Min dag och staten.

Jag har haft en helt underbart bra dag. Alla ni som gjorde min dag till det den varit vill jag ge en egen stjärna i himlen. Ni ligger på plus i min bok när jag skall börja släppa in folk i min alternativa himmel någon gång i framtiden.

Lillebror Jocke och jag har väl aldrig haft riktigt samma intressen. Farmor Gerd satte stort värde i att vi barnbarn konfirmerade oss. Sånt är viktigt för äldre generationer. Jocke kunde inte konfirmera sig eftersom konfirmationskurserna hölls på söndagarna, samma dag som jaktlaget bedriver sin jakt på rävar, harar och annat som rör sig.

Jocke brukade ta håven, gå in i ladugården och fånga den full av flugor för att ta med sig in i bostadshuset. Väl där började han utföra experiment som i stort gick ut på att spetsa flugorna på knappnålar för att undersöka hur länge de kunde leva spetsade på knappnålar. Jag vill minnas att en fluga lever väldigt länge även spetsad, flera dagar faktiskt. Experimenten kunde även gå ut på att frysa ner en fluga i frysen för att sedan tina upp den igen. Detta för att se hur mycket man kan frysa en fluga innan den dör. Flugor tål att bli rejält frusna och ändå överleva. Det är ena sega rackare dessa flugor.

Senare började han intressera sig för skytte. Till en början inskränkte sig detta skjutande till småfåglarna i trädgården. Han skjöt trastar, svalor, gråsparvar, starar, domherrar eller till och medfladdermöss (obs fladdermus = ej fågel). Kort sagt det mesta som rör på sig. Dött eller levande. Jocke tillagade även en liten gryta av sparvbröst han egenhändigt flått och filéat. Jocke var den enda som åt av denna ”delikata” måltid. Det slutade med att alla typer av fåglar lärde sig detta och hlt enkelt höll sig undan Jockes territorium. Survival of the fittest tror jag en galen vetenskapsman vid namn Darwin kallade det för en gång i tiden.

Senare har jag funderat på om det var så smart av staten att ge en gosse med den bakgrunden, som dessutom äger minst ett halvdussin skjutvapen, tillstånd att ha ljuddämpare på sina bössor. Jag har också funderat kring om det var så smart att dessutom ge honom tillstånd att inneha och förvara arsenik hemma.

Malmö Columbine next.

 


Biverkning: Impotens.

Impotens förresten. Not good. Not good at all.

Nej. Filip. Skärpning! Jag säljer dina piller på svarta marknaden istället. Någon som är sugen på 18 tabletter Dikoflenak?

 


Bokad akuttid, bara det är konstigt…

Jag var hos akuten idag. Farbror doktorn, som hette Filip Öberg, klämde och tryckte på min fot, ville inte röntga, och fastställde att jag har slemsäcksinflammation. Jag som inte ens visste att jag hade haft slemsex.

Okej. Jag har väntat flera år på denna ”sjukdom” enkom för att kunna dra det skämtet.

Nåväl. Jag smaschade själva trampdynan under höger häl i innebandymatchen i lördags, och uppenbarligen är det slemsäckar man trampar runt på just jämt. Det var i alla fall händelserika matcher där smockan hängde i luften när vår lille mysfarbror Linus Hjerpe hamnade i bråk med en buse från andra laget som sedan även hotade ett döda Linus som det ”djur” han var.

På Fass.se läser jag om biverkningar man kan få av det antiinflammatoriska läkemedel Filip skrev ut till mig:

Magsmärta, illamående, kräkningar, diarré, gaser i magen, magkatarrsliknande besvär, aptitlöshet, huvudvärk, yrsel, svindel, hudutslag och leverpåverkan.
Trötthet, vätskeansamling i kroppen, mag- eller tarmsår, blodiga kräkningar, ändrat utseende hos avföringen (t ex mörkfärgning) eller blodiga diarréer, överkänslighetsreaktioner (kramp i luftrören, nässelutslag), gulfärgning av hud eller ögon.

