Självlysande personer – varför upphör gravitationen?

Zlatan, Carola, Palme, Ingo.

Vet inte hur jag kom att tänka på det.. Det var nog på grund av Telenors reklam som går nu när jag tänker efter. Dom kör ju nu någon slags reklam där Dan Hills ”Sometimes when we touch” (som för övrigt Pling översatte åt Susanne Alfvengren till ”När vi rör varann”) går i bakgrunden och jag mindes någonstans att Carola hade gjort en cover på låten som jag youtubade det hela och fann vad jag sökte.

Någonstans där började jag fundera över vilka personer vi har eller har haft som är sådana där personer som är självlysande, som är den där som allas blickar söker sig till om den är i rummet, som med sin karisma liksom tar över all sändningstid som erbjuds. Svenskar alltså.

Dom jag kunde komma på bara sådär var Zlatan, Carola, Palme och Ingo. Intressant kanske är att ingen behöver någon ytterligare förklaring än sitt förnamn (jag hade kunnat skriva Olof och ni hade vetat vem jag syftade på). Kanske borde Garbo läggas till listan, men jag är för ung för att uttala mig om det.

Det som är intressant är vad det är som gör alla dessa personer så makalöst graviterande. Vad det är som får världen att rotera runt just dom alltid.

Givetvis har vi genom livet stött på ickekändisar som har den här förmågan också, och det är i kombination med talang som det blir just så extremt som för dom jag nämner, men vad är det som drar? DET skulle jag vilja se lite forskning på!

Jag vet inte. Ge mig svaret! Och gärna fler svenskar som har just den här effekten på sin omgivning.

 


Ursprunget

Hunden. Människans bästa vän. Det vet väl alla… eller? Jag vet inte riktigt var jag ska placera mig i det som jag ska komma till. Jag inleder med lite bakgrund. Jag gillar hundar. Jag är uppväxt med hundar. Gamle Seppo som var en schillerstövare var en god kamrat! Eller han var en hund jag lärde känna väl i varje fall. Morsan och farsan driver kennel. Jag är kassör i Gotlandsstövareföreningen. Hunden har och är ständigt närvarande i mitt liv.

Idag på väg från jobbet går jag genom en park och mot mig galenspringer (så som bara valpar kan göra) en flat-valp mot mig. Ägarinnan ber så hemskt mycket om ursäkt att valpen anfaller mig medan jag trivs som nästan aldrig. Jag säger som det är att jag har haft med hundar att göra och nojsar lite med den lille valpen. Hon river mig och det känns lite som hemma (bild).

Nåväl. Det jag nog skulle komma till är: tydligen är det på g att i olika försäkringar införa momentet ”förlust av husdjur”. Det vill säga att du kan få ersättning för sorgen, och ledigheten du måste (!?) ta för att sörja, av ditt hädangångna djur.

Något man lär sig när man växer upp på bondgård är att djur lever och dör, det är inget mer med det. Ungefär som människor, fast kortare liv. Ibland är det till och med på det viset att man avslutar ett djurs liv innan det självdör. Faktum är att de allra flesta husdjur alltså dör innan de självdör. Kanske är det det som genererar detta ”trauma” dvs. att djurägaren själv varit ansvarig för djurets död (i samspråk med veterinären). Detta trauma det innebär att förlora ett husdjur finner man just nu i försäkringsvärlden såpass allvarligt att man vill ersätta en sjukskrivningsvecka. Jag satt personligen med på ett möte där detta diskuterades och inom mig skrek det bara ”för i helvete! Djur dör och sen var det väl ingenting mer med det”

Ni som vill teckna den här försäkringen kan väl höra av er till mig…

2013-08-23 19.31.18

 


Debatt för nu

Idag på tunnelbanan satt jag bredvid en pappa och hans dotter. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara på ett fint sätt att denne unge förde ett sjuhelvetes liv. Men vi kan väl säga så här: Den här flickan var synnerligen duktig på att fånga en hel tunnelbanevagns fokus.

