Fakta om öl

image

Bara så ni i Sverige får veta eftersom man visst inte får marknadsföra så där.

 


Drinkar?

image

Här skulle man kunna tro att vi sitter och häver i oss drinkar på löpande band. Men nej, nej. Vi är finare herrar än så.

Det är kokosnötsshake, vattenmelonsjuice och papayashake. Det ni!

 


Köket

image

Man kanske egentligen borde försöka äta från det lokala köket, det Filippinska. Vi läste på lite grand innan resan och tydligen äter de mest kött. En specialitet (balút) är ett kokt ankägg där änkan är nästan kläckningsklar. Det har vi ätit från morgon till kväll.

Nä, det är nog snarare så att vi ätit från en massa andra kök. Så här på fri hand kan vi räkna upp följande kök: mongoliska, indiska (south india), vietnamesiska, persiska, italienska, amerikanska, mexikanska, franska och Filippinska. Godast har det indiska varit, tätt följt av filippinska (Per) och italienska (Terry).

Vad gäller dryck så har vi hållit oss till den Filippinska ljusa lagern.

 


Lunch

image

image

Idag har jag solat litegrand. Per har suttit i skuggan och vårdat sina arma ben. Vi har sedan bokat flyg från Caticlan tillbaka till Manila för att hoppa ett annat flyg som går tillbaka till Caticlan. Vi gillar att åka flyg, Per och jag.

Här här vi fått en Capirinha i väntan på lunchen, som blir någon slags pasta med döda fiskar i. Det kommer finnas andra döda sjödjur i pastan påpekar Per. Så är det nog allt.

Utan vår vetskap här hotellet bokat in någon annan i vårt rum från den 1:a mars. Nu åker vi ju den andra så det må vara hänt. Vi får ju i alla fall aircondition sista natten innan vi åker flyg. Hoppas vi inte blir sjuka av det…

Det där med att vi åker tillbaka igen var på skoj. Vi åker till ön Bohol.

Jag hade med mig 7 kg packning. Däri tre par jeans, som jag inte använt. Har för mycket packning med mig.

Jag hade mage att förolämpa Per genom att slänga ur mig
-Jag fattar inte hur man kan släpa med sig en handduk ända från Sverige.

Per, som alltid har svar på tal, svarar.
-Jag här i vilket fall haft mer användning för handduken än du för dina jeans.

 


Vi äter frukost

image

De kommentarer ni lämnat dyker upp i telefonen så snart vi är inom ett WiFi.

Sitter nu vid frukost och läser det som skivits sedan sist.

Bilden är dock från Manila.

 


Filippinien

image

image

I detta land blir man kallad Sir trots att varken jag eller Per är adlade. ”Hey Sir” hör vi säkert tusen gånger per dag. Det vår en konstig sak med Filippinien.

En annan konstig sak är att de är väldigt förtjusta i att slå in saker i servetter. Allsjöns tingestar slås in. Här på bilden öl och bestick.

En konstig sak till är att de har engelska som modersmål. Det är i och för sig inte så konstigt, det konstiga är att de inte kan nöja sig med det utan prompt ska använda ytterligare ett språk, Filipino.

Det kanske konstigaste med Filippinien är att min käre reskamrat Per visar på god uppfostran då han måste svara alla försäljare som vill pracka på oss saker. Och han svarar inte ”nej” eller ”nej tack” utan det kan vara ”okej, maybe later” till mopedturskillarna eller ”I already have” pekandes på sina solglasögon när någon vill sälja solglasögon.

Per uppskattar att vi i skrivande stund här konsumerar 63 st San Miguel vardera. Men jag undrar jag…

På bilden ser ni Pers, av solen, totalförstörda ben.

 


Fler bilder

Ni kan titta pa alla bilder pa den har lanken. Lagger ut den som lank i sidan ocksa.

 


The Mumbay’s

image

Jag skriver detta på engelska eftersom Tony och hans fru inte förstår annars.

Our third day at Boracay has mostly been about catching as much sun as possible. Tony and his wife Jenny is staying at the same hotel as we are and we have spent some time together. Last night Per and Tony had their own cock fight in the form of a fudsball challenge in which Per got humiliated. After that we all concentrated at doing what Per and I Do best. Drinking beer. The picture is taken just a ges minutes ago just after Jenny and her daughter Hailey finished one of the seven meals they eat every Day.

 


Första kvällen på ön




picsay-1266999017

Originally uploaded by Terry Ekelöf

Förblindade av öns skönhet kastade vi oss i öltunnan. Vi spatserade längs strandlinjen, där egentligen allt händer, och stannade till här och var för en liten öl. Eller som stället med fackel-tjejen där vi stannade ett bra tag och beställde en kanna Bambojito (Boracays variant av Mojito).

