1997 köpte jag min första mobiltelefon. En Nokia 2110. På den tiden var det fortfarande ganska ballt att prata i mobiltelefon. Det kostade typ 7 spänn i minuten och jag var helt upprymd av detta med att ha en egen mobiltelefon. Samma år flyttade jag till Sundsvall och telefonen fick följa med mig på resan.
Efter nåt år bytte jag ut den mot en Nokia 6110. Snygg och elegant i ett skal som skiftade färg mellan blått och grönt beroende på hur ljuset låg på. Den köpte jag i Sundsvall -99 eller så och minns att jag var mycket mycket nöjd med den.
Nyinflyttad till Stockholm åkte jag ut till Elgiganten i Kungens Kurva och inhandlade en Ericsson T29. En oerhört snygg telefon tyckte jag. Det var väl därför jag bytte från Nokia till Ericsson. Med den telefonen var det enbart problem. Den gick sönder gång på gång. De bytte ut den gång på gång och till sist fick jag välja fritt en annan telefon eftersom T29-an var helt hopplös. Jag tvivlar på att det finns ett enda fungerande exemplar idag av T29.
Istället för T29-an valde jag en Samsung (inte exakt som den på bilden, men snarlik). En av de absolut första som hade polyfonisk ringsignal. Väldigt roligt. I ungefär två dagar. Telefonen som sådan var användarmässigt fullständigt värdelös. Men den fungerade i vilket fall att ringa på och fick hänga med ett tag. Mitt ex lillebror fick den av mig när jag köpte en ny senare.
W700i blev nästa telefon. Om jag inte minns fel, den första walkmantelefonen. Dvs med vettig mp3-spelare inbygg och vettiga hörlurar. Det var också den första telefonen jag ägt som hade inbyggd kamera. Jag vill minnas att jag var väldigt nöjd med den här modellen och blev redigt besviken på min nästa telefon. Brorsan köpte den här av mig för 500 spänn och den använde han ända fram i 2009.
K800i är på alla sätt en dålig telefon. Tung, otymplig, meckig i menyer och enbart jobbig att ha med att göra. Trots att micro-SD-kortet hade kommit gick det inte att lyssna på musik i den eftersom mediaspelaren skrek 2001 och inte 2007 (eller vad det kan ha varit). Det enda som var bra med den var den faktiskt och i mångt och mycket briljanta kameran. Bra upplösning, blixt, linsskydd och en massa finurliga finesser. I kameran alltså. Den mobilen gick ett väldigt tragiskt öde till mötes och blev både dränkt och spikad till döds.
K530i var min första jobbmobil. Inget ont om den egentligen eftersom jag egentligen inte använt den till annat än att just ringa i eftersom min arbetsgivare sett till att stänga av alla andra funktioner såsom videosamtal, internet, mms osv osv. Kass kamera och kass musikspelare. Vi är nog kvar i 2007 om jag minns rätt.
W890i en telefon jag fortfarande äger och brukar. Kameran är inte mycket att hurra för men bortsett från den är det den med i särklass smartast gränssnitt. Jag upptäcker fortfarande idag supersmarta ”användarvänligheter” såsom att man kan skriva (utan att gå in i telefonboken) namn (med T9 givetvis) eller nummer och den listar alla tänkbara alternativ som passar in både på vilket namn jag kan tänkas skriva eller vliket nummer jag avser knappra in. En i mångt och mycket fullkomlig telefon i användarvänlighet. Väldigt bra musikspelare.
Sen visade det sig att jobbet hade pensionerat en gubbe som hade en ”smartphone” och där vi hade tecknat nåt treårsavtal som inte kunde brytas och jag blev tillfrågad om jag ville ta över denna ”smartphone”. Det var inte så smart av mig. Tanken var att kalender och mejl skulle sunkas med jobbets och det var ju förträffligt. När det funkade. Det gjorde det. Ibland. Stor som en ordinär tegelsten och ungefär i den viktklassen också. Batteritid: cirka 10 timmar. Kort sagt en ganska obrukbar telefon.
Av ovan nämnd anledning bytte så småning om firman ut den förra ”smartphonen” mot en annan ”smartphone”. Batteritid: något bättre, kanske uppemot en och en halv dag (!). Den här telefonen skulle nog faktiskt kunna vara ganska användbar om inte arbetsgivaren hade valt att bygga in egna mejl- och kalenderprogram ”som håller högre säkerhet” i telefonen som gör att det tar en halv evighet att 1. logga in i exempelvis mejl och 2. synka mot mejl.
Många telefoner har det blivit. En del bättre än andra. Något som bekymrar mig väldigt mycket är att utvecklingen absolut inte går i rak riktning mot bättre och bättre utan att det även idag dyker upp riktigt dåliga telefoner. Varför skall det behöva vara så?