Detta för mig in på dagens debatt i Svts Debatt. Debatten om kaféägaren som förbjöd barn på sitt kafé. På motståndarsidan i debatten skränas det om att det är omänskligt att behandla barn på detta viset och att barn också minsann är människor och därför inte på något sätt får diskrimineras (något man tydligen också konstaterat i någon slags dom i åldersdiskriminering som följt detta förbud).

Sen när blev barn fullgoda människor? Vi har ju massor av saker barn inte får göra som uppenbarligen är ok från myndigheter, allmänhet och åldersdiskrimineringsanmälare. Bara för att ta några exempel. Barn får inte: Dricka alkohol, rösta, köra bil, knulla, arbeta, gå på vilken bio dom vill eller i någon som helst utsträckning bestämma över sina egna liv (detta är för övrigt det som fyller huvuddelen av mitt liv). Med detta sagt kan vi alltså konstatera att barn är människor med kraftigt begränsad handlingsfrihet.

Vad är det då som gör att detta till en debatt över huvud taget? Jo, vi kan nämligen inte låta våra barn begränsa oss här i livet. Jag menar, varför ska JAG inte få gå på det där kaféet bara för att jag har mitt barn (som inte kan sköta sig) med mig?

Samtidigt har jag svårt att begripa även det argumentet… alla jag känner accepterar att man inte får ta med sig sina barn till arbetet (mer än nån klämdag på påsklovet typ), men när detta sträcker sig till kaféer… DÅ ÄR RÅTTET MÅGAT!

Äh, jag vet inte. Jag är inte rätt person att skriva den här typen av text eftersom jag anser att barn som inte kan uppföra sig inte borde få vistas någonstans utanför hemmet.

 


Poem – Typ

Det var väl ett tag sedan, jag tror jag skrivit om sakers inneboende lyskraft tidigare. Yuan Chen skriver ungefär samma sak i texten:

I cannot bear to put away
the bamboo sleeping-mat:

that night I brought you home,
I watched you roll it out.

Något i den stilen ligger på bänken i köket. Så var det med det.

 


Hur var det det var igen?

Nu när både Holland och Frankrike är ute ur EM… hur var det det var nu igen. Var det Frankrike som var president i Holland eller var det tvärtom?

Jag hajar fortfarande till när dom skriver så här i expressen.

 


En djävulsk romans (Cruel intentions)

Det är nog en av väldigt få filmer jag faktiskt sett fler än två gånger. Det är ingen lysande film, men det finns något där. Nåt som kittlar. Framförallt så har den en av filmhistoriens bästa soundtrack. Musiken är fantastisk.
Reese Witherspoon har jag aldrig gillat.

 


Förra året kunde kanske ha blivit som i år

Med en annan producent, ett något annat arr hade Loreen kanske blivit den första som vann två år i rad. Jag tycker nämligen inte att förra årets låt är sämre än Euforia. Men det tyckte svenska folket och då är det väl så. Och saade (är det förresten vår nya grej? Att skicka artister med dubbelvokaler till Europa) är ju vad han är för barnungarna.

 


Sen sist

Tydligen hade vi tecknat under, alltså undertecknat, ett nytt avtal idag. Redan klockan fyra ryckte dom i mig med champagne. Så jag hamnade på tullkrogen och så sitter jag här kvart över elva och saken är väl inte så mycket mer med det.  Tror jag.

 


Dette aelskede lann

Jag vet inte om jag älskar eller avskyr Sverige för detta. Hur som helst är det typiskt svenskt. För oss är det viktigt att göra saker och ting riktigt och redigt. I synnerhet när andra ser på. Tittar på hockey-vm (och detta är kanske inte typiskt svenskt) men just nu dividerar dom om klockan startades en sekund för tidigt. En sekund. Eller som sade i Fredrik Lindströms Dialektmysterier att när vi kom med i EU och Europa besviket konstaterade att svenskarna ju är precis som tyskar fast dom kan engelska.