Påverkan på hörseln (nedsatt hörsel, öronsusningar), synstörningar (dimsyn, dubbelseende), bröstsmärtor med hosta, ihållande halsont, hög feber, hjärnhinneinflammation utan bakteriell orsak, insomningssvårigheter, minnesstörningar, retbarhet, kramper, stickningar och känselbortfall, depression, ängslan, mardrömmar, skakningar, smakförändringar, munsår, matstrupsskada, bukspottkörtelinflammation, impotens (samband tveksamt), förstoppning, tjocktarmsbesvär, inflammation på tungan, hudbesvär (blåsor, eksem, rodnad), håravfall, lever- och njurpåverkan (blod i urinen, njurinflammation, leverinflammation), blodpåverkan t ex agranulocytos, hjärtklappning, hjärtsvikt, högt blodtryck.

Fan vet om jag inte hellre hoppar på ett ben några dagar än står ut med allt detta. Signifikativt för läkemedel i största allmänhet är att potentiella biverkningar vida överstiger det man råkat ut för som skall botas.

 


Konstnärssjälar

Tavlan nedan har min vän Mats Sjöqvist målat. Vi jobbade tillsammans på Skandia. Nu är han konstnär. Jag är en apa som skriver under papper.

Jag tycker i vilket fall mycket om tavlan. Det tog Mats många många år att måla den. Jag bad honom måla en tavla till mig. Motiv fick han välja själv.

För ett tag sedan frågade jag honom om tavlan. Han svarade med följande sms:

”Tavlans puls är att hon inte har ben, hon flyger, nuddar inte golvet. Hon är där vi vill vara, där vi en gång tror oss varit, EXTAS EXPLODERA, typ…”

 


Sverige – Världens 3:e största musikexportör

Sverige är världens tredje största exportör i musik efter USA och UK. Det är något som är alldeles fantastiskt bra och något att vara stolt över. Som svensk. Varje gång man hör något om ”svensktoppen” går det kalla kårar i min ryggrad. Alltid då det skrivs något om svenkstoppen är det saker i stil med att Lasse Stefanz legat på svensktoppen i 18 år i rad eller något i den stilen. Och jag mår dåligt av det. Många gånger kan det vara helt klart bra låtar som ligger på svensktoppen, självklart, men tusen år på samma lista? Det är något som är fel med svensken som ser till att den här listan finns. Det är något som inte dansar i takt med en av världens ledande musiktillverkare.

För mig är det obegripligt att världens tredje största exportör av musik kan ha samma låtar på topplistorna år ut och år in. För mig är det en paradox.  Vi har ett antal goda låtskrivare, sen har vi ett folk som inte har någon som helst koll på musik.Viktigt att veta är att jag inte på något vis försöker utmåla mig till någon som kan något om musik, men bara som exempel:

Etta på svensktoppen just nu (!) är: Sonja Aldén med ”För att du finns”. Förra årets melodifestivals-andrachansare. Jo. Jag tycker det är en bra låt. Men i ett år… efter att ha lyssnat på den tusentals gånger? När det gäller svensktoppen kan jag tänka mig en stängd serie, ungefär som man diskuterat i Elitserien, där man har tio låtar som aldrig kan åka ur och som tävlar inbördes. Det tror jag 80-åringarna som lyssnar på tävlingen skulle gilla.

Syrran har tjatat om Lars Winnerbäcks storhet och jag har konsekvent dissat. Nu sedan han gått från Ulf Lundell-wannabe till Totta Näslund-Wannabe och sjunger duett med en ”Miss Li” som lika gärna kunde varit Lisa Ekdahl gillar jag faktiskt honom.

Det kanske kan vara värt att nämna att Helen Sjöholm har legat på Svensktoppen i 172 veckor i rad med låten ”Du är min man”. Det är ungefär 3.5 år.

Musiken frodas i Sverige.

Mannen på bilden heter Harvery Knull

 


Min favoritnyhet

Jag vet inte om ni kommer ihåg detta men det utspelade sig för ett par år sedan i kvällstidningarna. Det är så bisarrt roligt att det är min favoritnyhet.

Här är en länk till nyheten http://www.expressen.se/1.254695

Som synes en ändå inte helt galen källa. Expressen slår i alla fall En Ding Ding Värld.

Domaren Donlad Thomson har under pågående mordrättegång använt en vacuumpump för att onanera. Det är inte bara vansinnigt bisarrt utan för jävla komiskt. Den här domaren är nu själv åtalad och riskerar tio års fängelse. Citerar vidare:

”Åklagaren kommer under rättegången att presentera 180 timmar bandinspelningar från rättegångar – där man ibland kan höra det svischande ljudet från vakuumpumpen.”

