Vad jag tar med mig…


När man är på kurser såsom den jag varit på är det viktigt att fundera över ”vad man tar med sig” från kursen. Det kan vara till exempel sånt i stil med jag tar med mig fler verktyg i verktygslådan så jag kan hantera mitt jobb bättre eller jag tar med mig kunskapen om situationsanpassat ledarskap och så vidare och så vidare.

Jag tog med mig namnskylten. Titta så fin den är. Jag planerar att ställa den på mitt skrivbord och sitta och skrocka för mig själv. kanske även skriva dit ”chef” med sirliga bokstäver bredvid mitt namn och humma lite försiktigt. Kanske peka på skylten om någon kommer in och sedan peka på dörren, le lite inombords och tänka på hur dumma de andra var som inte tog med sig skylten hem. Stupid little hobbits.

P.s Ser ni förresten så mycket guld jag äger! Staplarna fulla till höger om den ännu värdefullare skylten.

MY PRECIOUS!

 


Förtydligande

Jag har glömt att skriva att vissa saker jag skriver i journalen är sant och vissa saker är påhittade.

 


Erik “småbyxan” Stålnacke.

Jag har smugit runt och paparazzifotograferat lite på min kurs, men tyvärr har jag ingen möjlighet att få bilderna hit just nu. Vi får ta det vid ett senare tillfälle.

Här på kursen går också min gode vän och kollega Erik Stålnacke. Det är en mysko typ. Hans enda intresse verkar vara att försöka snacka sönder alla föreläsningar. Han snackar OAVBRUTET om sin, som han säger ”hockey career”, och att han var ”the hot dog” på sin tid. Det verkar inte som han fattat riktigt vad den här kursen går ut på. Han verkar tro att det är nån slags workshop för gamla avdankade hockeyspelare.

Jag var i alla fall tvungen att googla denne Stålnacke. Det visade sig att han faktiskt spelat i elitserien och att han gick under smeknamnet ”småbyxan”. Detta (enligt uppgift) smeknamn skulle han ha fått at främst två orsaker:

1. Han spelade alltid utan sockor och kalsonger

2. Han var särskilt framgångsrik hos det ”täcka könet” och hade en ansenlig samling av domtrosor som han gladeligen visade upp på lagfesterna.

Vidare kan utläsas att han började med hockey efter att ha blivit portad från konståkningsträningarna efter, som det låter sig läsas, ”opassande intresse för de kvinnliga åkarna”.

Hockey blev det i alla fall och på sina 231 elitseriematcher (Luleå och Skellefteå) lyckades han skrapa ihop futtiga 68 mål och 81 assist. detta TROTS att han var ”the hot dog” och dessutom spelade center.

 


Klockan är 00:40

…och jag testar lite olika outfits som skulle kunna passa på kursen jag skall iväg på.

 


Ja se syrran…

Har suttit och fixat med en logotype till nåt som syrran skall bli miljonär på. De har uppfunnit nån slags käpp som man skall dra upp dragkedjan i ryggen på en klänning med. Det gick till ungefär så här: Jag gjorde en logotype, syrran sa nåt i stil med ”inte så flashigt” eller ”mer sensuellt” eller ”kanske nån grej under” eller ”kan man få det lite mer fancy?” eller ”vill att det skall se mer lyxigt ut”. Hon kan många fina ord, syrran. Hon är duktig på sånt.

I korta ordalag kan man säga att syrran varit väldigt precis med vad hon ville med sin logotype.  Man förstår precis vad som menas med att en text skall vara lite lyxigare. Nåväl. Så här blev det till sist.

 

 


Måndagkväll i Västmanlands huvudstad

Rostat bröd, sallad, majonäs, heta kräftstjärtar (otroligt goda och prisvärda), handskalade räkor, pastej och kokt ägg. En helt vanlig kväll i Västerås.

Inga som helst konstigheter.

 


Jag vet inte om det är för att jag är uppväxt på landet eller för att jag omger mig med en icke representativ kompiskrets men den här undersökningen gjord av Expressen förbryllar mig. Enligt den sitter 44% av de svenska männen ner och kissar. Det är ju helt barockt! Det finns inget mer förminskande för en man än att tvingas sitta ner och kissa. De män som svarat att de sitter ner är förlorade män. Och ni kvinnor som tvingat era män till detta hoppas jag känner ett styng av skuld eftersom ni stulit den där enda lilla lilla stunden då han bakom lyckta dörrar kunde få känna sig som en människa med något somhelst värde.

 


Bokmössan

Andres Lokko skriver i sin krönika att ”Den populäraste ordvitsen i Göteborg just nu är den där man balanserar en roman på huvudet och säger – bokmössan”

Jag testade hemma och det fungerar precis lika bra med lagboken anno 1999. Bokmössan. Viktigt är att uttala på så god göteborska man klarar av. Bokmössan.

