kunna springa i bra fart från början. Sedan slår jag på programmet igen och drar iväg i nåt som jag skulle gissa på är 4,15-tempo (4 min och 15 sek per kilometer). Jag är rätt bra på att känna av hur fort jag springer, har alltid varit, och kan, utan klocka, säga inom tio sekunder när hur fort jag springer.

Första tidsangivelsen jag får av programmet (efter en minut) säger Pace: six minutes and seven seconds per kilometer. Jag tänker vad i helvete är det frågan om och ökar farten ytterligare. Efter ytterligare en minut får jag nästa tidsangivelse Pace: five minutes and fiftyseven seconds per kilometer. Vid det här laget springer jag så jag tror hjärtat ska hoppa ur kroppen på mig. Efter ungefär 3,3 kilometer konstaterar jag att det måste blivit nåt rejält fel på apparaturen så jag stannar för att starta om hela skiten.

Sedan ”slöjoggar” (i förhållande till de inledande 3,3)  jag de 2,8 kilometerna jag har hem på 4,50 per kilometer.

Min teori är att när jag startade mojängen redan vid uppvärmningen så meckade GPS-funktionen till sig så den trodde jag var någon helt annan stans (typ rätt långt bakom där jag befann mig) alternativt att klockan gick i bakgrunden när den var pausad så att det blev fel av den anledningen. Nåt fel blev det i alla fall och lite klokare blev jag kring hur jag ska hantera apparaten.

Och nåt så inihelvete trött. Det blev jag också.

 


Kylen

image

Ingen ungkarlskyl precis. Det finns mycket godsaker u min kyl just nu. Trevligt.

Igår sprang Jag 7.8 km på 34.20 min. Typ 4.25 per km. Inte illa.

 


Allt om PC & Teknik

Så här skriver chefredaktören för Allt om PC & Teknik i senaste numret:

”Jag har skaffat iPhone. Det är en fantastisk pryl, det kan man inte sticka under stol med. Sedan ett par månader tillbaka är jag själv en nöjd användare av iPhone. Det som jag tycker gör mobilen till en så bra vän, är alla de trevliga applikationer som finns att ladda ner från Apples App Store”

Och så bladdrar han på. Det hade väl inte varit något konstigt med det. Om det hade varit 2008. Jag var tvungen att vända på tidningen flera gånger för att kontrollera att jag inte köpt en flera år gammal tidning. Så var inte fallet.

Är man chefredaktör för en pc och tekniktidning så köper man inte iPhone 2010 och om man gör det så gör man inte en sak av det eftersom ALLA andra pc och tekniktidningar har skrivit om detta sedan flera år tillbaka.

Det var garanterat första och sista gången jag köper Allt om PC & Teknik – tekniktidningen för pensionärer och andra som vill läsa om gårdagens teknik.

 


80 minus




IMAG0240

Originally uploaded by Terry Ekelöf

Jahajapp. Det tuffar på, Jakob.

Under åttio pannor känns skönt. Trodde inte det inför dagens invägning faktiskt.

Sprang 9.25 kilometer idag på 5 minuter och 19 sekunder per kilometer i snitt. Inte så jäkla illa med tanke på att jag sprang i förrgår och dagen dessförinnan och var lite tung i benen idag. I vanliga fall hade jag nog oroat mig mest för luften, att man inte får tillräckligt med syre och blir andfådd och slut, men med den saken var det inga problem idag.

5,3 kilo till 74. Om två veckor… är det för snabbt? Vi får se.

Så tutti. De senaste 4 dagarna har jag alltså 19,39 kilometer på totaltiden 1 timme och 44 minuter.

 


Kort löpningsrapport




IMAG0008

Originally uploaded by Terry Ekelöf

Syrran skrev i kommentarsfältet till förra inlägget att Jakob börjar bli nervös där hemma.

Jag antar att det inte är över den stundande 30-årsdagen utan över att jag ska springa ifrån honom i sommar om det skulle råka falla sig så att vi springer tillsammans.

Det behöver han inte oroa sig för. Det är nämligen så att om jag bara är någotsånär tränad så har han inte en chans på vilken distans som helst över 3 kilometer.

Ikväll sprang jag sex väääldigt lugna kilometer. För tio år sedan skulle jag kalla det rask promenad. Nu var det inte rask promenad utan väldigt lugn löpning. Man måste springa lite längre sammanhängande också för förbränningens skull.