Ännu mer komiskt blir det när man tänker sig hur rättegången mot denne domare skall se ut. Jag skrattar så jag håller på att krevera. Tänk er själva den rättegången… jury, domare, och publikum skall alltså lyssna till 180 timmars ”svischande” ljud som då skall vara den här vakuumpumpen.

 


Vi är ett glatt gäng

Jag är på kurs just nu. Ibland går vi ut och har lite roligt tillsammans. Det är ett för jävla roligt gäng vi har. Alla ni som vet hur roligt det kan vara på fest har aldrig varit med på någon av våra fester. Det är ett sjuhelvetes hålligång.

Här på bilden partar Anders Nilsson och Linda Fredriksson loss. Det gick så vilt till att vi blev tillsagda att ”lugna ner oss lite” gång på gång.

 


Scar Tissue v 2.0

Glömde nämna det viktigaste ärret. Ett ärr jag ännu inte har. Ett ärr jag intalat mig att jag kommer få men försöker slippa. Det handlar om det där ärret som inte syns.

Det i hjärtat.

 


Att värdera

Att kunna se saker ur olika perspektiv är oerhört viktigt när beslut skall fattas. Oftast finns det inget som är rätt eller fel utan snarare något som är mer eller mindre rätt eller fel. Dessutom beroende på ur vilket perspektiv man väljer att se på saken ifrån. Det är viktigt för att kunna väga alternativen på ett vettigt sätt.

Jag gillar filosofiska resonemang. Det klassiska kvinnor och barn först då man står inför val av vilka som skall räddas först är väldigt befäst hos oss . Om man står där vid livbåten på det sjunkande skeppet och livbåten är av en sådan sort att den endast rymmer en enda person och de enda två passagerarna är ett barn och en gammal gammal gubbe med ena foten i graven så skulle det naturliga valet vara att sätta barnet i livbåten. Det resonemanget bygger (skulle jag tro) på att barnet fortfarande har ett helt liv kvar att leva och betingar av den anledningen ett högre värde. Jag skulle eventuellt kunna tänka mig att köpa det resonemanget… men ändå inte. Jag kommer in på varför senare i texten. Man skulle också kunna se det som att gubben faktiskt har bidragit till en massa mervärden i samhället och livet i övrigt att han så att säga ”har tjänat ihop” att bli räddad till en högre grad än barnet. Man skulle också kunna se det som ett omöjligt val eftersom alla individer har ett lika värde vilket skulle göra slantsinglingen till det mest tilltalande alternativet.

Jag tror en överväldigande majoritet skulle föredra det första alternativet där barnet räddas. I och med det valet gör man också bedömningen att ett barn är mer värt än en gammal gubbe. Man har så att säga sitt absolut högsta värde vid födseln. Ett värde som sedan successivt minskar till dess du ligger i kistan då det reducerats till noll. Observera att det inte behöver vara monetära värden såsom kronor och ören utan vilket värde man än väljer att anta, ex människovärde.

Okej. Låt säga att det är så då. Borde man inte då dömas lindrigare för mord på en gammal gubbe än på ett barn? Är gubben verkligt gammal kanske värdet till och med är så lågt att det inte ens är värt att bry sig om medan det är på barnamörderskorna/mördarna de största resurserna skulle läggas. 

Inte lika självklart längre, eller hur! Enkelt uttryckt kan man säga att det ofta är lätt att säga vad som är ”rätt” innan man ordentligt bestämt vad man själv har VALT att ha för ståndpunkt i, kanske inte bara sakfrågan, utan en massa andra kringfrågor.

Här är Erik ”Zlatan” Stålnacke då vi satt och filosoferade (inte över just nämnd frågeställning) över en rad klokheter. Bilden är tagen runt 03:30 och vi har just druckit kaffe.

 


Scar Tissue

När jag bodde i Prag 1999 var musikintaget väldigt begränsat. Det bestod i princip av en Placeboskiva, en Liveskiva, ett Matrix-soundtrack samt Red Hot Chili Peppers Californication. Det var vad vi hade och det var vad vi lyssnade på.

Jag har aldrig brutit något ben konstigt nog. Jag har dock ett antal ärr som det verkar som jag inte blir av med.

