Så var det detta med jämställdhet

Jag är mycket för detta med jämställdhet. Att alla skall ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter oavsett om man har kuk eller inte, är långe eller kort eller gillar personer av samma kön eller inte.

Därför tycker jag det är besynnerligt med den typ av debatt som förs lite då och då här i konungariket Sverige. För lite sedan skulle samhället anpassas utifrån feministiska perspektiv. Det är inte alls ovanligt att personer, som ofta vill kalla sig själva för ”feminister”, som påstår sig värna om jämlikhet försöker skapa ojämlikhet genom (oftast) positiv särbehandling av kvinnor (för det är på den fronten debatten sker).

Man vill så att säga bekämpa ojämlikheten med ytterligare ojämlikhet.

Nu senast tittade jag på ”Kvällsöppet” med Lennart Ekdahl där det diskuterades ”rätten till barn”. Kort bakgrund: Idag har heterosexuella och homosexuella par rätt till hjälp med insemination om man behöver det för att kunna skaffa barn. Är du dock ensamstående har du inte den rätten och detta är något som riksdagen är i stort sett enig om (förutom tant-partiet KD såklart).

Man vill alltså skapa en lag där ensamstående kvinnor har som RÄTTIGHET att bli inseminerade för att skaffa barn även om de lever som singlar. Inte ett enda ord nämndes om männens rättigheter i hela programmet. Skulle en man som lever som singel och skulle vilja skaffa barn ha samma rättighet till barn? Nejdå, detta gäller bara kvinnor som är singlar. Och det är här debatten haltar och blir ojämlik.

För min del får de gärna lagstifta om vad de vill men då skall man se till att inte lagstifta så samhället blir mer ojämlikt än det var innan. Eller förutsätter man helt sonika att det inte finns en enda man i hela konungariket som inte skulle vilja skaffa barn utan att ha en kvinna vid sin sida?

 


En trevlig helg

Min helg har varit på massor av vis en trevlig helg. Det mest bestående minnet jag tar med mig från den här helgen är dock restaurang Bellman där jag åt en bit mat i lördags.

Jag skulle väl inte kalla mig själv för kräsen men när det gäller restaurangmat tycker jag att man kan kräva att det skall vara gott. Det är ju trots allt deras jobb att laga mat. Det är de som skall vara experterna. Så är inte fallet ganska ofta. Många restauranger verkar finnas till bara för att folk behöver bli mätta snarare än nöjda.

Nåväl. Jag hade inte besökt Bellman tidigare eftersom jag har för mig att jag ätit där en gång förut* och då var det inte så fantastiskt. Nu fick jag en helt underbar mango och spenatspäckad fläskfile med potatisbakelse och paprikasås som kanske är det bästa jag ätit i år. När jag äter på ställen som fixar god mat brukar jag välja att äta fler rätter, exempelvis förrätt. Nu fick det bli en efterrätt bestående av lönnsirapstekta bananer med ingefäraglass och rostade pecannötter. Det var en vacker kreation som nog får anses uppfylla vad jag förväntade mig. Man gör inga underverk av den typen av efterrätt.

I samma tema tittade jag idag på filmen Ratatouille. Vacker liten film om de stora sakerna i livet.

*Förra gången jag inbillat mig att jag var på Bellman var när jag, exet Marie, hennes far och farfar var i Västerås och skulle käka lunch tillsammans. Först gick vi till ”Kalle på Spången” där de serverar lite enklare rätter såsom sallader och lasagne. Detta passade dock inte farfarn som ”var sugen på en rejäl biff” varpå vi gick till ett annat ställe som jag vill minnas var Bellman. I vilket fall beställde den biffsugne farfarn stekt sill. Komiskt så han borde få pris. Vad jag åt minns jag inte eftersom det inte lämnade några bestående intryck.

Jag kommer i alla fall ge Bellman någon till chans och fortsätter det som det startat skall jag inte äta på något annat ställe.

 


Rysk frisyr

Tanken är att jag skall klippa mig i morgon.

Mitt hår är tilräckligt långt för att ha rysk frisy på jobbet i morgon. Vi får se om jag kommer ihåg detta när jag kammar mig i morgon. Gör jag det skall jag ha rysk frisy i morgon. Ni vet, typ allt framåtkammat som farsan har. Eller Roland cedermakr fast kortare.

 


Den uppmärksamme…

har noterat att jag inte har så mkt bilder längre. Jag fotade med min mobil tidigare, den är som sagt i så dåligt skick att det inte går att ta några bilder längre. Men jag skall åtgärda det om en 2-3 veckor. Hang in there ladies.

