Ibland så

Det skall erkännas att följande journalanteckning är av det mer pliktskyldiga slaget. Det vill säga för att du som läser detta regelbundet skall ha något ”fräscht” att läsa.

I vilket fall. Kvällens fina människa var den gamle farbror som samlade på någon slags porslinsfigurer i ”Antikdeckarna” på TV4 ikväll. En av antickdeckarna hade letat upp en kvinna som ägde en särskild porslinsgrej som farbrorn letat efter länge och sammanförde dessa två.

Damen som ägde tingesten hade ”kollat upp” vad den var värd och berättade lite skamset, ungefär som att ”jag vet att det är dyrt men detta är vad jag har hört” att den värderades till mellan fem och tio tusen. Samlargubben (om han hade varit en normalt funtad männsika) borde erbjudit henne någonstans mellan 7-8.5 tusen. Nu var han inte normalt funtad utan sade ”Jag vill inte göra bort någon och för mig som samlare är den här figuren värd 15.000 och det är vad jag betalar.”

Fin gubbe.

Högaktningsfullt//Stephen aka Terry

 


12 SEKUNDER!

Och här har man spelat innebandy i timmar. Med blod på handduk och köttsår. Fy fan vad jag känner mig dum nu alltså.

 

12 jävla fucking sekunder.

 


Denna innebandy

Innan jag tar det jag tänkte skriva om innebandyn så måste jag säga att jag faktiskt gläds över att Elisé äntligen blir lite omskriven i tidningar. Det unnar jag henne. Det har alltid varit jag och brorsan som fångat rubrikerna med VM-guld i kubb, pingisframgångar eller potatisreportage. Nu utjämnas detta lite. Göteborgsposten smäller ju ändå ganska högt!

Faktum är att jag tycker att Elisé borde sitta i fängelse sedan länge. Inte främst för att jag anser att hon bör straffas utan mest för att skydda resterande sammhälsmedborgare från henne. Det är inte säkert att ha henne springandes lös helt enkelt.

Jag tränar innebandy med jämna mellanrum. Nu på senare tid har jag lyckats skada mig i princip varje gång. Är det inte fötter, lärkakor eller revben som spräcks så är det stukningar och annat skit. Idag trodde jag att jag klarat mig. Ända tills jag när jag skall packa ner min handduk upptäcker följande:

Ett vanligt ”köttsår” i och för sig. Men ändå. Att man aldrig kan få vara ifred. Sår är bra på det viset att de inte hindrar en från att träna vidare. det enda man får stå ut med är lite blodiga handdukar… och jag menar… handduken skall ju ändå tvättas.

 


Innan jag gör någonting annat…

… måste alla läsa om detta. En artikel från Göteborgsposten som visar vilken simpel skurk min syster är!

Och det hela handlar om det här. 

Och sedan det här. 

Vi som känner Elisé kan höra henne säga ”tänka inte!!” (tänker inte på rikssvenska, alltså ungefär jag tänker inte erkänna ditt eller tänker inte göra datt) när åklagaren försökte få henne att erkänna sitt brott. Just ”tänka inte” var nog syrrans vanligaste uttryck när vi var mindre.

 


Att fajtas

Jag utgår från att jag är synnerligen dålig på att slåss eftersom jag aldrig varit i slagsmål om man bortser från mina krig med lillebrorsan som ändå är fyra år yngre än mig. När han väl blev stor tillräckligt för att kunna vinna över mig slutade vi slåss med varandra. Hur som helst räknar den här sidan ut hur många femåringar man skulle klara av samtidigt i en fajt.

16 stycken är inte så illa. Jag undrar om det skulle kunna motsvara en… nja, en riktig vuxen vinner nog över mig i alla lägen. Min enda fördel om någon skulle ge sig på mig är att jag skulle vara oändligt feg.
16

 


Kompromisser

God kväll.
Jag har nog inte börjat med den typen av hälsning än. Men vi börjar ju bli kompisar, inte sant!

När jag skall köpa saker, oavsett vad det är, så är mitt absolut tyngst vägande kriterium att saken skall vara snygg. Hellre snygga skor än sköna. Hellre en snygg DVD än en bra. Hellre ett snyggt mål än en vinst. Jaja, point is made.