– Över vänster ögonbryn har jag ett fyra-stygnsärr. Jag var cirka sju år, vi lekte burken på Magnus Bendelins födelsedagsfest. Jag och Gustav Pettersson knockade ihop och fick varsina fyra stygn. Jag minns inte mer än att morsan hade en ljus tröja som blev ordentligt nedblodad och att hon läste Nalle Puh och Heffaklumpen medan vi väntade på akuten. Gustav fick sy först.

– Strax under fyra-stygnsärret har jag ett osytt lite mindre ärr som Johan ”Mundo” Bodin lyckades tillfoga mig med en armbåge när vi spelade innebandy i Dalhems gympasal. Kan väl ha varit i 17-årsåldern ungefär.

– Fem stygn över höger ögonbryn samt två stygn i högra mungipan. Fick jag av ligister för cirka fyra år sedan så jag skulle handla ägg och mjöl en söndagkväll på Gullmarsplan i Stockholm. Nedslagen bakifrån. Rånad på plånka innehållande 60 kronor. Jag hoppas det var värt besväret för ligisterna.

– Hajbettsliknande ärr-rad strax under vänster knä. Råkade såga mig i benet när jag skulle kapa något med en såg avsedd att klyva med. Skall man tydligen inte göra. Inte stabilt.

– Självmordsförsöksliknande ärr på vänster handled. När jag var mindra hade farsgubben en hel pall med gamla elektricitetsisolatorer (stoa bruna grejer) i porslin som vi barn älskade att krossa med stora stenblock. Skärva från porslinsisolator trycktes in i handleden ganska exakt där man skall trycka in saker om man försöker begå självmord (i alla fall på film). Ej sytt. Borde kanske ha sytts.

– Hål-ärr på höger knäskål. Åkte på knäna i vattenrutschkanan på sommarland i Visby, landade på sten som fastnade i knät. Lämnade ärr.

– Femtioörings-stort ärr på höger tumrot. Från då jag blev överkörd/påkörd av bilist när jag åkte moped utanför Gregers föräldrar. Skrapade ihop delarna till mopeden och satt hela natten, skadad och dan, och skruvade tillbaka alla originaldelar på moppen eftersom jag trodde polisen skulle komma och besiktiga min moped. Olyckan ansågs vara vållad ab mig till 70% och av bilföraren till 30%. Jävla besynnerlig bedömning.

– 2×3 cm stort ärr på höger handled. Jag och brorsan ”lånade” Per Klyverts cykel efter blöt kväll på Mose Backe för några år sedan. SvischadeGötgatan ner. Brorsan vid spakarna och jag på pakethållaren. Vi fick nästan identiska skador i kraschen.

– Smalt lite fult ärr på höger pekfinger. Från slag från innebandyklubba från träning i Nackstahallen med IBK City då jag bodde i Sundsvall. 1998 kanske.

    Sen finns lite andra ärr jag inte ens minns hur de tillkom.

    Det allra roligaste var nog ändå från en incident som inte lämnade några ärr. Jag rensade törnebuskar med motorsåg ikvädd endast shorts, skor och handskar. Kedjan på sågen lyckades dra ett törne igenom min vänstra handske så den slog ett yttepyttelitet hål mellan knogen mellan lill- och ringfinger. Jag märkte det inte ens. Efter ett tag kände jag att det började duggregna. Trodde jag. Det var i själva verket mitt blod som bokstavligen pumpat ur det yttepyttelilla hålet, genom mina handskar och ner på sågkedjan för att sedan stritta upp på mig i form av ett rött blodregn.

     


    Kallt krig eller inte

    Syrran både länkar och skriver några rader angående mina påhopp på hennes person. Påhopp som naturligtvis i det allra mesta var en provokation. Jag och brorsan har precis lika stor del i hennes historier exempelvis om hur vi skjöt henne med luftgevär. Ivrigt stod vi båda i bakgrunden och skrockade åt vår egen ondskefullhet och åhörarnas förfasan över vilka ligister vi var. Nu begriper väl vilken normalt funtad person att dessa lugna gossar vuxit upp och blivit medborgare som inte skjuter folk med luftgevär. Vi stod där bak och highfajvade mentalt med varandra och ingen av oss hade för minsta avsikt att berätta att luftgeväret var laddat med små papperstussar, som vi skjutit på varandra med lika mycket, och att det inte gjorde mer ont än att bli träffad av en gummisnodd. Vi gillade storyn helt enkelt, vi gillar den roll vi givits och kanske skall ha i ett storebror-lillasyster-på-bondgård-liv. Det har blivit så helt enkelt, syrran berättar hur vi var med extra allt och alla syskonen kniper tyst om sånt som skulle ta ner jävligheten i all jävlighet.