Senare i barvimlet träffade vi allsköns pajsare, bland annat en väldigt trevlig engelskman med fru. Han var av den sorten som har för mycket pengar (och alldeles för vacker fru) så dom bjöd med oss på en båttur med mat morgonen efter, klockan nio. Tyvärr hade ölen fortfarande sina klor i våra arma kroppar, så vi fick vänligt men bestämt lämna återbud. Sjön hade helt enkelt inte varit vår grej idag.

 


Boracay




IMAG0118

Originally uploaded by Terry Ekelöf

Vi här nu tagit ett glädjefyllt adjö av det kiss- och bajsstinkande Manila. Tagit flyget söderut till Caticlan bytt till båt och snitsigt undvikit alla påträngande säljartyper (tack Peter för lärdomen).

Vi här precis installerat oss på Casa Pilar Beach Resort som ligger vid stranden på White Beach. För detta betalar vi det modesta priset 300 kr per natt (150 per person). Per har inmundigat en bläckfisk så impregnerad i vitlök att alla levande varelser nu undviker honom som pesten. Enligt Per själv, det godaste han ätit på hela resan. Han vill också passa på och offentliggöra att han aldrig varit någon filantrop.

 


Leaving Manila




IMAG0111

Originally uploaded by Terry Ekelöf

Sista dagen i Manila och egentligen vår första dag utomhus. Projektet för dagen var att besöka den 60 hektar stora parken, Rizal Park. Många av happenings vår stängda just på måndagar så det blev lite av ett antklimax. För att undgå den 35-gradiga tryckande hettan i denna 11-miljonersstad flydde vi in på ett ställe vid hamnen som hette Harbor View. Där blev vi frestade av iskalla drinkar och öl. Efter ett par sådana blev vi återigen styva korken och ville vidare. Vi styrde kosan mot Intramuros, typ som ringmuren i Visby – filippino style. Båda herrarna började vid det här laget lida av flipflop-slav och ville tillbaka till Robinsons galleria (som ligger nära hotellet). Vi haffade en cykeltaxi och begärde transport till gallerian. Det blev någon slags miss i kommunikationen eftersom vi fick oss vårt livs resa. Cykelturen blev både lång och halsbrytande och vi misstänkte snabbt att cykelkillen styrde mot fel destination. Vi påpekade dock inte detta eftersom han rimligen borde ha bättre koll än vi. Hur som helst slutade vår resa vid en bilaffär i Manilas förort. Vi betalade glatt, så tack-å-tack, och så snart cykelkillen cyklat vidare beställde vi en riktig taxi tillbaka hem. Taxituren tillbaka tog cirka 15 minuter, vilket sätter lite perspektiv på cykelkillens insats.

Det ska bli ganska skönt att lämna Manila faktiskt. Lämna denna stad av misär och elände. Fattigdomen är ganska påträngande här. Smutsiga barn som ligger och sover (eller är döda?) mitt på trottoaren, tiggare, försäljare blandat med lurendrejare och rena banditer och kriminella.

 


Bild från Hobbit House

image

Vi jagade ner och fick en bild på en av dvärgarna. Frances heter han. Konstigt nog samma namn som mannen som klippte mig igår hade. Mer om den historien senare.

 


Ang snokaos

Det har kommit till var kannedom om att Svedala blivit utsatt for snokalas. Det ar valdigt latt att handskas med detta kaos nar det ar 30 grader varmt.

Sa var det med den saken…

Per och Terry halsar till UA

 


Hobbit House

image

Manila är alltigenom en ganska skrämmande stad. Vart man än går så jagas man av personer som antingen vill tigga, växla USD (stjäla), sälja klockor, sälja Viagra eller andra droger. Detta är alltså gatulivet i Manila. Som tur är skiljer det sig radikalt från köpcentrumen vi besökt. I början var vi ganska skeptiska till dessa ”hey sir” som man blir förföljd av i alla butiker. Misstänksamma och konflikträdda som vi är så spatserade vi bara förbi dessa ”erbjudanden”. Det har dock visat sig att de inte alls tvingar sig på en. Deras hälsningar är just bara det. Hälsningar alltså. Du blir inte påprackad eller jagad i butiker i Filippinerna.

Efter avslutad shopping ville Per till ”Hobbit House”, ett ställe där alla anställda är dvärgar. Förväntningarna var höga. Vi förväntade oss spektakel såsom dvärgbowling, svärdslukning eller kast med liten dvärg. Vad vi istället möttes av var ett gäng depraverade dvärgar som nätt och jämnt ville servera oss något. Vi här tyvärr inga bilder därifrån, det kändes inte rätt att fota där. Men en bild på mig i nya hatten finns.

 


Våra inkop

image

image

Per har idag handlat:
Blå shorts, överst på bilden: 120 kr
Grönbruna shorts till vänster: 130 kr
Randiga shorts till höger: 80 kr
Två par flipflops: 80 kr

Terrys inköp:
Randig tröja överst: 60 kr
Blått skärp: 20 kr
Rutiga shorts: 100 kr
Solglasögon: 20 kr
Flipflops: 20 kr

Terry köpte även en vit hatt som inte finns med på bilderna, men den dyker nog upp på någon bild framöver. Pris för hatt: 75 kr.