 

Hur som helst. Det jag skulle till var att NATURLIGTVIS ska ländernas nationalsånger i hockey-vm sjungas av personer från respektive land. Rätt ska vara rätt. Här är Norges norska nationalsångssångare. Detta är vad jag älskar eller hatar med Sverige. Rätt ska vara rätt.

 


Lets dance

Det var lets dance ikväll. Jag missade det. Tyvärr har jag missat samtliga avsnitt de senaste 3-4 åren. Ibland har jag tittat lite, men varje gång har det kommit något emellan. Något viktigare helt enkelt. Men det är ju sånt som händer. Jag tror det gick så här: olika kändisar som inte kan dansa dansade och sen till sist åkte en ur och romansen med danspartnern avslöjas i Aftonbladet och Expressen i morgon till familjens stora sorg. Shit happens.

Läste i tidningen att kändisarna var upprörda över att man fått en vecka mindre på sig att träna. Det är ju ett obestridligt faktum men det faktumet gällde väl alla deltagare. Det kanske mest intressanta med detta måste ju vara att kändisarna i normala fall slappar hela veckan sen övar de lite sista dagen för att inte göra bort sig för mycket på teve. Och nu fick de hux flux en färre dag att slappa på. Trist ju!

 


Nu tar vi 10.000 unika tittare. OK?

Har legat och ”vilat” strax över 9000 unika tittare nu ett tag. Gick in idag och kikade och då var vi på 9991. Nu ger vi lillebror och hans kubbuppvisning några till så han hamnar i tiotusentittarklubben va!

 


The Hunger Games

Träffade Anders och Helena idag och de ”bjöd med mig” på bio. Vi skulle se The Hunger Games. Jag hade inte en susning om vad det var för film vilket jag även meddelade paret A&H som välvilligt erbjöd sig att berätta lite om filmen. Jag tackade nej och satt följaktligen på Råsunda Filmstaden utan några som helst förväntningar på filmen (trailer). The Hunger Games är en helt klart udda historia som är baserad på en mycket uppmärksammad bokserie (något jag inte heller kände till innan). Den utspelar sig i en icke specificerad framtid i ett icke specificerat land som är indelat i tolv distrikt. Varje distrikt ska varje år skicka en kille och en tjej i åldern 12 till 18 år till en ”festlighet” som årligen avgörs i huvudstaden. Festligheten går ut på att dessa 24 ungdomar släpps ut i skogen och där ska de ta livet av varandra och den som överlever vinner.

Filmen kan kommenteras ur flera aspekter. Dels måste åldergränsen kommenteras (som uppenbarligen måste vara 11 år eftersom det var flera riktigt unga barn på föreställningen). Jag måste säga att filmen är direkt olämplig för barn då den dels innehåller en hel del riktigt otäcka scenen men också för att den erbjuder ett sypercynisk samhällsklimat som på många sätt är mer skrämmande än de otäcka scenerna. Eller som DN:s recensent skriver ” Däremot, och det här är en varning, är 11-årsgränsen på ”Hungerspelen” extremt generös med tanke på den mardrömslika kontexten, och man kan lätt säga att det är en film som tänjer gränserna för vad unga under femton får se på bio.”

Nåväl. En helt okej film. För att inte säga bra till och med.

 


Kunde inte låta bli

Strax efter melodifestivalen var klar så läser vi:

Ranelid nöjd. Han måste vara sveriges slingrigaste person. Häromdan var han bäst i världen idag är en sistaplats något han är nöjd med.  Dannys dräkt teknikkaosade och såklart är det en ursäkt. För det är ju dräkten man tävlar med. Inte låten. Loreen hade ju djur urringning, vem kan motstå en sådan?

Sist då: Ranelid säger att han slagit många rekord. Jaså? Hmm, hur jag än anstränger mig kan jag inte komma på ens ett enda av dessa många rekord han slagit. Kan ni?