 


Låneord

I svenskan dryllar det av engelska låneord. Ni vet, mejl, tuff, juice, tejp, hårspray… ja listan kan göras hur lång som helst. Vi svenskar tycker det är tufft med engelska, med det menat amerikanska. Britterna med sina lönnfeta bleka kroppar och kraftiga dialekter är inget för oss coola svenskar. Nej nej. Det skall vara yo nigga och så vidare.

Men i vissa fall har försvenskningen av engelska ord gått snett. Jag tror ni alla kämpat med dessa ord i skolan. Att would skulle vara skulle istället för borde som är should känns onaturligt. Det måste vara nån Karl-Oskar-typ som på 1800-talet kom hem övertygad om att han mindes rätt från Amerikat och planterade detta i Svea Rike ovetandes om att det borde vara tvärtom.

En sak slog mig häromkvällen. Satt och tittade på Ultimate Fighting på TV4 sport. Ungefär en halvtimme in i programmet då de talade om vilken vikt och längd kämparna hade, och redovisade det i pounds och feet, insåg jag att programmet var otextat. Jag hade inte ens reflekterat över att det var otextat. detta förde mig som på ett ögonblick tillbaka till när jag bodde i Prag och bara talade engelska, talade engelska, tänkte på engelska och drömde på engelska. På nåt undermedvetet vis sitter det kvar i fortfarande nästan tio år senare. Att man inte ens i huvudet översätter orden till svenska liksom. Man bara fungerar som vanligt, fast på ett annat språk.

Mysko.

 


God natt Sverige. Where ever you are.

Morsan: Kommer du ihåg när jag var liten och du tyckte jag skulle ha samma frisyr som han den där Jack Killian i ”en röst i natten”?

  

 


En polo

Spatserade ut i det isiga västerås för att införskaffa en polotröja. Kom hem med en halsduk och två böcker och ett par byxor som jag inte kom hem med. Byxorna skall justeras lite hos farbror skräddaren först, får dom på torsdag. Kommer bli super!

Rongedal. Är inte buzzen kring dem inte så lite överdriven? Jag betygsatte låtarna eftersom de framfördes igår. Rongedal fick min enda etta. Inte är det roligt år 2008 med tvillingar som gör synkade rörelser? Känns lite cirkus alá 1882.

Men som sagt. Hon som kom sist, borka borka, sjöng vedervärdigt men rysk musik och refränger som ”borka borka” är ju alldeles underbart.

I alla fall. Här och nu startar jag en liten utbildning i nonsens-vetenskap. Saker man inte behöver veta men ändå kan vara skoj att känna till. Först ut är:

Det paradoxala i att varmt vatten fryser fortare än kallt. Det vill säga att om du ställer två koppar vatten i frysen, den ena med varmt och den andra med kallt vatten så fryser den varma först. Det beror på att varmvattenmolekylerna har tillräckligt mycket energi för att lämna vattenmassan som ånga och leda bort värmeenergi från vätskan.  Så trots att varmvattnet är varmare förlorar den sin värme mycket snabbare. Detta upptäcktes redan nästan 400 år före Kristus av Aristoteles.

 


Och vidare går…

Klockan är nu 20:48 och alla artisterna har sjungit.

Följande två går direkt till Globen: Carola och Sanna Nielsen.

Till andra chansen går: Ola och Andra Generationen.

Skriver mer senare om detta. P.s Jag gillar Borka Borka… mer sånt trams. Borka Borka.

 


Just det…

De som vill ringa mig får göra det på jobbmobilen. Min vanliga har pajjat.

 Har ni inte numret så finns det på Hitta.se

 


Åt det flummiga hållet.

Kropp och själ.

Som när färgen på den där bilen inte riktigt syns igenom för all smuts fungerar inte kroppen när själen är dunkel.

En kropp som var så stark och frisk att den vann medaljer tvingades ge sig för en förmörkad själ för ett tag sedan. Kroppen tillhörde Mikael Ljungberg. Själen likaså. Det är både tragiskt och besynnerligt. Vi lär oss uppfinna piller och operationsmetoder för att laga vår kropp. Att laga en själ sträcker sig på sin höjd till att knapra piller som stänger ute själen snarare än laga den. Någonstans har vi missuppfattat hela poängen.

Kursen i Kramfors var bra. Jag höll mig på min kant. Kunde inte uppbåda den energi som jag skulle velat. Det gillar jag inte.

Jag vill bara veta vad som skall hända så jag kan börja programmera om min hjärna. Om det är något jag är duktig på så är det att programmera om hjärnan utifrån det som är min verklighet och min framtid. Just nu vet jag inte vad jag skall programmera in i hjärnan och har därför hamnat i ett vakuum mellan den gamla programmeringen och den nya programvaran som skall installeras. Gemensamt för den nya programvaran är dock (precis som alltid för mig) att den intalar mig att det som händer, kommer hända eller har hänt är bra för mig.