 


Mall of Asia

image

image

Vår jakt på Manila-aktivitet här fört oss till Mall of Asia, världens fjärde största köpcentrum. Det enda man kan säga är att det är ett jävligt stort köpcentrum. Dock släpps inga piratkopior in på detta ställe. Men det är ganska billigt ändå.

Terry och Per här båda köpt shorts (eller shots, som Per säger). Bilder på dessa kommer senare.

Inne i köpcentrumet finns till och med en fullstor hockeyrink. Vi var lite sugna på att snöra på oss skridskorna och visa hur vi nordbor åker skridskor.

 


Snusrapport

image

Klockan är nu 18.26 och jag här snusat två prillor idag. Det blir nog en till innan dagen är slut och jag här i alla fall gått från 20/dag till 3. Säger till när jag är på noll.

 


Sömn

image

Först och främst måste det konstateras att vi varit vakna väldigt mycket. Flög Arlanda-Doha med ankomst klockan sex på morgonen. Max en timmes sova på den resan. Sedan vaken hela dagen i Doha för att flyga Doha-Manila klockan 19. Då var vi i och för sig trötta men då väcktes man stup i kvarten för utfodring.

Första dagen Manila:
Vår svindlande vän Peter fångade oss redan på flygplatsen och fixade flyg till Caticlan (Boracay), hotell tre nätter i manila samt transport till hotellet. Vi blev naturligtvis blåsta då taxiresan vår hutlöst dyr och sen ville även Peter ha dricks eftersom han ju var en ”family man”. Efter noll sömn orkade vi inte bråka om saken utan får kallt konstatera att vi sannolikt betalade 300 kr för mycket. Hur som helst löste det sig väldigt smidigt tack vare Peter.

Har inte fått nåt riktigt grepp om Manila mer än att det är raka motsatsen till Doha. Fattigt, svettigt, stökigt och intensivt.

På bilden visas en del av vår lunch, som ser ut att vara ett litet djurs hjärta. Eller möjligtvis ett stort djur med litet hjärta’s hjärta.

 


Slutrapport Doha

image

Väntar på flyget till Manila efter 12 timmar i Doha. Vi smygdricker varsin whiskey ur plastmugg eftersom detta muslimland inte erbjuder barer.

Slutrapporten:
Våra förväntningar på staden har varit ganska diffusa då vi gjort dåliga efterforskningar. Första intrycket var magnifikt eftersom staden är fullpepprad med splitternya och vansinnigt vackra skyskrapor. Vid närmare efterforskningar visade det sig att ingen använder dessa och allt tyder på att Doha är en spökstad. De få personer vi trots allt träffat här varit tillmötesgående på alla sätt vilket möjligen beror på att de sällan ser levande människor.

Sheiker verkar ha företräde till allt här. Fast samtidigt… sheikerna är ju tjusiga karlar.

 


Doha

image

Doha, arabens och palmens stad. Efter en rogivande lur på en av stadens soptippar inmundigar vi varsin ”brek a Day” i det flashiga köpcentret. Allt är nytt och fint och stort här. Precis som i Amerikat.

 


Arlanda

image

I väntan på flyget tar vi en öl och kollar på skidskyttet.

Info till anhöriga till Terry: om flyget krashar och vi dör så vill jag bli hemfraktad i en kista av äkta guld. Väl hemma kan ni slänga mig i ett dike eller mala mig till djurfoder eller nåt. Guldkista – viktigt.

Info för Pers anhöriga: Per vill, om vi krashar och dör, bli kremerad och askan ska sedan spridas för vinden vid platsen för tågolyckan i Hok.

 


Snuset

image

Det kanske är riktigt dumt, och kanske blir reskamrat Per lidande, men jag har bara tagit med mig två dosor snus på denna tre veckor långa semester. Jag har ännu inte riktigt bestämt hur jag ska förfoga över dessa cirka 50 prillor. Men på nåt sätt lär jag väl hushålla…

 


IMAG0075.jpg




IMAG0075.jpg

Originally uploaded by Terry Ekelöf

Jahaja. Hej då väder med snö. Hej väder utan snö.

 


IMAG0074.jpg




IMAG0074.jpg

Originally uploaded by Terry Ekelöf

Sista bilden från jobbet innan resan.

 


Typ tacos




IMAG0073

Originally uploaded by Terry Ekelöf

Tacochips med chilismak. Tacokryddad köttfärs. Skivade jalapenjos. Cheddarost. In i ugnen. Det alltså en helt okej ”middag” en söndagskväll. Lite Taco Bar så där liksom. Det enda jag kan tycka saknades är de här gratinerade lite starka svarta bönorna som ska vara med.

Nu är det alltså bara tre dagar till avfärd. Kors.