Åter till nutiden
Det har varit lite lugnt här i Journalen en tid. Jag har ”firat” jul hos föräldrarna på Gotland. Lagom till min ankomst krashade deras Internet vilket gör att inläggen i Journalen inte duggar tätt.
Det är med förtjusning blandat med fasa jag besöker Gotland. Det är trevligt och skoj att träffa syskon, föräldrar, mor och farföräldrar, kusiner och annat löst folk. Samtidigt som mina föräldrars hus är ett kulturellt vakum. Det är ett vakum gällande allt vad händelser beträffar. Där händer ingenting mer uppseendeväckande än att några av de sex hundarna blir stimmiga för att de inte får följa med på jakt.
Jag gillar att läsa, kolla på film, lyssna på musik eller för all del kolla på teve eller besöka Internet. Inget av detta kan man göra på familjens gård. Det finns ingenting att läsa förutom gamla nummer av veckotidningen Land eller Svensk Jakt. I filmväg finns godbitar som Cocktail eller Heartbreak Ridge (om man inte räknar morsans enorma samling barnfilmer). Vill man lyssna på musik så kan man helt obegränsat lyssna på farsans enda skiva, Lokets Favoriter, men även det blir lite tråkigt i längden. Ettan, Tvåan och Fyran känns tyvärr väl begränsat när det inte ens finns att titta på när man har massor av kanaler.
På tal om vakum. Morsan och farsan har (eller hade) ett fosterhemsplacerat barn som nu är 21 och inte längre fosterhemsplacerad som har lite otur när han tänker, för att citera Bonde-Karl-Petters kap. Han firade julen hos oss eftersom hans morsa lyckats leta upp en 29-årig snubbe i Jämtland som hon hänger hos. På julaftonsmiddagen frågade vi om han visste när jesus har födelsedag, och nej, det hade han ingen aning om. Upplysningsvis var det samma fråga han fick i kyrkan då han konfirmerades och upplysningsvis kunde han inte svaret då heller. Det är tur att det finns plats för oss alla i guds hus alldeles oavsett om man vet när han son är född eller inte.
Här är hunden Allie och lillebror. Den hunden vet hur man relaxar.