Och det är det enda jag kan glädja mig åt i detta nu.

På begäran från Erik Stålnacke skall jag skriva om källsortering och behåring och sambandet däremellan.

Men inte idag.

En ljusare dag.

Började på en ny bok idag och ur första stycket citerar jag Mons Kallentoft

”Två människor möts.

Kärlek.

De älskar.

Och de älskar och de älskar och sedan, en dag, tar kärleken slut lika tvärt som den en gång verkade uppstå, dess vresiga källa strypt av omständigheter, yttre eller inre.

Eller så fortsätter kärleken tills det att tiden tar slut eller så är den omöjlig från början, men ändå oundviklig.

Är sådan kärlek, den sistnämnda, mest till besvär?”

 


Norröver

I morgon bitti flyger jag norrut. Kramfors närmare bestämt. Faktum är att det är första gången sedan jag flyttade från Sundsvall 2001 som jag befinner mig ungefär där. I och för sig har jag aldrig varit i Kramfors tidigare men jag och Per åkte till Bispgården i min risiga Opel för att inhandla en begagnad video vid ett tillfälle. Jag tror att med tanke på bensinpengarna hade det varit billigare att köpa en sprillans ny. I alla fall hade vi en trevlig tripp uti obygden och fick oss en video som gick sönder nästan omgående.

Bara för att illustrera vad som väntar norröver klicka på länken här. 

Tror det blir lite sömn inatt faktiskt. Är ganska trött efter nästan ingen i natt. Måste stryka lite skjortor och packa först dock.

Hade egentligen tänkt skriva några ord om vad jag upplever som tydligast arv från fader Bosan. Nämligen att jag nästan aldrig lovar någonting. Jag kan inte lova saker som jag är till etthundra procent säker på att jag kan hålla. Å andra sidan så kan man med säkerhet veta att om jag lovar något så blir det så. Jag lovar ;o) Farsan är likadan. Hur är det med er, Elisé och Jocke? Samma för er eller?

P.s det finns Coca Cola Light till ”pangpris” i kylen vid kaffeautomaten. Hugg in. Spara en till mig bara.

 


02:00

Klockan är två på natten och jag har inte gått och lagt mig än. Dumstrut så klart. Men just ikväll visste jag med mig att jag inte hade kunnat somna ändå om jag inte gick och lade mig först när jag var svimfärdig av trötthet. Det är jag inte än, men lite läsning i en bok kanske kan råda bot på det.

 


Hade tänkt skriva om melodifestivalen men jag känner mig så jävla nere att jag inte orkar med det idag. Vi kan väl bara sammanfatta det hela till att det sög. Alla låtar var kassa.

Bara en sak som riktar sig till min familj och mina vänner: Nej jag vill inte prata om varför jag känner mig nere så fråga inte är ni snälla. Jag sätter på mig glad-masken i vanlig ordning i morgon så kör vi tills allt blir bra och så vidare…

En liten del av anledningen är att jag känner mig anklagad för något som inte är i närheten av någon som helst sanning. Okej, jag kanske inte ÄR anklagad, men det är inte det som är grejen. Det är det att jag känner mig anklagad och det är bad enough.

Nä. Fy fan. Jag har lust att supa mig redigt full och lyssna på Boulevard of broken dreams med Green Day. Jag får nog nöja mig med det sistnämnda.

I walk this empty street
On the Boulevard of Broken Dreams
Where the city sleeps
and I’m the only one and I walk alone

My shadow’s the only one that walks beside me
My shallow heart’s the only thing that’s beating
Sometimes I wish someone out there will find me
‘Til then I walk alone

 


Kändisspaning

Leif GW´s storhet i korthet från dagens Efterlyst. På slutet besvarar Leif tittarnas frågor och svarar på följande fråga ”Vad är det för skillnad på en liten och en stor rättspsykiatrisk undersökning?” – Det som skiljer är storleken.

Jag såg idag Magnus Betnér på skanstulls tunnelbanestation. Det är alltid lite roligt att se kändisar på stan. Han var snyggt klädd.

Zappade in på homo-galan som sändes på TV4 ikväll. Ganska underhållande faktiskt. De hade ett inslag som hette ”Bonde söker bög” i sann bonde söker fru-anda. Jag anar att bögarna festar rätt hårt i Stockholm inatt.

Jag åkte buss i Västerås idag. Fixade tidtabell och pluggade på. Det finns vissa regler för att åka buss i Västmanland som man skall vara uppmärksam på. Till exempel ”Ge gärna tecken med handen så vi vet att du vill följa med bussen”. Eftersom jag inte ville råka missa bussen tränade jag lite innan jag skulle ut på detta äventyr.