 


Final och avslutande kommentarer

Melodifestivalen är slut och Loreen kommer åka till azerbadzjan och tävla för svedala med euforilåten. Med det har jag inga problem. Det är en discolåt som jag tror Europa kommer gilla. Några ord om kvällens begivenhet: Trist att låtar sjungna på svenska blir så sjukt slaktade på grund av de internationella jurygruperna. Utan dom hade saker och ting slutat på samma vis som de slutade förutom att Torsten hade kommit på tredje plats. Men det kanske är skit samma.

Jag betalar teveavgift. Svt:s utan konkurrens största arrangemang är melodifestivalen. Det är det enskilda program de satsar mest pengar på. Av den anledningen är jag besviken. Jag tycker att det behöver vara mycket roligare, mycket mer underhållande och helst ska det vara bättre låtar och bättre artister. Det sistnämnda styr dom såklart inte såvärst över. Det förstnämnda styr dom över till hundra procent. Melodifestivalen är vår Oscars. Det måste gå att göra det roligare (man skriver ju för fan manus redan nu för nästa år). Jag är jättebesviken på begivenheten som sådan (ingen skugga över varken Sarah, Gina eller Helena eftersom alla tre är marionetter i melodifestivalens snören). Bättre. Roligare. Snyggare.

Okej. Bild. tog ingen bild för detta meddelande, så då tar vi nåt jag har sedan tidigare… jag slänger in min och pers fantombild av den livsfarliga ryssen från Bohol Beach Club från häromåret.

Ryssen

 


Nu är vi redo!

image

Nu så… Nu kan melodifestivalen börja. Vi är klara. Go Torsten och Ranelid.

 


Äsch då, ni ser ju ut som en fullt frisk familj!

 


Festo 4

Bra torsten bra thorstein.

 


Live från ”abroad”

Sitter hos Pello Gustafsson och tanken är att vi löpande skriver om det som händer i festival ala melodi. Tills nu har vi konstruerat måltid samt druckt mer än vad som är rimligt klockan 19.50.

Nu börjar det:

Innan den viktiga festivalen, så måste jag hylla HV som piskade Linköping … som var i nöden…

 


Det är kanske någon annan vi ska skicka

Vi kanske skulle marinera vinnarlåten en snutt och sedan låta den som är bäst lämpad sjunga den på den stora tillställningen. Jag menar, se bara här. Två låtar som sjungs av andra bättre än från början och en låt som sjungs bättre av samma efter marinering.

 


Min personliga lista

1. Lisa
2. Dynazty
3. äh, det var inte mer som förtjänas att nämnas. Möjligen mustaschen.

 


deltävling nr fyra

Mhmja… vi tar dom som dom kommer:

1 Perelli: Nej
2 Opa!: Vi har ju inget etnoinslag i årets final ännu, men herren säger nej!
3 Dynazty: åttiotalsrock är ju aldrig fel, minst andra chansen (återkommer längre ner när jag hört resten). Att dom är fjunisar är ju tyvärr inget plus i gruppen som röstar på sådant här.
4 Anna Charlotte Engberg & Hans Christer Sjögren: Dansbandsdisco som är typecastat för svenska gubbar och tanter, lite do or die för Lasse Holm. Snygg brygga till refrängen och det kan mycket väl sluta fint ikväll för Charlotte och Krille (återkommer om den saken också)
5 Hanna Lindblad (helvete vad vig hon är): Goosebumps (ståpäls). Discokvoten är fylld sedan förrförra veckan. Därför får hon ett nej. Ingen gåshud alltså.
6 Axel Algmark (?): Killen har MUSTASCH! Innan jag hört låten så tror jag på final direkt! En del Håkan Hellström, en del Bob Hund och en skvätt Joakim Hillson. Sånt här kan funka. Återkommer.
7 Lisa Miskovsky (uttalas alltså Mishskovsky – tjeckisk): Har legat sjuk hela veckan. Riktigt skön låt. Jag gillar. Vad gäller resultatet så får jag lov att återkomma även för denna. Om det undgått någon så meddelar jag härmed att jag tycker Lisa är assnygg.
8 Danny Suicidal: Aha. Födelsedagsbarn idag. Nåja. Danny är en sådan som tar nästan vad som helst till final. Detta är vad som helst. Direkt till final.