Därför hamnar jag i någon slags mental krasch då någon vill ge mig en ful sak gratis. Skall jag ta emot denna sak (som jag vet kommer förfölja mig i evighet) eller tacka snällt men bestämt nej? I julas fick vi julklapp från arbetsplatsen. Det var bland annat en väldigt ful vattenkokare. Till saken hör att jag gärna skulle vilja ha en vattenkokare. Skall jag ta emot vattenkokaren eller strunta i den? Jag förlorar ju inte precis något på att ta emot den. Å andra sidan vet jag ju att jag näppeligen köper en annan vattenkokare om jag har en fullt fungerande och dessutom ny vattenkokare. Snålheten vann i det här falllet och här har ni spektaklet.

 


Vanligheten är tillbaka

Fick ett infall och for till Gotland över påsken. Det var trevligt. Förutom att vinterns första snöstorm hade vänligheten att infinna sig och jag fick i uppdrag att köra farmor och farfar in till stan. Det finns få tillfällen då jag måste stålsätta mig som vid just de tillfällena. Man får inte köra över 70 med deras bil, man får inte lyssna för högt på radion eller på någon annan kanal än radio Gotland och så vidare.

Annars bestod min påsk mest av att besöka lite vänner, äta påskmat och lära farsan excel.

Mest anmärkningsvärt var att farsan utvecklat en helt ny sorts skottkärra som enligt honom kommer ”revolutionera” skottkärrsbranschen. Jag vet inte riktigt… Han har lite underliga idéer ibland min far.

 

 


Alldeles här var det för bara ett år sedan en parkering. Nu är det ett helt kvarter. Människan är för finurlig.

 


Lur-igt

Perelli blev rätt i alla fall. Men att svenska folket valde lilla tanten var en skräll.

Funderar på att köpa en mobil som sagt. Men det är mycket lurigt att välja modell.

 


  1. Perelli
  2. Sibel
  3. BWO
  4. Nordman
  5. ”Resten”

Lika säker vinnare som Carola var i fjor är Perelli i år. Den egentliga utmanaren i BWO gjorde ett ganska lamt framträdande och Charlotte vinner.

 


Farsan och bacillerna

Först. Jag var på Bellamn igen och åt smörstekt mälargös med hummersås. Polkagrisparfait till efterrätt. Den stekta svampen som var bredvid fisken var helt vansinnigt bra.

Okej. Farsan och bacillerna. Det finns ungeför 10.000 kända bakterier, 30 av dem är skadliga för människan. Farsan lider av bacillskräck. Först en bild på fadern sedan några exempel.

Farsan dricker nyponsoppa varje dag därför att det innehåller mycket c-vitamin och c-vitaminet håller bakterierna borta ser ni.

Farsan badar icke bubbelpool eftersom man kan få aids av det. Jo då. Till exempel kan det ha badat en med aids innan och sen bubblar det upp där bak och hips vips har du också fått aids.

Min fader är nog en av mycket få som har virusskydd på datorn utan att det är kopplad mot internet, för man vet ju aldrig…

Jag är av ganska diametralt motsatt uppfattning. Jag tror att man skall exponera sig för bakterier så mycket som möjligt för att bygga upp ett immunförsvar som är värt namnet. Jag umgås därför gärna med exempelvis förkylda.

Och jag badar bubbelpool.

 


Godis och välgörenhet

Läser ibland på sidor där det är en massa frågor i stil med har du någon folköl i kylen eller små eller stora bröst och så vidare. Jag vill egentligen svara på dessa, men det är så jävla många frågor så vi får nog ta det en annan dag.

Precis som jag skrivit om tidigare gällande glass så köper jag en massa godis. Rent generellt äter jag inte särskilt mycket godis heller. jag köper sen står det tills det då och då dyker upp en vän som är mer godisorienterad än jag. Micke är en sådan. Häromdan hade jag en annan vän på besök som dessutom hade mage att kritisera mitt urval av godis samtidigt som munnen proppades full av de läckerheter som bjöds. Jag antar att godiset var gott nog att ätas i alla fall. Här är en bild av mitt ”godisbord” som det ser ut ”as we speak”. I mitten är engodis-BH som jag fått av min vän John för ett drygt kvartal sedan.

