Sällan nu

Mitt behov att skriva har minst sagt varit sparsamt den senaste tiden. Det är väl så det är. Jag skriver när jag har lust och så är det med den saken. Idag har jag dock vid två skilda tillfällen översköljts av en känsla av att få ur mig detta jag nu tänker skriva om.

Övervärderade ting. Haussade. Överskattade helt enkelt.

Den första och med risk att jag skiter i blå skåp så är det Ingemar Johansson. ”the Champ” som dog i natt. Det talas om att han var den störste någonsin och så vidare. Jag var inte med på den tiden och kanske var det annorlunda då. Men nu för tiden är inte boxning världens största sport precis och att förlora två av tre titelmatcher är liksom inte så jättestort i min bok.

Den andra saken är detta körslag. Körslaget skrivs det om i tid och otid i tidningarna, pratas om på radion och haussas i alla fall i tv4. Jag tittade på det en stund precis nu. Det är ju rent skit. Sen när är körsång bättre än vanlig musik? Nej just det, aldrig. Det är av den anledningen vi har kända artister och summa sumarum noll kända körer. Så är det och så kommer det att förbli. Jag misströstar över vårt folks smak för underhållning helt enkelt. Körslaget är skit. Ren skit. Och det var allt jag ville ha sagt.

 


Viktigt meddelande

Det här meddelandet riktar sig till alla människor i hela välden. Ta det som en uppmaning eller som ett tips som kommer hjälpa dig i livet.

I följande situationer skall du absolut inte förbli alldeles still och inne i din egen lilla värld när du sorterar ner dina kvitton i plånboken.

1. När du är jagad av en illasinnad mördare
2. När du är mitt i ett fallskärmshopp
3. När du står mitt i skjutdörrarna på exempelvis Ica Skrapan i Västerås

 


Loe

Hade tänkt skriva någon rad om filmen the Strangers som jag såg ikväll. Men jag låter bli. Skräckisar liksom kommer aldrig innanför huden på mig. Det blir aldrig sådär läskigt man läser att andra tycker det är.

Min Erlend Loe-kavalkad är dock avslutad. Han skriver bara för underbart. Roligt och självklart. I stil med detta från boken Blåst.

Mirlinda omfamnar mig en kväll. Jag blir överraskad och låter mig kyssas, men efteråt ångrar Mirlinda sig. Hon säger att vi måste låtsas som om det inte har skett, och vi går bägge omkring och låtsas ett bra tag. Men det visar sig att det har skett ändå.

Eller

Jag förlorade mig i feberfantasier om att vara nittio år och bara sitta på en stol och heta Salvatore. Bara sitta och vänta på att saker och ting skulle ta slut. Åtnjuta allas respekt, ha en stor familj och dessutom heta Salvatore