Smuts-smart

Gotland till helgen. Mormor skall till att dö. Det vore förnämligt om hon kunde låta bli att gå ur tiden innan jag kommer förbi.

Det enda jag skall ta med mig till Gotland är smutstvätt. Ligger och småler på soffan över min genialitet. Endast smutsig tvätt alltså. På det viset är jag tvungen att direkt tvätta kläderna jag har med mig. Andra gånger har jag tagit med både smutstvätt och ren tvätt för att tvätta smutstvätten hemma på gården (och nej, morsan tvättar inte min tvätt). Alltid likadant. Man använder rent så länge rent finns. Kort vistelse = inget tvättat. Bara smutstvätt = mycket tvättat = mycket smart = nöjd på soffan med Coca Cola som pris.

Och leende på läpparna. Men det har jag ju redan sagt.

Fick ut mitt student-”id” förra veckan. Tydligen fick jag även en lapp med någon slags tillhörande kod. I euforin över mitt kort slängdes lappen i närmaste papperskorg och så kommer jag inte in på skolan lik förbannat.

Det är såna saker jag inte småler över. Så det tänker jag inte på ikväll. Ikväll är genialitetens kväll och jag är stjärnan i showen.

 


Mejl

Jag sitter och stirrar på ett par månader gammal oläst mejl i inboxen. Jag vet i stora drag vad som står i mejlet. Idag river rastlösheten i mig. Eller om det är behovet av något odefinierbart annat. Ett test talade om för mig att jag är introvert. Jag finner liten glädje i en sådan etikett eftersom saken inte är fullt så enkel. Visst, det är väl så att introverta sitter med sina demoner mellan varven, precis som jag och precis som alla extroverta. Som jag förstått det handlar det om hur man umgås med sina demoner. Jag myser med mina och fylls av ångest. Just nu mest över det där mejlet som jag som sagt vet innehållet på.

Men jag har också ett starkt behov av att göra andras liv lite bättre. Också det på ett odefinierbart sätt. Just nu känns det inte som jag gör det och därför krävs förändring. Eftersom jag i grunden är en som gör saker ordentligt bör en sådan förändring vara radikal. Byta jobb, land, världsdel, kompisar, klädstil och livsfilosofi. Allt på en gång.

Alltid är det det praktiska som sätter sig som en bromskloss i min plan. Jobbigt att göra sig av med alla möbler. Tre månaders uppsägningstid från jobbet. Jag finner dock en viss glädje i att uppsägningstiden på lägenheten också är tre månader. Det ligger någon slags effektivitet i det. Och det glädjer mig som sagt.

Jag störs även på att det finns saker som håller mig kvar. Viljan att släppa det som håller mig kvar är mycket stark. Olyckligtvis är viljan att inte släppa det som håller mig kvar ännu starkare. Kanske är det inte viljan det handlar om i slutändan utan ren och skär lathet. Fysikens lagar säger att kroppar helst stannar i det läge de för tillfället befinner sig i. De lagarna borde gälla mest för sådant som saknar hjärna. På något vis är det applicerbart även här.

Mejlet stirrar tillbaka på mig, det vill bli öppnat och läst. Jag vill inte läsa det eftersom det kommer spä på ångesten över min avsaknad av handlingskraft. Jag vet det eftersom det är jag som skickat mejlet. Jag skickar mejl till mig själv för att påminna mig själv vad jag borde göra.

I mejlet står något i stil med att jag borde ha bytt jobb och gärna flyttat inom ett halvår. Det är som sagt några månader gammalt och jag har tre månaders uppsägningstid.

Sen går jag till Ica och köper ett halvt kilo pepparsalami och tänker på att jag kan laga en jättegod kantarellsås till helgen. Då känns det lite bättre.

 


Den stora festen

Så bar det av till sist. Jag hade ingen riktig koll på hur många 3.100 personer egentligen är. Särskilt inte på en och samma fest. Enkelt uttyckt kan man säga att det är en helvetes massa folk.

Jag är sjukt imponerad av de som arrangerade den här festen. Enkelt uttyckt igen kan man säga att det måste vara ett rent helvete att ha att göra med en skock människor på 3.000 att göra. Transport, säkerhet, serveringspersonal, barpersonal, för att inte tala om kockarna som tillagade maten. Och det krävs sannerligen inget litet kök för att lösa den uppgiften. Impressive helt enkelt.

Maten då? Signalkräfttimbal på dillsåsspegel till förrätt. Tournedos med kantarell och madeirasås tillsammans med potatiskaka och höstprimörsallad med lingonvinegrett (läs vanlig sallad). Efterrätt panacotta.