Dryga 34 minuter tog de sex kilometerna. ungefär det tempo jag hade planerat. Jag sprang ju trots allt även igår.

 


Nåja


IMAG0238

Originally uploaded by Terry Ekelöf

I programmet som mäter joggingturen som jag har i min telefon finns en funktion som heter tävla mot dig själv. Den fungerar som så att du kan använda tidigare joggingturer och jämföra med den du springer just nu. Det vill säga att du får tidsangivelser hur du ligger till gentemot förra gången du sprang.

Jag tog förra turen som mall och tänkte att jag skulle springa exakt samma längd, men lite snabbare. Ganska roligt när man liksom hela tiden får veta hur snabbt man springer samt att man ligger x meter före förra gången man sprang.

Under 5 min per kilometer så otränad och så tung som jag är. Det är jag inte missnöjd med. Men det är fortfarande några kvar till de uppsatta tio kilona.

 


Blåa linjen

image

Jag gillar den här lotterikänslan som infinner sig precis innan man kommer fram till blåa linjen när man gått från gröna.

Tågen går så sällan att det är lite viktigt om det är akalla eller hjulsta-tåget som är nästa.

Vinst varannan gång.

 


Brillos




IMAG0234.jpg

Originally uploaded by Terry Ekelöf

På bilden visas min faster och tillika gudmor. Hon och hennes man har skött sin uppgift som guds ersättare för min egen mor och far på ett så bra sätt som man kan begära.

Jag har faktiskt ingen aning om vad man kan begära av en gudmor eller gudfar. Och så kan det vara med den saken.

Hon heter Bittan. Eller, hon heter inte Bittan utan Birgitta, men Bittan är det vedertagna. Mannen och gudfadern är Tommy. Ytterligare en sån där som, likt mig, är en sån där Y-are. Förnamn som slutar på Y och som är kraftigt överrepresenterade i fängelset. Varken jag eller Tommy har dock suttit i finkan.

Glasögonen hon har på sig på bilden är mina Filippino-brillor.

 


Operation nedgång


IMAG0233

Originally uploaded by Terry Ekelöf

84 kilo. Det är nog någon slags rekord. I och med detta får det vara nog. Nu ska det löptränas. Vi börjar väl med tio kilo i alla fall. Får se hur lång tid det tar. Följer det hela här på Herren. Blir lite mer vapen mot huvudet på det viset.

Sagt och gjort. Har i dag inhandlat följande hjälpmedel till detta:
– Våg (för att mäta vikt)
– Billiga hörlurar (för musik vid löpning)
– Telefonhållare att fästa på armen

Det fina med telefonhållaren är att jag genom ett program hela tiden får uppgift om hur långt jag sprungit, hur fort jag springer och om man vill så kan jag tävla mot mina tidigare rundor om jag så vill. Sedan laddar den också upp träningen till en webbsida så jag kan följa träningen. Mycket fiffigt.

Så nu har jag precis varit ute och sprungit. Det är viktigt när man är otränad att inte spränga sig totalt från början (eftersom träningsvärken ofta slår ut en flera dagar i sådant fall). Därför tänkte jag ta ett pass på cirka tre kilometer idag, ganska lugnt tempo. Typ 55 minuterstemp på milen-tempo.

Det blev lite längre, men det kändes OK ändå. Jag tror inte träningsvärken kommer plåga mig i morgon.

 


I Kina


IMAG0230

Originally uploaded by Terry Ekelöf

Nu när jag inte snusat på så länge som kanske två veckor så börjar jag fundera på alternativ…

På flygplatsen i Doha såg jag detta kinesiska cigarettmärket- Double Happiness, det är ju inte utan att man blir sugen att börja röka!

Senare idag ska jag börja ett annat projekt som ni gärna får följa här på Herren. Lite mer bilder och kompletterande historier från resan kommer också lite ytterligare undan för undan.

 


Örnen har landat

Två gossar med träsmak i röven har nu landat oskadda i Sverige.

 


Nine

image

image

Klockan är nollnionollnoll och vi har redan checkat ut, ätit frukost, åkt taxi till flygplatsen och checkat in för vår resa tillbaka till Manila.