 

 


Mentor

Jag skall bli bättre på att lyssna på folk. Det är tanken. Om jag får vara lite självkritisk (och det får jag) så är jag nog lite dålig på det. Det kan synas lite märkligt eftersom jag inte säger särskilt mycket heller. Man borde ju antingen lyssna eller prata liksom.

Saken är den att min hjärna befinner sig i någon slags viloläge så länge folk pratar om ”oviktiga” saker. Med oviktiga menar jag sånt som jag inte är intresserad av. Då svävar den istället iväg och funderar på nåt knepigt problem eller någon annan hjärnjympa och det personen som pratar om det ”oviktiga” säger lagras inte någonstans.

Det är därför jag inte vet vad mina medarbetares äkta makar, barn eller kompisar heter. Jag vet inte vad de gillar att göra på fritiden eller om de har husdjur eller barnbarn. Eller både och. Eller ett barnbarn som husdjur. Ett barnbarn till husdjur som har en egen liten spilta som det kan böka runt i, strödd med den finaste halm man kan tänka sig. En gång om dagen åker kopplet fram och husdjuret får ut på promenad för att lukta lite på träd och buskar. Kanske träffa ett annat barn.

Ja, jag vet inte helt enkelt.

Men jag skall bli bättre. Jag försöker anstränga mig. Jag verkligen vill! Saker jag bestämmer mig för brukar lyckas. jag brukar få som jag vill. Med ett litet undantag som jag inte tänker gå in på.

Naja. Lite tillspetsat är väl inlägget, men rikningen är korrekt. Och så har jag fått någon slags mentor i form av en ”vice president” på ABB som jag skall öva på i morgon.

Här är hon förresten, min mentor. Det skall nog gå bra att prata med henne… eller förlåt, lyssna menar jag.

 


Dr Syntpudel

 

 

 

Vårens säsong av spel i tramsligan SIL har börjat för oss i Doktor Syntpudel. Spelade två matcher i lördags som mest verkade vara en inbördes tävling i vem som var mest bakfull. Jag och Per låg nog bra till i den tävlingen. I vilket fall vann vi båda matcherna ganska komfortabelt. Jag lyckades krångla in tre mål och dessutom passa till ett. Vi leder således serien efter första omgången. Stabilt.

I en annan del av Köping. Jag och brorsan roas båda två ganska mycket av att titta på program där utveklingsstörda figurerar. Jag tycker det är roligt med folk som med så stor självklarhet vet att det ligger till si eller så trots att det är helt uppåt väggarna.

Min favorit i Köping är utan tvekan Tobbe. En man som verkar vara rädd för allting, alltid har ont och som svär hela tiden. De var på safari på Kolmårdens djurpark när han får syn på ett förjävla äckligt djur utanför (en hjort) och efter diverse svordomar konstaterar för sig själv att det där djuret måste vara dyrt, tusen spänn konstaterar han.

Och så Micke då. Huvudpersonens pojkvän som gott på gym två gånger i veckan i nästan ett år. Med mycket stolthet berättar han att han gått ner i vikt och att det märks i byxstorleken. Han har gått ner 1.2 kilo till 152 kilo. Det borde verkligen märkas. För jävla roligt helt enkelt.

 


Lagom logiskt

Häromdan slog det mig att jag nästan aldrig sett någon riktigt lång gammal människa. Detta fick mig att googla saken. Det vill säga saker som nätet har att erbjuda i ämnet långa lever kortare.

Ett axplock av vad träffarna gav är (observera det obefintliga vetenskapliga belägget för detta):

  • Korta människor lever längre än långa.
  • Män är längre än kvinnor.
  • Kvinnor lever längre än män.
  • Män tjänar mer än kvinnor.
  • Långa människor tjänar mer än korta.

Alltså kan man dra följande slutsatser. Om du är lång tjänar du bättre. Oavsett om du är man  eller kvinna, nu råkar män rent generellt vara längre än kvinnor och kanske finns svaret till löneklyftan där (jag skulle verkligen verkligen uppskatta en vetenskaplig undersökning som är könsoberoende som undersöker korrelationen mellan längd och lön). Kvinnor är kortare än män och leer följaktligen längre än män.

Det som också skulle kunna vara intressant i ämnet är att jämföra livsinkomst könsoberoende men ur längdsynpunkt. Vem tjänar mest på ett helt liv? En som tjänar lite mindre men lever längre eller den som tjänar lite mer men lever kortare?

Den som kan presentera en sådan studie (vetenskapligt belagd) för mig skall jag belöna med ett pris som jag inte än kommit på, men låt säga att det betingar ett värde på kanske 150-200 riksdaler.

I debatt ikväll diskuterades om man fick visa konst i stil med nedanstående… Jag blir bara trött på att man försöker och vill begränsa konstnärers utrymme. Konsten är fri och bör så förbli.