    När jag började skriva detta hade jag inte bestämt mig hurvida jag tänkte fortsätta hitta på saker om lilla lilla Elisé. Summa summarum får nog sägas att vi sannolikt har mer gemensamt än vad jag tidigare velat hävda.

    Syrran kom ofta ivägen för min och brorsans extrema nyfikenhet att ”se vad som händer” om man gör si eller så. Ibland med och ibland utan uppsåt. Till exempel dök det upp en katt hemma på gården en dag som ingen kändes vid. Vi tyckte mycket om den katten, något som vår egen (eller om det var syrrans) katt verkligen inte gjorde. Dessa två katthanar var varandras bittra fiender och vi var strängt förbjudna av morsan att släppa in den här nya katten i huset. Naturligtvis var vi tvugna att släppa in katten och kattkrig utbröt mellan de två hormonstinna katterna. Och syrran kom emellan. I vanlig ordning. Blev rätt duktigt klöst, sannolikt av båda katterna men i samförstånd med de två äldre kloka bröderna kom vi alla tre överens om att det nog var bäst att inte tala om att vi släppt in den andra katten. Vår katt fick bära hela skulden. Han hade ”flippat ur” helt enkelt. Jag kommer inte ihåg ifall vår katt fick leva vidare eller inte, men hittekatten fick åka hem till sitt i grannsocknen där han tydligen bodde. Hos Tom och Emma Norman om jag inte minns fel.

    Och du, lillasyster, jag tycker om dig också.

    Maffiga textstycken blir lite trevligare med en bild. Idag blir det en bild jag tog när jag var på Centralstationen idag på väg hem.De har hållt på och byggt om och grejjat och det börjar bli riktigt storstadsaktigt flashigt fint på Centralstationen i Stockholm. Det som tidigare varit lite karlskogavarning är nu vackert, gemytligt och trevligt. jag kommer nog dricka kaffe här någon dag.

     

     


    Lunchen

    Satt och åt kycklingspett med jornötsås och ris. Bredvid mig sitter två män i min ålder och talar till varandra på ett öststatsspråk. Då jag hämtar kaffet efter maten tittar jag på den ene av dem. Han har röd tröja och tittar lite för länge på mig. Jag inbillar mig att han vill mig ont. Att han och hans kumpan sitter och planerar att klippa mig och att de bara sitter och väntar på att jag skall vara klar så de kan följa mig ut från restaurangen för att sedan göra processen kort med mig. Jag stålsätter mig, drar ut på de sista sidorna i dagens Expressen jag suttit och läst under hela lunchen. Jag vill att de skall gå först. De har ju sedan länge ätit klart. Plötsligt ringer den ena killens mobil. Jag ser min chans, tar min jacka och försvinner från restaurangen som en oljad blixt. Ingen följer efter mig.

    Jag går på ICA och köper macadamianötter och schampoo. Knäpper ett kort på den största avocadon jag någonsin sett. Jag funderar en stund kring vart världen är på väg. Stora avocados och desperados.

     

     


    Terry

    I Augusti fanns det 9 160 182 svenskar i riket Sverige. Av dem finns det 85 män och 16 kvinnor som heter Terry. Jag är en av dom. Det är lite intressant. Skulle jag ta livet av mig så skulle 1.1% av Sveriges manliga Terry försvinna. En hel procent. En procent makes a difference. Det tåls att tänka på. jag tror Sverige skulle må bra av lite mindre Terry. Jaja. Jag kanske kan övertala någon av de andra snubbarna.

    Vad har vi för kända Terrys då (förutom jag själv som kan stoltsera med sju VM-guld och ett SM-guld i KUBB)? Vi har (bilder uppifrån och ner) Terry O´Quinn (Lost-stjärna), Terry Butcher (legendarisk engelsk fotbollslandslagsman) och Terry Jones (Monty Pythonmedlem).

     


    Alla dessa ögon.