När man reser från ett ställe till ett annat på ett globformat föremål likt jorden är den närmaste vägen inte fågelvägen utan grävlingsvägen. Nu var inte grävlingsvägen tillgänglig så vi tar fågelvägen istället.

Idag ska nästan bli den roligaste dagen på resan då den ska ägnas mycket till shopping. Jag fick en liten försmak för shopping redan igår då vi var i Tagbilarans köpcentrum. Jag inhandlade där ett par glasögon. Riktiga alltså. Med synundersökning, glas och bågar kostade de 750 kr. Bra pris. Nike-bågar.

Bilder: Per och jag glada inför flygning. Och en bild på Per från igår.

 


Kroppsvård

image

image

Idag har både Per och jag fått pedikyr. Det är säkert inte alls någon ny upptäckt eftersom massor av folk såklart fått pedikyr förut, men för mig och Per kom det lite som en överraskning hur mycket ”bös” man kan klippa bort från tårna (typ hård hud och sånt).

Just nu sitter Per och blir klippt av pedikyrtanten. Jag vill inte bli klippt av henne.

 


Lunken

image

I flera dagar här vi nu bott på samma ställe och våra dagar börjar så sakteligen följa ett inte på förhand bestämt mönster men i efterhand betraktat lika självklart mönster.

Vi stiger upp varje morgon klockan 08:46. Äter en frukost bestående av kaffe, ananasjuice, skramblade ägg, bacon och två skivor bröd med marmelad. Per äter även färsk frukt.

Därefter tillbaka till boendet för att byta till badkläder och ner till poolen där vi läser varsin bok och badar och solar efter enskilda solbrännescheman (exempel: Per har har idag solat sidorna, höger + vänster). Detta pågår ungefär fram till klockan ett halv två. I detta pass konsumeras också en fruktshake.

En liten paus och byte till kläder som ej är badkläder sedan lunch av det enklare slaget som kan vara exempelvis fisk (bild: fisk uppäten av mig). Sedan börjar eftermiddagspasset som är ett strandpass. Passet består av följande obligatoriska delar:
– massage/pedikyr av stranden hårdhänta tanter.
– Promenad över hela stranden för att titta på det som är värt att tittas på.
– Multipla bad i havet som vi gissar är Stilla Havet.
– Oftast dricker vi varsi två 32 cl San Miguel under detta pass.

Sedan går vi hem och duschar och gör oss så fina vi nu kan. Dricker ytterligare en eller två San Miguel. Sedan äter vi lite lite mer engagerad mat, eller för all del lite dyrare.

I sista fasen dricker vi olika antal öl innan vi går och lägger oss och 08:46 nästa dag börjar det om igen.

 


Fraser

image

Här har ni några användbara fraser på det lokala Filippinienspråket Talagog.

 


Boku-shake

image

Jag och Per vi skulle till Ullared. Där skulle vi köpa kläder till våra små barn.

Nä, det skulle vi inte. Jag och Per vi skulle till poolen. Där skulle vi sola och bada våra små kroppar. Efter ett tag blev våra kroppar lite torstiga. Då beordrade jag min kropp att gå upp och beställa en shake. Kroppen gick upp och beställde en Boku-shake (en slags kokosnötmilkshake typ). När eoner av tid hade passerats undrade jag och Per vart i hela fridens namn våra shakes befann sig. Av den anledningen gick min kropp och frågade varshän bokushaken fanns. Av denna servitris, som vår en annan än den som fått bokushakeuppdraget, fick jag och Per information om att bokushakes, det finns inte att köpa här. Nähä. Då tar vi ananasshake istället, så jag och Per.

Ytterligare tid passerar. När ytterligare tid passerats kommer bokushakeservitrisen med två bokushakes. Hon ursäktar oss att eoner av tid passerades, men hon hade varit tvungen att inhandla lite ingredienser först. Det var lugnt.

På bilden är jag utan Per med en bokushake som antingen finns eller inte finns.

 


Vi sitter nu…

image

image

… och äter frukost. Per, som är lite av en hälsoguru, smaskar på färska frukter.

I lördags kväll träffade vi två väldigt roliga engelskmän. Eller rättare sagt en engelskmän och hans Filippinska flickvän. Charles och Marilyn var båda i vår ålder. Efter lördagens B52-drinkrace blev det bestämt att vi skulle träffas på söndagkvällen för en liten middag.