Vi översvämmas av olika pins man skall köpa för att stödja saker som kampen mot bröstcancer, rent vatten och så vidare. Så upptäckte jag denna lilla pin som jag tyckte var vacker. Vacker och sannolikt inte lika vaanlig som ”det rosa bandet” som tamigfan varenda svenne monterat på sitt kavajslag. Denna lilla klänning stödjer forskningen för hjärtsjukdomar för kvinnor. Särskilt behjärtansvärt för mig eftersom jag har en faster och tillika gudmor som har hjärtfel.

 

Som svar på inledande frågorna så kan jag säga att jag inte har några folköl i kylen och jag föredrar små bröst framför stora. Ärligt talat fattar jag inte det där med att vi killar skulle gilla stora bröst bättre än små. I och för sig brukar dom killar som gilla stora bröst vara de mest högljudda. Killar som dricker mycket hembränt och kör epatraktor till 20-årsåldern har en förmåga att låta ganska mycket. Men vi andra gillar er precis som ni är. Kom ihåg det tjejer!

 

Och p.s. Man skall inte lyssna för noga på de killar (eller tjejer för den delen) som låter mest. Lyssna på dem som har nått vettigt att säga istället. De talar som regel lite mer lågmält.

Tittade på debatt ikväll. Det sista med Stina Dabrowski. Sedan tar Janne Josefsson över. Jag ser fram emot det. Men det som slog som fick mig att tänka lite i dessa banor (tillsammans med en pågående diskussion med en kär vän) var att en kvinnlig forskare i Etik berättade att hon oftare tänker på om hon skall göra en bröstförstoring än om hon skall skriva en doktorsavhandling eftersom tjejer med stora bröst kommer till tals oftare än de som skrivit doktorsavhandling.

Är det så illa i Sverige idag? Helt plötsligt vill jag bo någon annan stans.

 


Snart ny telefon.

Jag tror att det blir en ny telefon. En mobil alltså. Egentligen inte för att jag behöver en utan för att det är roligt att köpa en ny. Det är ganska sjukt egentligen. Tanken är att jag skall köpa en sådan här.

Faktum är att det jag saknar telefonen mest för är att jag använde den som väckarklocka där jag kunde snooza i 45 minuter varje morgon. Nu måste jag kliva upp direkt när klockan ringer.

På tal om sjukt. Så här gick det till när min mobil gick sönder: Någon annan gjorde en dum sak och enligt någon slags ap-mans-logik var min mobiltelefon den som var skyldig till detta och förtjänade därför att ”sleep with the fishes”, som de säger i filmen Gudfadern. Bokstavligt talat. Och bildligt också för den delen.

Min fiskarman är dessutom en lömsk typ. Idag kom jag på honom när han försökte sno öl av mig. Saken är den att jag gärna bjuder på öl. Bara han frågar först. det här beteendet han visar upp börjar bli obehagligt. Skärper han inte till sig får det bli någon slags konsekvenser för honom.

Här är en bild av när han är mitt uppe i en snattar-räd.

 


Installerar gåvor

När morsan och farsan var på besök hade de med sig gåvor. De hade tagit med sig exklusiva handdukar från kalkstenshawaii, även kallat Rosornas Ö. Jag kände mig lite som jesusbarnet när han emottog rökelser och myrra från de tre vise männen för en sisådär 2000 år sedan.

På bilden här visar jag för fiskargubben hur man hänger upp handdukar så det blir rakt och fint. Han ser lite nonschig ut men han lovade på hedersord att han lärt sin läxa och i fortsättningen skulle sköta handduksupphängningen klanderfritt. Hans insatser här i hemmet har det varit lite si och så med. Han gillar mest att sitta och slöa och kolla på teve.

Senare messade Micke. Han hade köpt en ny bil och varit ute i gatlysena och fotograferat det nya vrålåket med sin pissiga mobilkamera. Han ville ha bilden tillsnyggad. Här har ni resultatet.

 

 


Helgen i bilder

Innan jag for till Stockholm i lördags tränade jag hjärnan med lite frågesport på teven. Tyvärr var frågorna lite för svåra för min kapacitet, men det är roligt att lyssna på andra tävlanden som verkar ha järnkoll på den här typen av frågor. Ledtråden syns lite dåligt på den här lilla bilden men den lyder ”I skorna”.