    Sätter i mina nya lurar och drar igån spelaren. De nya lurarna avskärmar omvärldens ljud så effektivt att jag ryser när jag skruvar upp volymen. Det är krispigt i luften. Ljust, friskt. Within Temptation i lurarna och jag befinner mig inte längre i det som andra kallar för verkligeheten. Jag är snygg idag. Självförtroendet fullständigt strålar om mig. Ingen kommer åt mig i min imaginära värld. Jag möter en flicka med bruna ögon. Jag har alltid gillat flickor med mörkbruna ögon, önskar för en sekund att jag hade haft Thåströms ”flicka med guld” inlagd i spelaren. Vi tittar varandra i ögonen i en halv sekund. Röd gubbe. På Macdonalds vimlar det av folk. Barnfamiljer. Barn som skriker. Inga sittplatser. Det gör inget, för de existerar ändå inte. Inte i min värld. I min värld spelas ”Ice Queen”. Förtollningen måste brytas snart. Jag vet det. Förebereder mig. Allt blir mörkt. Barnen skriker igen. Föräldrar trampar otåligt. Jag tar ur lurarna. QP och Company, cola light och en extra cheeseburgare. När musiken återvänder sjunger Dave Gahan ”Precious and fragile things, Need special handling”. Fan vad livet är skönt. ”I wish i could take the pain for you”. Det är fullt. Maten smakar inget vidare. Det gör inget. Det är inte på riktigt.
    Ut i krispet igen. Gorillaz och Machinae Supremacy följer mig tillbaka. Jag bestämmer mig för att gifta mig med nästa flicka med mörkbruna ögon jag möter. Det känns som på riktigt men det är det inte. Jag vet det. Är det på riktigt? Återigen avbryts min utopiska lunch. Porten är trasig. Släpp in mig eller skit i det. Sak samma. Du finns inte ändå. Jag måste tillbaka till min värld. Jag måste. Det är dit jag vill bli insläppt, till den värld där jag dörrvakt.

     


    Nu skall det listas saker.

    Idol ikväll. För första fredagen var jag inte orolig att Sam skulle explodera. Att han skulle pressa micken tills bara stoft fanns kvar. Jag har sett för mitt inre Sams kött stritta ut över publiken då han exploderar. Har aldrig sett en så stor och förhållandevis känd man haverera så fullständigt på scen. Jag mår dåligt å hans vägnar då jag ser eländet.

    Jaja. Jag tänkte lista i vilken ordning jag vill ligga med idolerna.

    1. Evelina
    2. Amanda (hade tänkt sätta henne överst men Evelina var så bra idag)
    3. Gathania
    4. Christoffer
    5. Daniel
    6. Mattias
    7. Sam
    8. Marie Picasso

     


    Okej, vi gör så här då.

    Syrran, Elisé, har ännu inte länkat till mig från sin sida. Jag ger henne två alternativ.

    1. Hon länkar till mig och allt är frid och fröjd. Skall till och med sluta med att nedvärdera henne här.
    2. Hon ignorerar denna deal och jag skall, förutom att ta bort min länk, ägna all min tid och kraft till att skriva onda saker om den lilla råttan.

    Dessutom tror jag hon inser att denna sida kommer vida överstiga hennes gällande popularitet inom kort. Jag är helt enkelt en smartare jävel än hon är. ”Added it but did´nt do the test”. I rest my case.

     


    Alla goda ting är tre.

    Tre gånger på raken nu har jag hamnat i bredvid en tjej i gymnasieåldern på tunnelbanan. Det är mycket mycket märkligt då det inte varit samma tid på dygnet då det hänt. Det har i och för sig varit på morgonkvisten men eftersom tunnelbanan går ungefär varje minut så det är oerhört besynnerligt.

    Hon är mörkhårig och har stora vackra bruna ögon. Jag tror hon har dåligt självförtroende. Hon klär sig alltid i svarta kläder. Jag vet inte så mycket om henne mer än att en av hennes kompisar gick/går i samma mattegrupp som den pojke som sitter anhållen för dödsmisshandeln häromveckan.

    I morse tittade vi på varandra som om vi kände varandra. Jag vet inte om hon trodde sig känna igen mig som man gör när man inte riktigt kan placera varifrån man känner någon eller om hon också hade koll på att vi ”endast” åkt samma tunnelbana samtidigt några gånger. Det är i varje fall anmärkningsvärt.

    På tal om kollektivtrafiken. Jag har pendlat från Västerås till Stockholm i två år nu. Första året var vi konstant försenade och aldrig fick man något meddelande om varför eller hur mycket försenade de räknade med att vi skulle bli. Jag antar att SJ fått en hel del kritik för detta eftersom de nu för tiden gastar ut i högtalarna om vi än är så lite som en minut försenad. De brer dessutom på med en massa snack om varför och så vidare. För mig som sover på tåget är detta djupt störande. Jag vill inte bli väckt för att få veta att vi kommer anlända tre minuter sent till Centralen. Sluta uppp med det SJ!