Så blev det. Vi gick på en fiskrestaurang där vi fick peka ut vilken fisk vi ville äta. Jag pekade på en 4-kilos tonfisk. Personalen undrade storögt om jag skulle äta hela den. Det skulle jag inte. Men en bit. Per valde en blå fisk som vi senare fick veta är utrotningshotad.

 


Balkongen

image

Vi sitter på balkongen med en San Miguel och ser att någon kommenterat det vi skriver. Då blir vi så glada så glada.

Gör er hörda.

Om du vill säga ”Jag vill massera en apa” på Talagog så säger man ”gusto kong kuskusin ang isang ungoy”

 


Ny lokal!

image

Idag är det nåt så in i helvetes varmt att det fanimig inte går att vara utomhus. Det gör dock inte så mycket eftersom vi båda är lite solsvaga sedan igår.

Per, som tagit det ganska lugnt med solandet de två första veckorna, smackade på med en riktig heldag i solen vilket resulterade i att Per nu finns i två upplagor. En vit (baksidan), och en lysröd.

Vi har i alla fall lämnat nazi-resortet Bohol Beach Club och flyttat ner på Alona Beach där vi hittat det lilla hemtrevliga Oasis Resort. Vi blev välkomnade med drink och våta små handdukar att torka vårt svett på. Personalen är supertrevlig och vi bor nu i en tvåplanslägenhet med balkong kanske 15 meter från havet. Bilden är från undervåningen där vi har vår lilla lounge.

 


Koreaner

image

En annan rätt dålig sak med Bohol Beach Club är att här bor ofantligt många koreaner.

Dom för ett sjuhelvetes liv från morgon till kväll.

På bilden är många koreaner under en bro. Den typen av aktivitet finner koreanen väldigt rolig. Så rolig att de kan ägna sig at det i timmar med tillhörande höga skratt och fotografering.

 


Långtur

image

I Boracay träffade vi också Tony och Jennys ena barnflicka Charry. Vi berättade att vi skulle åka till Bohol efter Boracay. Av denna information blev hon eld och lågor då det visade sig att hon kommer från Bohol. Vi var absolut tvungna att höra av oss till henne när vi kom dit. Vi hörde absolut av oss.

Hon ville nu visa oss alla Bohols överdådiga sevärdheter (flera bilder på länken till höger).

På bilden ovan har jag och Per rangordnat de olika sevärdheterna, dvs betygsatt dem. Vi tar den sämsta först:

Cebu Pacific
Vi inbillade oss att man skulle få någon slags rabatt på flygbiljetterna när man blir avsläppt på ett helt annat ställe än som var bestämt. Icke sa Nicke. Inga pengar. Det kan vara bra för alla att veta att om man åker med Cebu Pacific så kan man hamna var som helst, och det är inget konstigt med det. Detta var i och för sig ingen sevärdhet, men vi passade på att åka förbi deras kontor när vi ändå hade hyrt chaufför och bil hela dagen.

Sämsta sevärdheten är då alltså kyrkan. Charry är lite förtjust i kyrkor då hon är väldigt katolik och var på vippen att bli nunna innan hennes mor förbjöd henne att bli det. Men Charry ville i vilket fall visa denna kyrka som för oss var en helt vanlig kyrka. Kyrkan är också den enda sevärdheten som det inte finns några bilder från i länken. Just för att det bara var en vanlig kyrka.

På platsen därefter kommer broarna. Inget speciellt med detta heller. Två smala bambubroar över en smal flod. Lite rangligt och så, men sevärdhet? Nej.

Sedan statyn. En helt vanlig staty som ingen av oss kände historien bakom.

De flytande restaurangerna. Även om betygen inte är jättehöga så finns det en hel del att berätta om denna tillställning. Vi gick ombord på en stor flotte där borden stöd dukade. Det bjöds filippinsk buffé och den kändes inte helt fräsh där ute mitt i skogen i fuktiga 35 grader. Vi var säkra på magsjukan men åt ändå. Snart äntrade ett musikband vår flotte och började peppra oss med gamla Beatles-dängor samtidigt som flotten gav sig ut på floden. Efter en sväng på floden stannade vår flotte till vid en slags brygga där det ett fyrtital rosaklädda filippinare i alla åldrar. De bjöd oss på en sång och dansföreställning. De verkade glada trots att de rimligen kör den föreställningen för oändligt många flottar varje dag.