Sen var det off till jobbet, bastu och öl. Den typen av aktiviteter passar min hjärna mycket bättre än att sitta och klura på omöjliga frågor. Vi satt och häckade i bastun i närmare tre timmar. Efter det var vi både uppspelta och glada.

Sportbar på Götgatan blev nästa stopp. Jag och Per gjorde dock en kort avstickare in på Återvinnarna (liten butik som säljer skräp som blivit över) och köpte ett fynd (kommer på senare bild). Några i gänget hade satsat pengar på matcherna som visades. Det är kapitalstarka typer dem här och det märks när man ser hur hårt de spelar. Det är summor vi vanliga bara drömmer om att kunna satsa på spel och dobbel.

Som sagt. Den här lille mannen i terrakotta blev dagens fynd på Återvinnarna och skall från och med nu få följa med på många av mina uppdrag framöver. Jag hoppas kunna visa bilder framöver på hans äventyr. Någon som har ett passande namn till min nya fiskargubbe?

Redan i bastun berättade Jimmy att han hade något stort på gång. Nämligen att han är väldigt nära att knäcka receptet på Coca Cola. Enligt honom skall det i huvudsak bestå av bränt socker, ingefära och kaffe. För att bevisa sin tes har han här beställt en ”drink” bestående av Kahlua och Ginger Ale (kaffe och ingefära) vilken ”nästan” blir som Coca Cola. Här på bilden försöker Jimmy övertyga morsan om att det faktiskt smakar cola. Som synes ser morsan ganska skeptisk ut. Hon är å andra sidan så pass mycket smartare än mig att de där ordlekarna på teve känns lätta för henne.

Det var ju inte bara morsan som var i Stockholm på besök. Även farsgubben hade förirrat sig hit. Morsan knäppte en bild på oss bredvid varandra och tamigtusan så är vi ganska lika han och jag. Det märkliga är att jag är längre än honom i verkligheten men ser kortare ut på bilden. I och för sig hade jag kunnat fixa till det i Photoshop, men jag ville låta bilden vara oretuscherad för äkthetens skull. Men ni skall veta att jag ÄR några centimeter längre än honom.

Sedan avslutades dagen med att de tre äldste i familjen Ekelöf gick på Stockholm Fisk och åt en middag. Farsan och morsan passade på att äta hjortlägg då de för ovanlighetens skull befann sig på en fiskrestaurang. Sen blev morsan förvånad när det visade sig attköttet hon beställt var benet på en hjort. Surprise surprise. Hon tyckte det såg lite äckligt ut och petade artigt i sig potatis, gulbetor och lök som låg bredvid.

Ja, det var väl vad som hänt den här helgen. Idag, söndag, har jag varit ute och fotat lite med min nya kamera, spatserat runt på stan och ätit lite mat. Morsan och farsan skulle åka och hälsa på John i Nacka men det kändes lite långt för mig att följa med på det spektaklet också.

 


Avdelningsfest

Vi hade avdelningsfest igår. De andra tjurarna spelade boule och stångades och ville alla visa sig från sin vackraste sida. Jag satt mest och luktade på blommorna.

 

 


Det ju just själva faen

Spelande innebandy efter jobbet idag och lyckades bli tacklad så jag tappade lyften och fick ont i bröstet. Sedan tacklar ytterligare en snubbe mig på exakt samma ställe och nu har jag så ont att jag tror att jag spräckt ett revben.

Som inte det var nog kände jag att mina skor började kännas en aning obekväma, tog av mig skon och kikade in på det obekväma och konstaterade att själva innersulan trasat till sig lite och skavde under foten. Jaja, inte värre än att jag kunde fortsätta. När jag sedan hoppar i duschen upptäcker jag detta (obs äcklig bild, klicka inte vidare om du har känslig mage). Halva foten är ju väck.

Nej fy faen.

 


Nu är kameran här

Otroligt snabbt jobbat av kameraexperten att få hit den på två dagar. Morsan och farsan åker till Stockholm i helgen så dem kan jag plåta hejvilt.