Jag säger det igen. Laga det till 3.100 personer. Prova själv så får du se. Det är ASJOBBIGT. jag har stått hela söndagen för att testa, gav upp efter några hundra.

Underhållningen? Mycket bra skulle jag vilja säga. Mark Levengood var konferencier tillsammans med Pia Johansson (parlamentet-Pia) och de skötte det på ett förträffligt sätt. Skojade och hade sig under hela middagen. Hela kvällen varvades med avbrott i måltidandet av strömhopp i artister. De jag på rak arm kan nämna är: Jerry Williams, Jill Johnsson, Tomas Ledin, Divine, Linda Lampenius, Sofia Källgren och dansgruppen Bounce. Dansmusiken senare stod Arvingarna för.

Skandalfaktor? Ungefär noll. Det pratades om att någon hade fått lämna festen i förtid efter för mycket innanför västen, men vafan. 3.100 personer. Eller hur.

Nejdu, syrran. Säg till när du är festfixare enough att klara av dylikt arrangemang.

 


Svart du sa, svart det va

 


Grått eller svart

I morgon är det dags för ”den stora festen”. Folksam fyller 100 år och det skall bli en ”stor fest”. Den där riktiga feststämningen infinner sig inte. Mest tror jag att det beror på allt hemlighetsmakeri från arrangörens sida. Vi vet ingenting om vad ”den stora festen” kommer att innebära.

Jag funderar på om jag skall ha svart eller grå kostym. Hade bestämt mig för grå, men svart ser nog bättre ut. Svart eller grått. På nåt vis signifikativt för hur mitt liv ser ut. Svart eller grått.

 


Det där med böckerna…

Jag vet inte exakt, men jag är nog mitt i minst tio böcker. Samtidigt. Böcker som jag har för avsikt att läsa ut. Vänner frågar mig ofta, då jag nämner det, hur jag kan hålla ordning på och komma ihåg var jag är i böckerna och vad de handlar om. Jag har inte riktigt kunnat svara på det annat än att jag kommer ihåg.

Detta blev särskilt klart idag när jag, på tunnelbanan, satt och funderade på vad damen mitt emot mig läste för bok. Det var omöjligt att se bokomslaget eftersom hon höll boken i knät så jag läste första meningen på det uppslag hon råkade vara på och visste efter två sekunder vilken bok det var hon läste. Jag visste det efter att ha läst två enstaka ord (ungefär 5/6 in i boken) som var ”affärsman” och ”Gibraltar”. Ganska enkelt, eller hur! Ni vet väl vilken bok hon läste?

Min tanke var att visa en bild från när John och Frida var här på middag, men typ alla bilder är suddiga. Vi tar en ändå. Mest för att bilder piggar upp, men ändå. Som ni ser försöker barnet på mattan sträcka sig och stjäla saker från hyllan under mitt bord, som synes.

 


Syntpudeln är igång igen

Helgen har gått i innebandyns halsband. Lördag morgon var det seriepremiär för Doktor Syntpudel i S.I.L. Det är inte för inte jag nämner detta (för det lär vara första och sista gången jag finns på delad förstaplats i den interna poängligan). Och definitivt första och sista gången jag leder utvisningsligan. Jag är verkligen inte utvisad ofta. Typ aldrig om man skall hålla sig till sanningen. ”Hård tackling vid sarg” menade domaren. Jag vet inte det jag. Är inte ens säker på att jag skulle kunna mäkta med att tackla hårt. Jag är för klen helt enkelt.

 


Nåt jag verkligen ogillar…

Svt gillar att förespråka yttrandefriheten och tryckfriheten, givetvis. Det senaste jag kommer att tänka på är den sändning Janne Josefsson gjorde från Peking under OS. Ett program som annonserades låååångt i förväg och vi skulle äntligen få ifrågasätta deras rättigheter till yttrande och så vidare. Det frågades frågor och fördömdes till höger och vänster att kineserna censurerar sitt Internet och det var ju katastrof och så vidare och så vidare.

I kväll sändes reprisen av Kalla Fakta (där nämnde Janne josefsson arbetat under många år) där man kraftigt ifrågasätter internetsajter man kan mesöka som ger tips om hur man kan begå självmord, med den naturliga vinkeln på specifika personer som besökt dessa sidor och sedan begått självmord. man går på de personer som publicerar detta och kritiserar dessa för att publicera den typen av information.

Tidigare i veckan slogs det upp stort i tidningarna att man på Piratebay kunde ladda ner obduktionsbilderna från förundersökningen i Arboga-fallet och att det (naturligtvis) var SKANDAL.