Chocolate Hills. Många stora runda kullar som vid en viss årstid är bruna. Därav namnet. Inte jättefantastiskt, men i alla fall något som liknar en sevärdhet.

Apan. Vi hälsade på små apor som heter Tarsier. Egentligen ingen sevärdhet det heller, men sådana små gynnare gillar vi.

Till de två topplaceringarna. Fjärilarna. Så klart ingen sevärdhet det heller, heller inga spektakulära fjärilar. Det som gjorde denna del av dagsturen till en av höjdpunkterna var vår extremt duktiga och intressanta guide. Hon berättade kunnigt och proffsigt om allt som har med fjärilar att göra. Hon var dessutom klok nog att skratta åt våra trista skämt. Vi fick hålla i larver och fjärilar. Kul helt enkelt.

Det bästa på hela turen vår det mest bizarra. Ormen. Vi kör på världens sämsta grusväg rakt in i djungeln. När vi kommer fram ligger en åtta meter lång boaorm och sover i en bur. Vi fick komma in i buren för att fotografera och klappa ormen. För att komma in till ormen var vi tvungna att passera flera farliga rovfåglar. Just när vi skulle konstatera att detta ju heller inte var något att hänga i julgranen så uppenbarade sig en transa som kunde ganska mycket svenska. Transan hade en egen liten scen bakom boaormens bur, med ljudanläggning och allt. Precis när vi skulle till att ge oss av meddelas vi att transan vill förära oss ett uppträdande. Hon river av ett rykande shownummer där hon dansar och mimar till Mariah Carey. Hon ålar och kråmar sig mot ormens bur och hänger knäveck i scenens tak. Extremt oväntat och lyckat koncept. Boaorm och dragqueen mitt i djungeln. Allvar och lek på samma gång. Är parentes i historien är ormen äter en sextiokilos gris levande varje månad.

Detta vår alltså det vi hann med under våran sju timmar långa utflyckt.

 


Nya bilder

Pa lanken till hoger finns nu nya bilder —->

 


Bohol Beach Club

image

Nu ska ett par rader om det här skitstället som egentligen är helt perfekt.

Bohol Beach Club har köpt hela den vitaste stranden Filippinerna har att erbjuda och den finns exklusivt för deras gäster. Det är ett jättekomplex med spelhall, business center, fyra pooler, havsutsikt, flådiga rum, en filippino-restaurang och en internationell, tennisbana, beachvolleyboll, och så vidare. Allt som du kan tänkas behöva finns inom detta komplex.

Det är det är vårat problem. Allt är så jävla tillrättalagt, ingenting krävs av dig som gäst och och du blir inte störd av någonting. Vi vill inte vara inhägnade! Nobody puts Baby in a corner.

Charmen är att upptäcka variation och det stora i det lilla. Vi vill inte bli ompysslade som man blir här. Det finns personal överallt som kan hjälpa till med problem vi inte ens har. Vi vill utforska. Testa olika ställen.

Vi säger NEJ TACK till Bohol Beach Club. På lördag flyttar vi ner till lilla underbara Alona Beach, några kilometer iväg från detta Nazi-Resort.

 


En mördare ibland oss

image

Nu kommer mer om ryssen. Det började egentligen redan på flyget mellan Manila och Tagbilaran. Både Per och jag lade märke till att en mördarperson fanns på planet. Vi talade om saken och kom fram att detta är nån slags rysk torpedtyp. Han hade en blick kall sam is och var hård som stål. En riktig benknäckarkille helt enkelt.

Rent objektivt var han ganska ful, men som alla skurkar ägde han en rysk supermodellflicka.

Vi såg sen ryssen igen på Super Cat. Nästa gång vi såg ryssen var vid incheckningen till Bohol Beach Club.

Vi bor alltså på samma hotell som en mördare.

Han är så skrämmande att ingen av oss skulle komma på tanken (ens i smyg) att fotografera honom.

Om vi försvinner under mystiska omständigheter här i Bohol så är det mannen på Pers och min, av varandra oberoende, fantombild ni ska leta efter. Eller tipsa snuten.

P.s säg till snuten att ta det försiktigt. Han är beväpnad och farlig.