     


    Glömde en sak…

    IQ-testet som John skickade, tror ni han gjorde det själv? Nejdå… dåliga ursäkter hade han gott om dock. Himla synd då han är ganska smart ändå.

     


    Det mesta på Facebook är skit.

    Går man med i Facebook blir man bombarderad av skit. Du skall göra olika tester och gå med i olika grupper. Skriva saker till folk och gratulera på födelsedagar eller skicka ”presenter” som inte är några presenter utan nån löjlig bild.

    Jag gör mitt bästa för att skoja till det så mycket det går på Facebook. Eftersom man själv får ställa in när man fyller år så började jag med att fylla år varje dag under två veckors tid. Massor av personer gratuerade mig dag efter dag (ingen dock som gratulerade mig mer än en dag). Jag tackade å det ödmjukaste. Ville ju inte tala om att de som grattade mig blivit lurade. Bäst så.

    Det allra roligaste med Facebook är att man kan ange hur man känner folk. Häri, mina vänner, ligger den verkliga komiken. Här kommer ett axplock av mina vänner:

    • Helena Andersson – You were members of Nyponsoppans vänner.
    • Mats Backlund – You took Rackarbrödernas framgångar och motgångar.
    • Martin Backlund – You have dated since 1979, got a little serious, and you are still dating.
    • Tobias Dreiman – You lived in i ett tält from 1995 to 1996. (I detta fall stämmer det faktiskt eftersom vi låg i lumpen tillsammans)
    • Helena Edström – You took Sylt, 80p.
    • Stina Elonsson – You are Stina’s son. You worked at Farmek.
    • Tyson George – You have been members of Sävsjöflickorna since 1981.
    • Christopher Halling – You hooked up in 1976 and it was special.
    • Fredrik Kjellstrand – You met randomly: In the trojanska häst.
    • Erik Larsson – You met randomly: Gustav Vasa and I and Erik went out a few times and we got all kind of drunk.
    • Ingemar Lundin – You met randomly in 2006: On a porn show in Lima when Ingemar was performing.
    • Magdalena Nowak – You are Magdalena’s father.
    • Jocke Spåre – You dated in 1979, were practically married, but now you aren’t speaking.
    • Magnus Åberg – You met randomly in 2001: Sat together at Folsom prison for perjury.

    I alla fall. När jag firade min halvgudautnämnelse häromdagen med vin och därefter ”firade” min inlåsta tvätt med mer vin skickade min gamle vän John de Flon en inbjudan till IQ-test på Facebook. Satt en stund och funderade om det verkligen vore så vettigt att göra det testet just nu, vinmosig och allt. Man vill ju trots allt inte göra bort sig. Nu blev det inte så förbannat pjåkigt resultat, ingen att skämmas för i alla fall, men hade jag vetat att resultaten blir jämförda med mina kompisar hade jag nog gjort det en annan dag.

    Här nedan är resultatet intill dagens dato. Mest chockerande är Ingemar *jag har Lill-Babs telefonnummer* Lundins fina 120-resultat. Att Ingemar slår gemene kolrot på fingrarna är inget annat än en sensation. Sist ser ni syrran. ”Added it but did´nt do the test”. Det är så typiskt henne. Biter ihop och väser ”syrran” precis som Seinfeld väser ”Newman”. Syrran.

     


    Kanelbullens dag.

    För ett par veckor sedan var det kanelbullens dag. Syrran är en sån person som äter kanelbullar på kanelbullens alldeles egna dag. Det är så respektlöst! Den stackars kanelbullen som i all enkelhet hade planerat att fira sin födelsedag, kanske med en liten fest tillsammans med sina kanelbullekompisar, lite serpentiner och kanske ett glas saft. Lite försynt har han funderat på om han skall få några födelsedagspresenter i år… längre än så kommer han inte i sina tankar eller förberedelser eftersom hans liv får ett abrupt slut då syrran och hennes kompisar klafsar in och så att säga ”trashar” festen och slukar alla kanelbullekompisar.

    Jag är glad att det inte finns någon ”brors dag” för hade jag med all sannolikhet varit uppäten för länge sedan.