Detta är en dubbelmoral från svenska ”obundna” och ”neutrala” Svt som jag har lust att spy på. Att i ena stunden stark kritisera andra för att de censurerar och i andra stunden anse att man borde begränsa människors rätt att publicera det de har lust till.

Antingen har man yttrande- och tryckfrihet eller så har man det inte. Om det är så att vi inte längre vill ha yttrandefrihet så får vi väl ha det så. Det är väl inget fel med att staten har rätt att kriminalisera dina åsikter?

Eller?

 


Fullt upp

I morgon är det den 11 september. Den 11 september 2001 satt jag på¨ett tåg från Stockholm tillbaka till Sundsvall efter en anställningsintervju jag varit på. Maria, min dåvarande ringde till mig på tåget och berättade att ett flygplan hade kört in i nåt höghus i USA. Och..? Det var min reaktion just då. Inte kunde jag föreställa mig att detta var det enda medierna skulle rapportera om de närmaste 48 åren.

Det är ganska fullt upp nu. Jobbar heltid. Läser fysik på halvtid. Och dessutom ikväll så hade vi ”nystart” i det Civilekonomnätverk vi startade för ett och ett halvt år sedan.

Detta gör att jag nästan inte har någon tid alls att spela lilla Chamelia så att jag kan vara högre level än exets lillebrorsas tjej Linneas gubbe, Moryan. För det vill man ju vara. Chamelia är nu level 42 och Moryan 39. Än kan gubben!

John var som sagt här i söndags. Vi spelade det här spelet för några år sedan tillsammans. Han ville spela lite på min gubbe, men det enda han gjorde var att försöka ändra kameravinkel så han kunde se trosorna på Chamelia. Så… John This is for you.

 


Fler tecken…

…på att jag förvandlats till en tant:

3. jag berömde servitrisen på restaurangen för ”den magnifika potatisen”.

John, Frida och lilla Elsa var här idag på middag. Förtjusande trevligt! Quorn (Frida äter inte kött, av idiotiska skäl), fläskfilé (åt oss riktiga människor), potatisgratäng, bearnaise, bönor och nån sallad. Kaffe på det.

I alla fall photoshoppade vi lite för att skoja med Johns fader Tore. Tog en bild på oss i soffan och satte dit Tore (ganska uppenbart dessutom) och epostade bilden till honom. Svaret kom snabbt. Han skrev ”VAD i fridens namn för kort….NÄR ???”. Att det går att manipulera bilder finns således inte i hans värld.

 


Förklaringen

Jag skriver inte fullt så mycket som jag ibland gör. Förklaringen är enkel. Tjejen jag snackar om tar en hel del av min lediga tid. Och då snackar vi den lediga tid jag har emellan heltid arbete plus halvtids studier. Det skulle vara att överdriva att säga att den här tjejen är någon som jag absolut måste spendera en massa tid med, men det är ändå skoj på nåt sätt.

Ni har henne här (länk).

 


Idol har startat…

… och det förtjänar väl en kommentar. I ärlighetens namn har jag aldrig varit särdeles förtjust i varken Kishti Tomita eller Peter Swartling. Ändå kändes det inför kvällens idol som att man lite grand hade pajjat programmet genom att släna ut dessa enda tre som är återkommande. Oj så fel jag hade. Jag får nästan lite dåligt samvete gentemot denne Andreas Carlsson som verkar vara världens coolaste katt. Det hör inte till saken, men om jag fick välja hur jag skulle se ut så skulle jag se ut exakt som honom. Gary Sinise någon?

 


Äntligen

Tandläkaren idag. Jag går till en asdyr tandläkare mitt i Stockholm. Hon berömmer mig alltid för mina braiga tänder och säger alltid att jag inte har några hål. Bara det är värt en förmögenhet. Jag har under flera år gått och tänkt att jag skulle ta och rycka ur mina visdomständer. Det är ju inte precis som jag hips vips kommer ha användning för dem.

Egentligen hade jag väl tänkt ta det på nån hajkontajkon-polsk ”klinik” som skall vara så billiga. Jag menar… det är ju inte precis som man kan misslyckas att dra ut en tand. Men saken kom på tal idag och Marika, som min tandläkare heter, tyckte tydligen att dra ut visdomständer var bland det roligaste hon visste.

Så. Den 1 oktober försvinner två tredjedelar av min kvarvarande visdom.

 


Man – Tant

Två tecken på att jag nu fulländat förvandlingen från man till tant.

1. Jag har köpt såna där halkskydd att ha under mattorna så de ligger stadigt och fint på golvet.

2. Dammsugarkristaller man suger in i dammsugaren för att det skall dofta gott när man dammsuger finns nu i min dammsugare.