Sammanfattning:
Danny och Lotta med Christer till final
Axel och Dynazty till andra chansen (men jag hoppas hoppas att Lisa tar någon av de platserna istället, låten är bra)

Det här är ju typ jag:

 


Sverige goes bananas

Jesusbarnet har fötts. Äntligen, det har vi alla rediga kristna väntat på. Tack och lov lever vi nu i en klart medial värld än senast jesusbarnet föddes och alla kan jubla över detta mirakel som inträffat.

Nä, allvarligt talat. Vad är det för fel på folk som tycker att det är en stor grej att victoria och daniel fått en unge. En särdeles vanlig unge om vi ska vara helt franka. Jag bara kan inte fatta intresset för detta. Kan bara inte fatta det. Såg på teven folk som hade åkt från skåne eller norrland för att närvara när de skjuter sina kanonskott för denne unges ankomst. Jag vet inte… ska man likställa dem med Kasper, Melker och Baltsar för dryga tvåtusen år sedan. Fast utan myrra då.

Här har ni en bild av barnet.

 


Okej. Melodifestivalen. Så här var du.

Otroligt jämn vecka, inget bidrag tycker jag utmärkte sig. Varken åt det bättre eller det sämre. Det gör det naturligtvis svårare att gissa hur det går, men så här säger jag så här mitt i Di Levas låt: Till Final går Di Leva och Ulrik Munther i kraft av sina namn. Till andra chansen går Mimmi Oh och… tja… drar väl till med Andreas Lundstedt (men det kan lika gärna bli Sonja aldén eller Timotej).

Tävlingen i vem av medlemmarna som var mest spexig och som syntes mest som Top Cats deltog i vanns av ingen.

Fem bidrag som sjöngs på svenska. Trodde den tiden var över.

Nä ni, det här var ingen munter tillställning.

 


Tommy Engstrand ger perspektiv

Tommy: Nu ska jag ställa förhör med dig. Beatles – vet du vad det är?
Tjej: Ohja
Tommy: Rolling Stones?
Tjej: Åh, ja-aa
Tommy: hehe, och (svammel) (Harrys?)
Tjej: oja
Tommy: Men jag slår vad om att du aldrig hört talas om The Pinks
Tjej: Åhhh, näää, dom har jag aldrig hört talas om (fastän det har hon ju naturligtvis eftersom hela detta stycket är repeterat)
Tommy: Där ser man och där hör man, då aär det alltså dags att säga: Folks we give you The pinks!!

Den som stoppat manuskorten i handen på Tommy, som läser dem som om han landat på månen, borde nog bromsa sig lite (lätt att säga med perspektiv, men Beatles och Rolling Stones var ENORMA redan 1985)

 


Spridda tankar om mellon

Loreen och Dead by april till final (eventuellt Bananen direkt… han kommer hamna där i alla fall).

Barnen brukar ju inte tillåtas rösta i melodifestivalsammanhang eftersom föräldrarna också tittar… fast nu för tiden har ju alla ungar egen telefon förstås (börjar bli gammal).  Därför: Sean Banan till final efter en vända i andra chansen.

Marie Serneholt är en sådan artist som kan bära en låt in i mål. Därför ska hon tacka nej till sådana skitlåtar som hon tävlade med i år.

Om man ska bära kroppsstrumpa så ska man inte ha bh eller trosor med tjocka sömmar på, det ser bara dumt ut.

Både Loreen och Flinck var barfota… vad är det som händer?