     


    Det sägs att genier är tankspridda.

    Jag upprepar detta som ett mantra. Genier är tankspridda, genier är tankspridda. Genier glömmer bort tiden så tvätten som skyddas av något high-tech-lås som inte kan öppnas efter 22:00 inte kan hämtas. Genier skriver lapp på dörren och ber nästkommande tvättgäst lägga ut tvätten trots att geniet inte ens kommer befinna sig i samma stad som tvättstugan på kanske ett och ett halvt dygn. Genier konstaterar att det blir svårt att uppbåda träningskläder till nästkommande dag eftersom de ligger inlåsta bakom high-tech-lås.

    Riktiga genier firar detta med ytterligare ett glas vin. Är ju trots allt halvgud.

     


    Saker som värmer hjärtat.

    Fick ett meddelande av Magnus Åberg, en snubbe som jobbade på kundcenter då jag jobbade på Skandia. Han skrev:

    ”Kul att ”se” dig, du ser stark ut! Är du kvar på Folkis?
    Hade för mig att jag letat efter dig här men som tur var så hittade jag dig genom Trammer, snacka om högoddsare. :0) Kul i alla fall, hoppas allt är bra! Du vet att du fortfarande är en halvgud i mina ögon.

    Fridens….M.”

    Halvgud. Jag blir så stolt att jag firar med ett glas vin. Tack Magnus! Du är en hyvens typ. Till skillnad från den där Elisé.

     


    En sak till

    För mig gör det inget att syrran håller på och utmålar sig själv till något slags offer. Hon får gärna göra det hur mycket hon vill. Jag skriver sanningen här bara för att brorsan tagit mycket illa vid sig av hennes beskrivningar av vår gemensamma uppväxt. Han mår mycket dåligt av detta och önskar inget hellre än att hon slutar upp med detta hjärtlösa beteende.

    Jag tycker det är mycket beklämmande att hon totalt saknar känsla eller insikt om att alla hon baktalar inte tycker det är roligt längre. Jocke vill få ett stopp på det här nu, Elisé. Låt oss bestämma oss för det så vi kan fördela arvet som vänner i framtiden.

    En parentes bara. Jag länkar ju till syrrans skriverier här vid sidan av. Tror ni hon länkar till mig? Självklart inte. Hon är fullkomligt hjärtlös den där Elisé.

     


    Denna ”syster” Elisé.

    Att syrran ägnar sig åt det simpla trixet att utmåla sig själv till martyr borde egentligen inte förvåna någon. Hon är nämligen en mycket simpel person, syrran. Problemet är att folk inte vet hur pass simpel människa hon är. Jag skall försöka att illustrera detta med några jämförelser oss syskon emellan.

    När jag och brorsan vinner VM i kubb eller lyckas inom pingis eller skytte kommer Elisé på sista plats i hundutställning.

    Jag har tagit en magister i företagsekonomi med studier i bland annat beslutsteori. Brorsan är hortonom med studier på universitet i USA. Syrran är festfixare.

    Brorsan har kommit på olika finurliga sätt att öka produktionen genom droppbevattning och experimenterar med växtgenetik. Jag bygger avancerade program i exempelvis excel, undervisar och startar ekonomnätverk. Syrran har ”uppfunnit” en käpp som man skall dra upp dragkedjor med (applåder).

    Som sommarjobb har jag jobbat som exempelvis inköpare inom telecombranschen, brorsan sommarjobbade som förman. Syrran (om hon jobbade alls) jobbade på fik.

    Jag jobbar inom försäkringsbranschen och brorsan är forskningsledare. Syrran vill fixa fester.

    Jag vill poängtera att jag på inget sätt lägger några värderingar i vad som är bra eller dåligt i ovanstående. Det är endast bakgrundsfakta för att visa på vilken simpel person lillasyster är. Simpla personer tar till simpla trix.

     


    Rolig historia utan slut:

    En apa kom in på en bar, den beställde en öl. Kyparen serverade ölen och apan betalade med en hundralapp. Då tänkte kyparen att han skulle skoja med apan och lämnade bara tillbaka en femma. Men apan reagerade inte utan stoppade femman i pälsen och smuttade vidare på sin öl. Kyparen skruvade på sig och sa:
    -Det är inte ofta vi har apor här.

    Jag vet inte varför jag uppskattar den här typen av humor.