De här dagarna jag väntat på kameran (som kostade dryga 4.500 kr, fast med kampanjerbjudande hos kameraexperten gick den lös på 3.099 kr) har jag varit lite orolig att den inte har så många funktioner jag skulle önska. Oj så fel jag hade. Jag kommer fanimig inte kunna lära mig hälften känns det som. Många knappar och tusentals inställningar man inte fattar ett jota av.

Det går i alla fall att knäppa bilder med den. Här är första bilden jag flyttat till datorn. Klicka för större. Enjoy.

 


Om själen och tingen

Satt och funderade lite kring saker som betyder något för mig. Materiella saker. Kom att tänka på det när min mobil gick sönder eftersom en jag känner tyckte att det var en stor grej att den pajjat. Jag äger nästan ingenting som har något egentligt värde för mig. Saker är bara saker. Själlösa, döda och trista. Ändå köper jag en kamera och känner mig en aning upprymd över det. Men jag tror anledningen till det är en annan.

Jag kan bara komma på en enda sak som jag äger som besitter någon slags själ och därför betyder något för mig. Tavlan Mats målat till mig.  Jag har skrivit om den förut. Jag bad honom måla den åt mig och flera år senare blev den klar. Min tavla. Målad åt mig. Jag älskar den tavlan.

Att jag blir lite uppspelt över den här kameran tror jag beror på att jag tillfredsställs av att köpa saker. Oavsett vad det är så finner jag någon slags nöje i att köpa saker. Saker eller mat eller vad som helst.

Lite olika medlemmar av min familj har frågat vad det var jag var nere för som jag skrev tidigare. Detta trots att jag uttryckligen skrev att jag inte ville prata om saken. Det är väl på tiden att jag förklarar. Det handlade inte särdeles mycket om mig. Det gör sällan det, mig rinner saker av likt vatten från en gås. Däremot hade en väldigt nära vän det ganska jobbigt. Något som bedövar och bedrövar mig mer än mina egna bekymmer. Långt mycket mer. Det är också därför jag fortfarande känner en del smärta i själen över det som komma skall eftersom det som komma skall är något jag vet att jag kommer komma ut ur som en gås medan jag tror det är värre beställt med min vän.

Det är så sorgligt att mitt hjärta värker bara jag tänker på det. Jag behöver verkligen komma ifrån så jag kan sluta tänka på det.

 


Ny kamera och gratis lotteri

Impulsköpte en kamera idag på webben. När man börjar impulsköpa dyra saker är man illa ute. Men eftersom jag blivit tilldelad ny lön på jobbet så tyckte jag att jag kunde unna mig det. Man blir nämligen tilldelad ny lön på mitt jobb.

Det är någon slags Canon som fått bra betyg i en tidning jag läser och eftersom jag vet ingenting om kameror så litar jag på det.

Jag och Per var ute och åt på ”Styffes” i Solna igår kväll. Jag åt biff Rydberg och Per åt Pärlhöns med karl-johansvamp.  När det var dags att betala lämnade vi båda våra kort på brikan kyparen lämnat.

Jag: Har du lust att dra lite olika belopp från korten?

Kyparen: Vilka belopp skall jag dra?

Jag: Dra lite som du vill, efter eget huvud, hitta på nåt.

Kyparen: Driver du med mig?

Jag: Nejdå, dra du lite olika belopp, det blir roligt det här.

Sen spånade jag och Per om vilka belopp han skulle dra. Jag gissade på att han skulle ta en maträtt + en öl på ena kortet och den andra maträtten + en öl på det andra medan Per trodde att han skulle dra så att det skiljde bara en krona mellan våra kort.

Ingen av oss fick rätt.

Han drog 239 kronor från det ena och 310 kronor på det andra. Riktigt bra jobbat av kyparen! han verkade dessutom ganska road av detta tilltag och frågade vem som drog vinstlotten. Vinstlotten blev min (hahahaha).

Ett fiffigt sätt att liva upp en annars lite tråkig kväll och dessutom fick vi ett litet lotteri alldeles gratis. Undrar om de har tillstånd från lotteriinspektionen.

Nähä. Nu är det off to Sonny och Jessica som skall bjuda på lite mat och melodifestival.