Jag tvättar kläder i badkarlet idag har tvätttid i morgon, alltid lika efterlängtat.

Jag fattar inte riktigt varför vi svenskar finner oss i att betala inträde till en vanlig krog. Om det vore uppträdande eller något annat jippo vore det väl motiverat, men betala pengar för att få möjlighet att sedan betala hutlösa 55 kronor för en öl. Vi konflikträdda svenkar är nog det enda folket som går på den billiga (dyra).

Min söndag har sett ut precis som den brukar. Dagens kvällstidning och lunch på magnifika Spicy Hot, som för övrigt är sveriges mest prisvärda restaurang. Idag intogs oxfilé på spett med jordnötssås. Tredje säsongens andra avsnitt av Prison Break och andra säsongens första avsnitt av Heroes har också konsumerats.

Nu skall jag titta på Hjärnstorm på webben. Lysande program som SVT gömt i tablån så inte ens jag som älskar programmet vet när det går.

 


Aftonbladet visar sig från sin bästa sida

Misär i utkanten av landets huvudstad Rangoon sitter barn och äter mitt i en sophög.”

I papperstidningen är denna artikel så finurligt placerad bredvid en artikel som beskriver hur diktatorn låtit bygga en helt ny huvudstad (som jag skrivit om tidigare). Denna information har tydligen inte nått ”journalisten” Wolfgang Hansson (sicket namn förresten) som fortfarande går i tron att Rangoon är huvudstad.

Tyvärr har jag hamnat i ett lite knivigt läge gällande vilken av kvällstidningarna jag skall läsa. I expressen figurerar två av de som finns på min svarta lista (en lista som anger vilka skribenter jag lovat mig själv att aldrig mer läsa ett ord ifrån), nämligen Linda Skugge och Liza marklund (de övriga två är Jan Majlard (DN) och Linda Rosing (knäppgök)). Detta talar naturligtvis emot Expressen. Jag finnes det mycket irriterande att hela tiden vara på sin vakt så man inte av misstag skulle börja läsa nåt från dessa tu.

När det gäller Aftonbladet är gisslet av en annan karaktär. Det är mer av ett ställningstagande. Aftonbladet.se har nämligen börjat förbehålla större delen av sina artiklar för dem som har ”Plusmedlemskap”. Av princip vägrar jag därför betala pengar för den papperstidning jag annars skulle föredra.

Sen skriver ju Mats Olsson i Expressen också. Expressen får det bli. Koncentrerat får jag bläddra i min favoritkvällstidning.

 


Idolfebern har uteblivit

Jag gillar allehanda dokusåpor, eller dokutvåloperor som de heter. Uttrycket kommer från engelskans soap opera där tvål skulle säljas i reklampauserna.

Nåväl. Jag kan reta mig nåt förbannat på dessa idoldeltagare som innan de ”levererat”, för saker och ting levereras nu för tiden, sitt uppträdande sitter och säger att ”om jag kommer vidare så skall jag verkligen visa vem jag är och rocka som bara den, då skall jag verkligen ge ALLT”. Varför inte göra det direkt? Varför låta bli att visa vem de verkligen är och låta bli att rocka idag? Varför göra ett halvdant jobb, hoppas på att man slinker vidare ändå och sen visa vad man går för?

Och den här jeppen då?

Claes Malmberg. Grodan boll. Han skall bära en röd tröja för att ”protestera” mot eller med, eller hur man nu ser på saken, munkarna i Burma som också protesterar mot sitt lands ”junta” (som är en slags militär påhittad regering). Det är mycket om detta i medierna nu. Burma. Varför skulle vi bry oss om ett gäng munkar i ett land man knappt hört talas om. Det jag hade tänkt ta med mig under kategorin kan vara bra att veta var att huvudstaden i Burma heter Rangoon. Jävligt coolt namn. Nu verkar det tyvärr som om Burma BYTT huvudstad till Naypyidaw. Det är inte ens lönt att försöka komma ihåg ett dylikt namn. Men Rangoon, Burmas förra huvudstad, det tar jag med mig.

 


Alright. Detta var mer än jag förväntade mig av min “internetleverantör” som ursäktade sig i ett brev med “Det verkar av någon anledning inte ha skickats ut användaruppgifter till dig vilket det borde ha gjort. Jag har nu åtgärdat problemet och skickat dina uppgifter till dig med e-post.”

”Av någon anledning” betyder i allmänhet att de har dummat sig. Att de har slarvat. Skött sitt jobb på ett dåligt sätt. Det jobb jag betalar dom för att utföra. Jag mår dåligt ända in i själen av att få mejl av det här slaget.